Tysta ner eller bemöta?
Det är den stora frågan som många har på sina läppar och det handlar naturligtvis om Sverigedemokraterna. En annan sak som flitig diskuteras( i media i alla fall) är om det krävs nyval eller inte. Som vanligt ser jag två sidor av mynten som heter: Nyval?. En minoritetsregering som det just nu pekar på att det blir/är har det varit i många år i Sverige. Majoritetsregering är faktiskt väldigt ovanligt i Sverige. Under endast 4 mandatperioder (16 år) sedan 1971 har vi haft majoritetsregering både under borgerligt som socialistiskt styre. Så varför pratas det om nyval nu? Min teori är att Sverigedemokraterna fick hela 5,7% i riksdagsvalet vilket motsvarar 20 mandat(stolar) i riksdagen. Ska man utlysa nyval på grund av att vi fått en främlingsfientligt parti i riksdagen? Är det verkligen demokrati?
Sverigedemokraterna tycks gilla en omvänd version av leken hela havet stormar för de skapar tomma stolar runt om i landet. SD är det parti som har mest avhoppare och det senaste måste ju vara det absolut mest komiska jag nånsin läst om SD tror jag. En ledamot i Gällivare hoppar av SD då han läst partiprogrammet(bättre sent än aldrig). Enligt honom själv var beslutet att ställa upp för SD citat: inte helt genomtänkt(No shit Sherlock). Jag kan ju tycka att det känns ganska självklart att läsa igenom partiprogrammet för de parti man tänkt företräda INNAN man blir inkryssad i kommunfullmäktige. Men jag kanske ställer för höga krav?
En annan skön lirare som företräder SD måste ju vara Levi Klausen.
Nu över till något mycket bättre. Att jag röstade på Socialdemokraterna förvånar väl ingen. Något jag dock gjorde för första gången var att personrösta i samtliga tre nivåer. På kommunalnivå kryssade jag Kristina Lindbåge. På landstingsnivå kryssade jag Ulrika Tollgren och på riksdagsnivå kryssade jag Qazim Hasanaj.
På tal om Ullrika Tollgren och val så hände några roliga saker på valvakan utav rena slumpen, eller är det slumpen? Redan på parkeringen utanför restaurang La Veni där valvakan ägde rum träffade jag Therese Sturesson Suran. Henne träffade jag för första gången också mer eller mindre av en slump när hon besökte valstugan med sin lilla bebis och hennes man Robert Suran. Jag hörde Unga sossar nämnas och där började vår kontakt. Min första kontakt med unga sossar hade jag genom Kristina Lindbåge och vem är det jag sätter mig bredvid på valvakan utan att först förstå att det var hon. Mitt emot mig satt ett äldre par som jag hade en mycket trevlig konversation med. Det visade sig att de var föräldrar till Ullrika Tollgren som jag kryssade på i landstingsvalet. Jag tyckte hur som helst att det var lite roligt.
Kommer det bli nyval eller extraval om vi ska vara politiskt korrekta?
Kommer SD få fler eller färre röster?
Kommer nåt av blocken få majoritet?
The truth is out there...
Is i magen
Är så fruktansvärt ledsen över valet, vet faktiskt inte vad som svider mest, att inget utav blocken fick majoritet eller att SD kom in i riksdagen. På TV idag har de olika partiordförandena och språkrören blivit pressade om hur det ska bli nu med olika samarbete som kan bli aktuella. Själv väljer jag att ha lite is i magen och inte spekulera allt för mycket.
Valdagen började för mig kl 08:00 utanför Helgedalskolan där jag delade ut röstsedlar. Större delen av dagen var jag ensam. Trodde faktiskt att representanter från de olika partierna skulle stå utanför vallokalerna men jag hade endast sällskap av en representant från moderaterna under vissa delar av dagen. En mycket trevlig kille som liksom jag är ganska ny som aktiv inom politiken. Det var en mycket trevlig upplevelse att träffa väljare. De flesta mycket trevliga men att jag blev kallad kommunist vet jag inte om jag ska skratta åt eller inte. För upplysnings skull så ska jag säga att jag stod där med en jacka med den fina röda rosen på. Jag fick också besvara frågan varför jag inte trodde på individen utan mer på kollektivet? Jag blev först ganska ställd av frågan för att jag inte visste riktigt hur han menade. Men efter ett par sekunders tänkande tolkade jag frågan som att han utgick från att alliansen med bland annat tidigare betyg, en skola med mer strikta regler och skattelättnader gör det lättare för individer att utvecklas till skillnad på de rödgröna som vill att alla ska vara med att bidraga till samhällets uppbyggnad (skola, vård och omsorg): Jag måste ge honom ett rätt, alliansen tänker mer individuellt och vi rödgröna mer kollektivt. Men vilka individer är det som alliansen tänker på? Med 100.000 fler arbetslösa, en hel massa (sjuka) människor utförsäkrade och enligt prognosen ökar den siffran ytterligare med 30.000 personer nu när alliansen ser ut att få förtroende fyra år till.
Det ska löna sig att arbeta har varit alliansen stora paroll och det har man ju lyckats med. De som arbetar för allt från ett par hundra till gud vet hur mycket extra i månaden för de som jobbar. Notera det som alltså redan idag har ett jobb. Det gör nog att arbetaren känner för att sluta tidigare och gå i pension eller hur? Eller kan det vara så att han/hon stannar kvar längre i arbetslivet? jag tror på det sistnämnda och hur det skapar fler jobb har jag svårt att se. Eller jo vänta, ingen har väl missat historien om Annica som blivit en världsnyhet. Hon ska tydligen jobba. Såg ett inlägg från facebook av en vän jag ska låta vara anonym vars bekant är kopplad till syrgas 27/7 som nu AF tyckte kunde söka ett stillasittande jobb. Kanske sant MEN vart kan man garantera säkerheten för denna person om något skulle hända? Ska kollegorna utbildas i den hjälp som personen kanske kan komma att behöva som kan betyda skillnaden på liv och död? Vart drar man gränsen för vikten av att jobba kontra vikten av ett värdigt liv? Går det ens att jämföra då det ena handlar om pengar och det andra om..ja liv.
Åter till mannen som frågade mig om kollektiv kontra individ. I ett kollektiv måste inte alls individen stå tillbaka för kollektivets utveckling. Det går inte ens ihop. För att ett kollektiv ska fungera måste individerna i kollektivet ta ansvar och utvecklas som just individer. I ett individuellt samhälle kan den starka gå framåt och den "svagare" lämnas därhän. Individen är inte beroende av någon annan. Individen klarar sig alltid. Ett klasssamhälle med A- respektive B-människor växer fram. Men ett samhälle där vi tar hänsyn och ansvar för alla i samhället oavsett sexuell läggning, hudfärg, kön. Om man är VD eller uteliggare, snickare, banktjänsteman eller vad man nu än har för bakgrund och framtidsplaner så är alla viktiga i ett samhälle och för dess överlevnad.
Det finns väl ingen som läst hela detta inlägg? Om du nu gjort det skulle jag verkligen bli tacksam om du skickade en kommentar till mig här på bloggen.
Jag berättade om i början hur valdagen började 08:00 på helgedalskolan. Gick ifrån Helgedalskolan 12 timmar senare för att deltaga på S-valvakan på Sommarlust. Där träffade jag äntligen delar av unga sossar och en mycket efterlängtad portion pytti panna intogs ganska glupskt då jag inte ätit på hela dagen. Strax efter midnatt lämnade jag valvakan och somnade som en stock direkt när jag kommit hem då dagen började 06:00. Jag lämnar dagen blogg med orden: Kampen för ett rättvist samhälle där ALLA har en självklar plats har börjat på nytt. Kommer vi att nå dit om 4 år? Kommer mitt namn att finnas på en lista till kommunvalet?
The truth is out there.
Räddaren i nöden
Igår bestämde jag mig för att gå ut på banken. Tydligen hade ALLA mellan 18-20 i hela skåne bestämt sig för samma sak. Med andra ord det var väldigt trångt. Tyvärr gick jag ut med samma magkänsla som jag upplevt tidigare när jag varit på väg hem, same shit different people. Så egentligen var förutsättningarna för att denna kväll skulle bli bra ganska små. Tur att jag är väldigt lätt att glädja, för andra väldigt små saker kan få mig väldigt lycklig. Hann knappt ta av mig jackan innan jag fick ögonkontakt med två tjejer, förvisso WAY WAY WAY out of my league men då jag helt gett upp hoppet om att hitta nån att dela mitt liv med kan jag umgås med andra mycket mer avslappnat. Dessa två tjejer var från Olofström och var på banken för första gången. Hoppas verkligen ni hade roligt och att ni återkommer.
Undrar hur jag uppfattas som person i vissa lägen? Ta tex igår på väg ut från dansgolvet och ut på uteserveringen. Det är 20 meter kanske. På denna sträcka fick jag 3, 4, 5 kramar minns faktiskt inte exakt. Vad ger det för signaler till en person som träffar mig för första gången? Att jag är en player? Att jag är en festprisse eller att jag är en omtyckt person? Ska jag egentligen bry mig om vad andra personer tycker om mig? Speciellt på ett uteställe där alla mer eller mindre spelar en roll mest på grund av alkoholintag.
Den största anledningen till att jag bestämde mig för att gå ut var att en ny bekantskap som jag gjort nu under den tid jag spenderat vid valstugorna skulle dit. För att återknyta kort till att jag är lätt att glädja så gjorde en kram och/eller EN dans med henne och hennes kompisar hela kvällen meningsfull att ta sig ut.
Undrar hur jag uppfattas som person i vissa lägen? Ta tex igår på väg ut från dansgolvet och ut på uteserveringen. Det är 20 meter kanske. På denna sträcka fick jag 3, 4, 5 kramar minns faktiskt inte exakt. Vad ger det för signaler till en person som träffar mig för första gången? Att jag är en player? Att jag är en festprisse eller att jag är en omtyckt person? Ska jag egentligen bry mig om vad andra personer tycker om mig? Speciellt på ett uteställe där alla mer eller mindre spelar en roll mest på grund av alkoholintag.
Det blev lite av en kethupeffekt direkt på banken, träffade som jag sa de två tjejerna från Olofström nästan innan jag tagit av mig jackan och inom en minut kom en mycket glad och sprallig Elin framhoppandes(dansandes) med hennes kompis tätt bakom och sekunderna efter kom Maria in på banken och fram till mig. Jag vet att jag inte borde men jag kan inte hjälpa att jag skulle vilja hoppa in i huvudet på de två tjejerna från Olofström och se vad de tyckte och tänkte om mig just då. Behöver väl knappast tala om att jag inte språkade mer med dem efter att vi förvisso tagit en cigg tillsammans. Eller för den delen hoppa in i Elins huvud och vad hon tänkte i denna situation. Men nu går inte det och gårdagskvällen är förbi. Det blev en tidig hemgång, mest på grund av att det var så mycket folk och något sa mig att om jag stannat hade min panikångest utlösts och det hade verkligen blivit en katastrofkväll. Frånsett alldeles för lite dans så var det en bra kväll nu när jag fått tid att reflektera lite. Det är bra att skriva av sig lite. Okej jag har ingen att dela min vardag med, vänner såklart men ja ni förstår vad jag menar. Men jag är en väldigt omtyckt person, snäll och omtänksam. Tyvärr har jag en väldigt dålig självkänsla när det väl gäller. Jag vet att jag är en omtyckt och snäll person så min självkänsla har förbättrats under de senaste åren. Jag har många vänner men att skriva och tycka att det finns tjejer som är way out of my league är ju att nedvärdera sig själv väldigt mycket. Egentligen är det värre än så, när det gäller tjejer överhuvudtaget så backar jag både fysiskt och psykiskt för andra som visar intresse för dem.
Bengt "Daniel" Dahlqvist var på banken igår. Han delar verkligen staden i två olika läger, en del som absolut inte tål honom och andra(där jag själv ingår) som tycker att han är riktigt bra. Han såg dock väldigt stressad och bekymrad ut när han skulle installera sin utrustning på bankens musikanläggning. Det visade sig att han hade lite tekniska problem med sin dator som faktiskt jag lyckades att lösa. Så nu som inte tycker om honom får gnälla på mig för att han spelade igår och ni andra som gillar honom får väl tacka mig:-)
Denna låten har faktiskt en väldigt intressant bakgrundshistoria till hur den kom till. Texten skrevs av Jerome Solon Felder (Doc Pomus) som hade Polio och använde sig av kryckor, ibland även rullstol. Han var gift med en skådespelerska och dansös. Embriot till texten skrev han ner på en servett sittandes vid ett bord på en fest medans hans fru var uppe på dansgolvet och dansade med andra män. Detta gjorde Doc Pomus ingenting då han själv var oförmögen att dansa och ville att hans fru skulle få dansa och ha roligt tills de gemensamt gick hem.
Nu är det bara timmar kvar tills vi vet vilka som ska styra Sverige de nästa 4 åren. Ska dela ut valsedlar utanför helgedalskolan imorgon. Sedan bär det av till valvakan. Trots att jag endast varit medlem i Socialdemokraterna i några dagar har det verkligen varit en kethupeffekt där också (fast en mer positivt laddad sådan) Har varit i valboden nästan varje dag. Har mest hänvisat till mina kollegor som kan mycket mer än jag. Men en och annan fråga har jag svarat på. Har mest glidit runt som en reklampelare klädd i pins och nu de sista dagarna i en röd mycket fin jacka.
Kommer jag nånsin förstå mig på de sociala koder som finns på uteställen? Kommer jag nånsin se mig som lika värd som alla andra på riktigt? Kommer Sverige rösta så vi får en förändring i Sverige?
the truth is out there
I wanna f*ck on the table...
Kaffe med dopp, trevligt sällskap och politik
Idag fortsatte jag min tradition av att besöka valstugorna. Idag fastnade jag helt och hållet vid miljöpartiets valstuga. Över en kopp kaffe med dopp diskuterade vi allt mellan himmel och jord. Diskutera förresten? Idag intog jag mer den lyssnande rollen. En av de kvinnor som företräder miljöpartiet är otroligt intressant att lyssna på. Samtalet var inte så mycket om just miljöpartiet utan kretsande faktiskt mer om deras valstugegrannar Sverigedemokraterna. Som vanligt var det stundtals väldigt livligt runt denna stuga varav flertalet är väljare som absolut inte sympatiserar med detta partiets åsikter. Så även idag men idag skiljde sig lite från de andra dagarna. De andra dagarna när tex Chang frick och/eller Niclas Nilsson finns på plats så erbjuds besökarna att diskutera åsikterna som sverigdemokraterna står för. Idag bestod valstugan av äldre herrar som uppenbarligen satt där för att...ja du kära läsare jag har ingen aning faktiskt för dem kunde verkligen ingenting, hänvisade till hemsidan och var inte alls öppna för att diskutera. Kommentarer som "det är redan kört och "vi kommer inte ha något att säga till om" kom från dessa muntergökar(sarkasm) till herrar. Hur man kan säga sådana saker är för mig en stor gåta med siffror som visar klart över 4% i flertalet undersökningar under de senaste dagarna. Men mer fördomsfulla människor får man nog leta efter. Det va ju bara "barn" som ville prata om deras politik på ett väldigt lugnt och respektfullt vis(gymnasieåldern skulle jag tippa på). Trots det väldigt nonchalanta bemötandet från SD önskade "barnen" herrarna en trevlig dag och lycka till i valet. Att de hänvisade till hemsidan tycker jag är fruktansvärt oprofessionellt och måste skada mer än det gör nytta. Kan eller vill ingen bemöda sig att försvara sina åsikter så stäng valstugan och sätt upp en hänvisning till hemsidan för det var vad besökarna fick ut av ett besök nu i eftermiddag. Trodde att det krävdes lite insyn i vad partiet man företräder står för för att vara i en valstuga, även om det handlar om SD. Självklart kan man inte ha ALLA frågor aktuella i minnet och svara direkt på men att mötas av sura griniga gubbar som uppenbarligen inte vet ens vad de själva tycker och tänker är bara så pinsamt.
SD pratar ju varmt om hur hemsk invandringen är och framför allt massinvandringen. Idag fick jag en mycket intressant folder i min hand om just denna massinvandring. Av de som söker asyl i Norden får 58% stanna som söker asyl i Danmark, Finland 39%, Norge 34% och i Sverige fick hela 27% stanna. Siffrorna är från 2009 och då sökte 24 194 personer asyl i Sverige. 18 517 av dessa var hemvändande svenskar som bott utomlands mer än fyra år och måste alltså söka permanent uppehållstillstånd (Något jag inte hade en aning om att man måste göra).
Enligt SD kommer ju hotet som kallas moské ta över hela Sverige(hur nu en byggnad kan vara ett hot?) I Sverige finns 10 moskéer(räknat även med ej fullskaliga) och 3 400 kyrkor(Svenska kyrkan). Inte heller detta ser jag som speciellt hotfullt. Ett annat hot som SD kör med är islamisering. För att ens veta att islamisering är ett hot så måste man folkbokföra människor och kategorisera dem som muslimer för att kunna få en siffra. Detta är förbjudet sedan 1930 i Sverige så hur SD vet att det finns en(hotande) islamisering i Sverige har jag ingen aning om. Ägnar det sig åt kriminella handlingar eller kör de på magkänsla?
Problemet är inte de som invandrar, det är den integrationspolitik som Sverige fört under (för) många år. Lösningen är inte assimilation. Lösningen heter integration. Valet ligger i dina händer den 19 september. Jag har gjort mitt val.
Har du?
The truth is out there...
Hej! Du har blivit tjock...
Igår kväll började det suga lite i öltarmen. Något det inte gjort på ganska länge nu. Men samtidigt som det sög i festtarmen så pockade förståndet på och sa med all önskvärd tydlighet att "Johan du veeet hur du mår och känner dig dagen efter". Det beror inte på intagande av alkohol utan de så kallade hjärnspökena som gör sig påminda. Jag tänkte dock ta tjuren vid hornen och tillsammans med Kungen entrade jag Banken vid 23:30(okej kungen jag vet att det inte va exakt så men detta lät bättre):-D. Det var inte alls mycket folk och jag tänkte direkt att detta blir en tidig och halvt misslyckad utekväll. En gnista hopp tändes då jag såg Emelie som jag inte träffat på mycket länge. Hon var ute med sin goda vän Madde, en mycket trevlig tjej måste jag säga. Blev lite allsång och prat om allt mellan himmel och jord.
Efter att ha börjat kvällen på uteserveringen drog jag mig sedan inåt och upptäckte till min glädje att det var ganska mycket folk. Lite enligt vakterna men lagom tyckte jag. Med andra ord gick det att ta sig fram utan att behöva göra en rokard med alla bankengäster. Anledningen till att jag först fick känslan av att gå ut var att jag såg att Yellow Mike skulle spela på banken.
Okej detta klipp är absolut inte det bästa. Men en större entertainer med endast sin röst och en gitarr som hjälp har jag inte varit med om. Han får verkligen stämningen på banken att vara på topp.
Denna kväll påmindes jag också av att jag har blivit tjock, men det skulle tydligen vara en komplimang. Hade en kille sagt så till en tjej hade han fått en pungspark. Men då detta tydligen va menat som en komplimang stärktes min självkänsla så till den milda grad att jag kom hem med ett telefonnummer rikare i min mobil. Återstår att se om man kanske träffas nån mer gång eller om det blir som vanligt. Nej fan, jag är snygg och jävligt trevlig så det är hennes förlust om hon inte håller kontakten. Men det gäller att ha is i magen och inte hoppas för mycket och/eller tänka på det för mycket....Jo tjena Sherlock det är jag ju bra på:-P Varje tjej som är singel och söker partner borde ha en "gör så här för att fånga mitt hjärta"-manual runt halsen för att göra det lättare för oss taffliga killar så vi kanske kan göra rätt nån gång. Jag ska ju slå mig in i politiken hade jag tänkt och det får bli min första motion. Motionen "Nyckeln till mitt hjärta"-manual. Vad som händer vet ingen.
The truth is out there...
Rullstolsinnebandy landskamp Tjeckien - Sverige
Vet inte om jag lagt upp denna länk tidigare. Det kan vara favorit i repris. Hur som helst, mycket nöje!
http://www.net-tv.cz/268-Ceska-republika-svedsko
Med facit i handen
Är det lätt att säga sina åsikter. Att vara efterklok är ingen konst och det tänkte jag vara just nu.
Men jag ska börja med att jag nu äntligen har fått tummen ur röven och blivit medlem i socialdemokraterna, även i SSU. Är för gammal för SSU men nåt kan man säkert göra, att stödja det jag kan tycker jag är en självklarhet. Att engagera sig i politik tar en massa tid. Men det har jag väldigt gott om. Just för tillfället har jag ju inget jobb eller praktik så det är bara hemtjänsten som är min fasta vardagsrutin.
Nu till min åsikt med facit i handen. Igår spelade KDFF hemma mot JITEX en match med många ansikten. först och främst var det första matchen på väldigt länge som inte Matte va på plats. Han har ju fått jobb(den lilla grisen) i Växjö och flyttat dit så det kändes ganska ensamt att inte ha någon att prata med. Okej ca 600 personer till som va på plats men ni förstår vad jag menar. KDFF med inte mindre än 8 raka förluster före gårdagen match skulle bara vinna denna matchen. Fast det är som ni vet lite lättare sagt än gjort. Efter 32 minuters spel stod det 0-3 och målvakten Sandra Wahldén byttes ut mot den allsvenska debuterade Hanna Persson-91 (mer om det lite senare). Trots detta rejäla bakslag tyckte jag inte tjejerna hängde med huvudena allt för mycket. Inte heller vi i publiken svek, stämningen tyckte jag var förvånansvärt hög. Jag har hur som helst nog aldrig trummat så mycket som jag gjorde denna matchen. Hoppas att detta spred sig i laget på något vis så tjejerna kände mitt och publikens stöd. Hur som helst så tändes en liten gnista hopp när Kirsty Yallop i anfallet efter målvaktsbytet reducerade till 1-3. Det som absolut inte får hända i detta läget hände naturligtvis, i matchminut 41 gjorde Malin Fors 1-4 som också blev halvtidsresultatet. Ska inte neka till att tankarna var på en total utklassning. Att med en orutinerad tjej i mål och utespelare med en rejäl törn på självförtroendet och självkänslan så skulle detta bli en väldigt pinsam historia.
Ibland gillar jag verkligen att ha fel. KDFF kommer ut som ett helt nytt lag(ja ni har hört det förut). Vilket visas tydligt av de magiska tre minutrar mellan matchminut 54-57. De börjar med att ingen mindre än lagkaptenen själv(vem annars) visar vägen med sitt 2-4 mål som följdes upp av Mia Carlssons 3-4. Tyvärr kom inte KDFF närmare än så och matchen slutade 3-4. Efter upprycket i andra halvlek tror jag ingen säger emot att KDFF var väl värda en poäng i denna match. Om inte annat för Hanna Persson som minst sagt briljerade i mål. En helt lysande insatts med några helt öppna lägen som stoppades effektivt. Utan henne skulle siffrorna verkligen inte vara så jämna och utan den assisterande domaren Tess Pettersson så skulle kanske 3 poäng också vara säkrade. Det var flertalet offside avblåsningar som var helt felaktiga. Något som till och med den assisterande domaren på andra sidan(den sidan jag satt på) höll med om men var naturligtvis tvungen att lugna ner Betas humör en aning. Hennes spark på en vattenflaska var dock väldigt befogad. Tess Pettersson hade inte sin bästa dag på jobbet för att uttrycka sig milt. Hon var vid flertalet tillfällen i linje med backlinjen och kunde omöjligt avgöra om det var offside eller inte. Tur att vi hade en sån klippa i målet som Hanna Persson. Men varför byttes hon in? Det är inte så värst vanligt att man byter ut en målvakt i fotboll för att målvakten har en dålig dag, visst det händer men väldigt sällan. Bytet hade nog mer att göra med en skada som Sandra fick(eller hade hon den från början) i ena låret. Hon satt dock kraftigt bandagerad om ena låret på bänken. Det ser oftast mer illa ut än det är för att det rätt så ofta handlar om en försiktighetsåtgärd. Att något var fel från första början var det ingen tvekan om. Sandras utsparkar var inte så kraftfulla som det brukar vara och vid flertalet av dessa utsparkar ursäktade hon sig kraftigt till sina lagkamrater.
Min teori är att Sandra var småskadad redan från början men man valde henne framför en oerfaren målvakt. Nu till min efterkloka tanke. Man har förlorat 8 raka matcher(nu 9). Varför inte testa något nytt, varför inte skaka om i laget lite grann? Sandras sätt att styra laget kan ingen jämföra sig med. Där är hon överlägsen och inte har hon gjort en dålig insats under säsongen. Men att sätta in en halvskadad målvakt och riskera att hon blir än mer skadad nu när KDFF har en andremålvakt och slipper sätta in en mittback i mål tycker jag är väldigt underligt. I skrivande stund vet jag inte hur skadad Sandra är men att något var fel redan från start var för mig uppenbart. Nu är det som sagt lätt att vara efterklok med tanke på den strålande insats Hanna gjorde. Men tänk efter, att sätta in en helt oerfaren målvakt för att testa henne ser jag inte alls som fel, framför allt inte om Sandra hade känningar av en skada i sitt ena lår. Om det hade ändrat matchbilden är en högst hypotetisk fråga men att låta Sandra vila hade nog inte varit fel. Hade det stått 0-3 hur som helst så hade kanske Sandra satts in då och alltså haft 30 minuters mindre speltid. Hannas Debut hade varit väldigt illa men jag tror att stödet inom laget hade gjort att hon snabbt glömt det. Nu fick Hanna hoppa in oplanerat. Hade hon fått reda på att hon skulle stå från början så hade hon varit mer förberedd, frågan är bara om det skulle vara positivt eller negativt.
Allra sist vill jag ställa en fråga till alla damfotbollsintresserade i Kristianstad. Ta en titt på detta klipp, speciellt en minut in i klippet. Kan inte det skapas en lika bra stämning för våra tjejer i KDFF. Jag vill mycket gärna men jag kan inte skapa detta ensam. Är det verkligen ingen som vill vara med och skapa en underbar fotbolls/läktarkultur här i Kristianstad?
The truth is out there
Moderaternas godis smakar urk
Inte bara deras synsätt är enligt mig mycket illa. De delar ut karamellaskar vars innehåll också smakar urk.
Jag är verkligen värdelös på att blogga. Det är rätt mycket som hänt sedan sist. Tex har jag haft den första innebandyträningen efter sommaruppehållet. Det hade jag haft redan innan förra inlägget men då skrev jag uppenbarligen inte om det. Stor hall, tror den håller fullsize mått. Hur som helst betydligt större än den skrubb vi fått träna i hittills. Så jag skyller på hallens storlek för min ansträngda andning som jag ganska snabbt fick(för det kan väl inte vara att det varit ett långt uppehåll nu över sommaren?).
Valstugorna har slagit upp sina portar också. Som den politikernörd jag är så har jag införskaffat mig material från alla partier som finns på plats utanför Domus.
I onsdags gick eftermiddagen och kvällen i Kristdemokraternas tecken. David Lega, riksdagskandidat från Göteborg, var i stan och hade ett torgmöte på lilla torg och efter det en föreläsning om det han brukar föreläsa om, alltså inte en föreläsning som i första hand är politisk utan mer generell. Jag vet inte hur många gånger jag hört denna föreläsning men jag blir lika rörd och berörd varje gång. Hans synsätt på tillgänglighet och vad som är kränkande och inte delar jag inte fullt ut. Ur hans perspektiv förstår jag absolut hans sätt att se på det och det är just det som jag anser genomsyrar hela högerpolitiken. Man står sig själv närmast, självklart är det så. Man ser saker på sitt sätt och man känner saker med sitt hjärta. Det är det som genomsyrar högerpolitiken, att se om sitt eget. Generellt sätt är det ju så att de med mest pengar i samhället röstar blått och vi andra röstar rött. Visst har dessa gränser suddats ut något men i det stora hela vill jag påstå att det är så. Då är det inte så konstigt att man vill öka klyftorna mellan att jobba och inte jobba. Självklart vill man ha mer i sin plånbok men frågan jag ställer mig är på vilken/vems bekostnad? Nu ska jag inte skriva om mer politik just nu. Har faktiskt inte tid att skriva mer just nu alls då jag ska iväg på ett möte. Ni som vill läsa mer om de partier som det faktiskt står om har ni länkarna här:
vem vill du ska styra vårt land? Svaret ligger i dina händer
The truth is out there...
Het debatt
Här kommer den utlovade debatten mellan Jesper Odelberg(V) och David Lega(KD) som ägde rum den 23 augusti på Dalheimers Hus i Göteborg. Jag tänkte först skriva ut dialogen men insåg väldigt snabbt att en timma debatt blir mycket text så den uteblir.
Idag träffade jag Carro när jag var på väg hemåt efter att ha kört runt "hela" Kristianstad, ca 1,3 mil enligt eniro. En mer "inuti-vacker" person finns nog inte på denna jord. Hon ska flytta med sin pojkvän hit till Kristianstad vilket betyder att det underlättar för att ses lite oftare än innan(läs: Inte bara på banken).
Kommer Jesper Odelberg eller David Lega jubla efter valet? Kommer jag och Carro träffas oftare och kanske till och med möta våra fobier/rädslor och simma runt i en bassäng på tivolibadet nån gång?
The truth is out there...
Gott och blandat
Idag skulle jag varit på Furuboda på lekens dag och visat upp innebandy men igår när jag kom hem på kvällskvisten så kände jag mig lite förkyld. Något som förvärrades under kvällen. Dock hade jag väl kunnat vara med idag men för att inte riskera nåt valde jag att avstå(Läs: för en gång skull lyssnar på min kropp)
I
På tal om kropp så skrev jag ju om kroppskomplex för ett tag sedan här i bloggen och nu har jag verkligen utmanat mig själv. Härliga Carro ska flytta till Kristianstad med sin pojkvän och vi båda pratade om att vi ville börja simma ?och vad passar då inte bättre än att bestämma en dag och tid att göra det tillsammans? Nu återstår det dock att se om det verkligen blir av eller om vi båda(mest troligt jag) får kalla fötter.
Sin vän- bekantskapskrets förändras verkligen hela tiden på gott och ont. När jag flyttade hit trodde jag att jag aldrig skulle tappa kontakten med Sandra Brorson. Är det en person jag kan säga är orsaken till att jag flyttade hit så är det hon. Hon är också den jag ska tacka för den bekantskapskrets som blev min grund att stå på här i Kristianstad. Genom henne träffade jag helt underbara människor. Dock inte en ända som jag har kontakt med fortfarande. För några dagar sedan på Fantasi(notera) träffade jag av en slump Erica och Linn. Två personer jag inte träffat på år. Vi som hade väldigt mycket att prata om då för några år sedan hade INGET gemensamt att prata om och det blev bara väldigt krystat. Är väl egentligen inte så konstigt då vi hade högskolan som gemensamt för några år sedan och nu har vi inget gemensamt längre, men ändå. Drar direkt en parallell mellan Erica och Carro. Den sistnämnda och jag har inte pratat på mycket länge men kunde relativt enkelt plocka upp tråden. Det kändes från mitt håll inte alls krystat som mötet med Erica och Linn.
Då jag är övertygad om att det allra mesta händer av en orsak så måste det finnas en just en sådan till att jag inte längre har kontakten med bland annat dessa underbara människor. Så respekterad och omtyckt för att jag är jag och inte "han i rullstol" har jag aldrig upplevt som under denna tid då dessa människor fanns i mitt liv.
IDet jag tar med mig av denna tid är en kraftigt stärkt självkänsla. Kanske var det det som var syftet med dessa människor som skulle passera mitt liv. I så fall har jag lärt mig läxan men fy FAN vad ont det gör att att tänka på att den ljuva tiden är förbi. Men det är väl det livet handlar om?
The truth is out there...
FP vs. MP
Igår kväll var jag och bevittnade en debatt mellan Christer Nylander(FP) och Gustav Fridolin(MP). Huvudämnet för kvällen var ungdomsarbetslösheten. Detta är inget som rör mig personligen då den övre ålder för att hamna i denna kategorin är 26 år. Men då jag vill rösta på ett parti/block som jag tror främjar de flesta så är även denna frågan viktig.
Många lärare fick sparken på grund av den ekonomiska kris vi nu börjar se ett slut på. Varför det går färre elever i skolan på grund av krisen har jag inte fått ihop. Varför inte en del av dessa lärare(de behöriga) som sparkades nu har får tillbaka sina jobb förstår jag inte heller. Det ska antagligen införas betyg redan från 6:e klass vilket jag tycker är bra. De elever som halkar efter tas snabbare upp och får extra hjälp tidigare. Mer ansvar läggs på färre antal lärare. SFI-utbildningen blir sämre(pga av lärartätheten jag nämnde tidigare). Dessutom ska "elitklasser" införas. De som redan har det svårt kommer att få det ännu svårare och de som klarar sig mycket bra i skolan ska få gå i en "elitklass". Det krävs inte mycket intelligens för att se att klyftorna ökar. Gränsen mellan de elever som klarar sig mycket bra i skolan och de som behöver extra stöd ökas. Vad händer med utanförskap, mobbning och miljön i skolorna då? Ska vi ha vissa "elitskolor" och andra "vanliga" skolor. Vad händer med dem som faktiskt klarar skolan i de "vanliga" skolorna. Ska ett "VG"-betyg på en "elitskola" väga tyngre än ett VG på en "vanlig" skola. Ska en elev som kämpat många många timmar för att få ett VG anses vara mindre värt än den som inte behövt lika många timmar på sig att plugga till ett VG? Detta ökar samhällsklyftorna anser jag och jag vill INTE ha ett sådant samhälle. Därför röstar jag rödgrönt Söndagen den 19 september. Det är ett mycket viktigt val. Ska alliansen få fortsätta med sin politik eller är det den rödgröna som vinner i längden. Kommer SD in i riksdagen? allt detta finns i våra egna händer. Din röst är viktig för hur det kommer att bli
The truth is out there
Nu började åtminstone jag att hålla andan. Skulle vi förlora några spelare på detta sätt IGEN. Sofie Persson min personliga favorit i KDFF flyttade till Tyresö i ett i mitt tycke tidigt skede av den ekonomiska krisen. Nu visar det säg att hon gjorde helt rätt anser jag. Sportchef Ulf berglund har förståelse för spelarna och ledarna som strejkar, ett ganska klassiskt uttalande. Visst han har säkert förståelse men det ger inte mer klirr i kassan för det.
Som ni vet ni som följt min tidigare blogg och/eller ni som känner mig så har jag en depression och medicinerar för att depressionen ska hållas i schack. Det är inget jag (längre) döljer för att jag inte (längre) skäms för det.
Jag började på många områden må bra igen (och detsamma var det alldeles säkert för min sambo). En stor dröm kunde samtidigt slå in, inte på grund av att vi separerade utan mer för att jag läst upp mina betyg och kunde nu söka till den socionom utbildning jag länge velat komma in på. Jag började som sagt att må mycket bättre igen, bättre än jag gjort på mycket länge. Jag ville göra nåt nytt, göra nåt helt tokigt egentligen(tokigt delvis därför jag sitter i rullstol). Jag sökte mig bort från Göteborg, bort från min lägenhet och till "lilla" Kristianstad och en studentkorridor(rum) på 20 kvm. Här träffade jag väldigt snabbt nya vänner och vänskapskretsen blev snabbt mycket stor. Utbildningen rullade på, jag klarade uppgifterna/tentorna och jag trivdes med ALLT. Dock varade detta inte så länge. Men vad va det egentligen som hände? Hände nåt? Det är här frågorna slutar att få svar. Jag hade ingen anledning att bli deprimerad, jag hade ingen som helst anledning att rent fysiskt inte ens orka komma upp ur sängen. Visst kan jag se vissa faktorer som kunde leda till detta men om man jämför med den bergodalbana min uppväxt varit så borde detta vara en fis i rymden.
Jag vet att denna är gammal men den är så otroligt rolig
På ett sätt anser jag att Christer Nylander vann debatten. Han hade fler "punchlines", presenterade mer siffror(fakta) och framför allt svarade lite mer rakt/kortare på frågorna. Men det är väl ingen överraskning att jag anser att det som Christer Nylander presenterade inte kommer att gynna de som redan nu har det svårare i samhället. Jag tror inte att en politik som gynnar tex Mcdonalds, Maxi, willys och MAX som förvisso ger många unga jobb är den rätta utan ger mer möjligheter för mindre företag att kunna anställa personer. Vilken politik som än drivs så kommer inte ovanstående företag att hotas av konkurs men det hänger väldigt mycket på vilken politik som förs för de mindre företagen. Därför tror jag att en rödgrön regering är den bästa. Jag tror inte heller på de så kallade "elitklasser" som den nuvarande regeringen vill införa, åtminstone inte ännu. Längstanivån i skolorna ska höjas och det anser jag att man gör med fler lärare. Lärartätheten här minskat väldigt mycket i landet. Speciellt alarmerande är att det minskat kraftigt på SFI.
Många lärare fick sparken på grund av den ekonomiska kris vi nu börjar se ett slut på. Varför det går färre elever i skolan på grund av krisen har jag inte fått ihop. Varför inte en del av dessa lärare(de behöriga) som sparkades nu har får tillbaka sina jobb förstår jag inte heller. Det ska antagligen införas betyg redan från 6:e klass vilket jag tycker är bra. De elever som halkar efter tas snabbare upp och får extra hjälp tidigare. Mer ansvar läggs på färre antal lärare. SFI-utbildningen blir sämre(pga av lärartätheten jag nämnde tidigare). Dessutom ska "elitklasser" införas. De som redan har det svårt kommer att få det ännu svårare och de som klarar sig mycket bra i skolan ska få gå i en "elitklass". Det krävs inte mycket intelligens för att se att klyftorna ökar. Gränsen mellan de elever som klarar sig mycket bra i skolan och de som behöver extra stöd ökas. Vad händer med utanförskap, mobbning och miljön i skolorna då? Ska vi ha vissa "elitskolor" och andra "vanliga" skolor. Vad händer med dem som faktiskt klarar skolan i de "vanliga" skolorna. Ska ett "VG"-betyg på en "elitskola" väga tyngre än ett VG på en "vanlig" skola. Ska en elev som kämpat många många timmar för att få ett VG anses vara mindre värt än den som inte behövt lika många timmar på sig att plugga till ett VG? Detta ökar samhällsklyftorna anser jag och jag vill INTE ha ett sådant samhälle. Därför röstar jag rödgrönt Söndagen den 19 september. Det är ett mycket viktigt val. Ska alliansen få fortsätta med sin politik eller är det den rödgröna som vinner i längden. Kommer SD in i riksdagen? allt detta finns i våra egna händer. Din röst är viktig för hur det kommer att bli
The truth is out there
Fler ICA-Jerry åt folket?
Idag har varit en mycket intressant dag. Det började redan för några dagar sedan när Dennis fick ett samtal när vi satt på fenix(för ovanlighetens skull). Tydligen skulle vår sittande socialminister Göran Hägglund(KD) besöka en av riksgymnasiets elevhem för att främst höra elevernas åsikter om hur det är att studera via ett riksgymnasium.
Politik ligger mig ganska varmt om hjärtat. Nu är det så att Kristdemokraterna står väldigt långt till höger, enligt mig det parti som står längst till höger av de riksdagspartier som finns nu. Min politiska åsikt är nästintill så långt till vänster man kan komma. Det är en bra utgångspunkt till diskussion.
To Be Continued
The truth is out there
Dennis som varit elev kunde ge sin syn på hur livet efter gymnasiet är och jag jag gled in på ett bananskal mer eller mindre. Inte kan man tacka nej att få träffa en sittande minister. Dessutom den andra sittande socialministern jag träffar då jag träffade Lars Engqvist 2004 och en före detta socialminister Bengt Lindqvist(1985-1991).
Politik ligger mig ganska varmt om hjärtat. Nu är det så att Kristdemokraterna står väldigt långt till höger, enligt mig det parti som står längst till höger av de riksdagspartier som finns nu. Min politiska åsikt är nästintill så långt till vänster man kan komma. Det är en bra utgångspunkt till diskussion.
På plats fanns personal från elevhemmet, 4 stycken elever som går där, representanter på lokalnivå från Kristdemokraterna, rektorer och då Dennis och jag. Det blev en mycket intressant diskussion. Inga direkta löften(men vem hade trott det). Ett "löfte" gavs dock, ICA har öppnat dörren för att anställa 1000 personer med något slags funktionshinder. Även MAX har en policy om liknande. Kristdemokraterna ser därför att det borde kunna ordna 10.000 jobbtillfällen på statlig, landstings och kommunal nivå. Nån tanke på HUR detta ska gå till mer än att hänvisa till ICA och MAX om hur bra de är fick man inget svar på. Jag tror det krävs mer än att hänvisa. En "morot" bör nog ges, tex genom nån slags bonus för de företag som väljer att anställa personer med en funktionsnedsättning. Jag nämnde en ekonomisk bonus vilket Hägglund verkade "ta med sig". Jag tror eller ska jag säga hoppas att han faktiskt fick en lite tankeställare om att det är inte så enkelt som att säga kan ICA kan vi. Eller är det jag som misstror Sveriges företagare? Det återstår att se.
Det som ligger mig allra närmast just nu är prioriteringen att få ett jobb. Det finns så kallade "jobbcoacher" som är specialiserade på just personer med funktionshinder, våra rättigheter och skyldigheter. Detta är extremt bra om man inte har haft en längre sjukskrivning på grund av psykisk ohälsa. Då faller man in i ett annat fack och har helt plötsligt inte rätt till dessa coacher med specialkompetens som jag skulle behöva. I de fack jag hamnat nu utgår man från min psykiska hälsa och det är ju bra för dem som har en bestående psykisk ohälsa. Det har inte jag, enligt min läkare ska jag kanske börja trappa ner på min medicin med mål att en gång i framtiden helt slippa den. Mitt "hinder" på arbetsmarknaden är min funktionsnedsättning och inte min psykiska hälsa. Detta var nt jag tog upp med Hägglund och det är en sak jag är övertygad om att han kommer att kontrollera om det verkligen är så eller om jag eventuellt missuppfattat situationen. Jag kommer att följa upp detta med kontakt med Hägglund (eller mer troligt hans pressekreterare). Detta är en fråga jag ska få klarhet i hur det ligger till, om min information stämmer eller om det finns "kryphål"/tolkningar för den information jag fick(om den nu är korrekt) är ju helt upp åt väggarna tokig, Hägglund höll med. Kan jag få till en ändring av lagen? Troligtvis inte. En kan inte göra allt men alla kan göra något. Efter valet ska jag engagera mig mer politiskt och då mycket troligt i Socialdemokraterna
Nu över till något helt annat. Före detta spelare hotar KDFF med tingsrätten på grund av de frysta löner jag skrev om sist i bloggen. Detta kommer bli en följetong vi inte sett sista ordet i på mycket länge. Nu handlar det om två månadslöner september-09 och oktober-09 som enligt KDFF kommer att betalas ut först i början på nästa år, alltså 2011. Det handlar om 8 spelares löner enligt Kristianstadsbladet. Jag kan säga att jag tyckte det var lite konstigt att det kom på tal just nu och en aningens småaktigt att "gnälla" om två månadslöner för snart ett år sedan. Dock ska rätt vara rätt, man jobbar inte utan lön och har man jobbat ska man få betalt för de man jobbat.
Idag fick jag dock lite mer information av en person med mycket god insyn i klubben, denna källa litar jag på till 100% men låter personen i fråga vara anonym. Källan berättar att staben runt spelarna varav vissa kommit in ganska sent har fått sin lön utbetald. Källan berättar också att en damallsvensk spelarlön ligger på mellan 10.000-15.000 Kr. I KDFF är lönerna runt 10.000-13.000 Kr. Jag vågar påstå att lönerna som betalats ut till staben runt omkring överstiger 13.000 Kr. Att man valt att betala ut dessa och inte spelarlöner är för mig en stor gåta. "Man tar inte oss spelare på allvar" för att citera en spelare som Kristianstadsbladet har pratat med och jag kan inte göra annat än att hålla med. Att det behöver dras till Tingsrätten skadar klubbens anseende avsevärt men jag tror tyvärr att det behövs en rejäl näsbränna för att de som bestämmer ska vakna och inse att det blir väldigt lite fotboll som spelas på Vilans IP utan spelare.
To Be Continued
The truth is out there
Strejk
Den 6 augusti skrev Kristianstadsbladet att spelare och vissa ledare gått ut i strejk på grund av uteblivna löner sedan en mycket lång tid tillbaka. För ganska precis ett år sedan, september för att vara exakt frös spelarnas löner. Då valde spelarna att trott utebliven lön fortsätta arbeta, alltså träna och spela matcher. Men nånstans måste man dra en gräns och jag stödjer till 100% den strejk som blev. Då det som i alla andra damfotbollslag finns utländska spelare som inte har sina nära och kära till hands så är det inte så konstigt att spelarna söker nya klubbar.
Nu började åtminstone jag att hålla andan. Skulle vi förlora några spelare på detta sätt IGEN. Sofie Persson min personliga favorit i KDFF flyttade till Tyresö i ett i mitt tycke tidigt skede av den ekonomiska krisen. Nu visar det säg att hon gjorde helt rätt anser jag. Sportchef Ulf berglund har förståelse för spelarna och ledarna som strejkar, ett ganska klassiskt uttalande. Visst han har säkert förståelse men det ger inte mer klirr i kassan för det.
Strejken kunde lösas med hjälp av en "Hemlig finansiär" efter några dagar och detta betyder bland annat att spelarna ska få sina löner och spelarna stannar kvar åtminstone vad jag vet nu i skrivande stund. Lagkapten Moberg och Tränaren "Betan" berättar sin syn på strejken och situationen i klubben efter att den mest akuta ekonomiska situationen lösts.
Ganska speciellt men också mycket roligt kändes det att första matchen efter uppehållet och strejken var mot just Tyresö FF. Laddad till max att fotbollen äntligen drog igång igen och att se Sofie Persson äntrade jag Vilans IP strax före matchstart. Kan inte skylla allt på turbulensen som varit i klubben men nog var spelarna påverkade så insatsen idag kan vi snabbt lägga bakom oss. Dock var det starka insatser från Sofie Andersson och Guðný Björk Óðinsdóttir som vanligt vill jag påstå. Det är två spelare som mer eller mindre alltid levererat. Lagkapten Moberg är en spelare som jag haft lite svårt för och kanske fått lite oförtjänt (mycket) kritik av mig. Sedan en tid tillbaka ser jag på henne med nya glasögon och har sett vilken lysande spelare hon är. Idag visade hon en glöd som jag vill se i en lagkapten. Inte för att hon INTE gjort det tidigare men idag tittade jag lite extra på just det.
Att Guðný Björk Óðinsdóttir blev matchens lirare för KDFF var lika självklar som segersiffrorna till Tyresö. Att den enligt mig mycket gnälliga Elaine Moura blev matchens lirare för Tyresö tyckte jag var helt fel. Självklart skulle Sofie Persson blivit det..... Nej jag har väl inte sagt att hon va min personliga favorit när hon spelade i KDFF? *visslar*
Nu återstår att se om KDFF kan få en stabil ekonomi så de slipper bli tvångsnedflyttade.
The truth is out there...
Min kloka syster
skriver i en kommentar till mitt förra inlägg något jag egentligen vet, något jag säger till alla andra men inte lyssnar på själv att det är insidan som räknas. Hon skriver mer och vill ni läsa det så finns det under kommentarer i det förra inlägget men kortfattat är det att insidan räknas.
Gud skapade oss olika både på insidan och utsidan så varför skulle jag egentligen skämmas för mina smala ben? Skäms gör jag väl inte utan mest tänker på vad andra tycker och tänker. Ja, det är sanningen tyvärr.
Gud skapade oss olika både på insidan och utsidan så varför skulle jag egentligen skämmas för mina smala ben? Skäms gör jag väl inte utan mest tänker på vad andra tycker och tänker. Ja, det är sanningen tyvärr.
Idag har jag dock tagit beslutet att jag ska införskaffa mig ett par shorts och sandaler. Det blir nog till nästa år för det känns inte lönt att göra det nu. Kanske till och med ett par badbyxor? Det är ju snart dags för innebandysäsong och simning är en mycket bra träning att komplettera med. Man ska naturligtvis inte utsätta sig för obehagliga situationer i onödan men det är nåt jag verkligen vill, att kunna bada i en simhall.
Minns så väl på C4-lägret då vi var i tivolibadet hur jag verkligen ville vara där med barnen i poolen. Nu blev det en ganska bra fördelning av ledare på och i bassängen förvisso men oj vad jag ville vara med I bassängen. Jag blev visserligen minst lika blöt som om jag hade badat. Det är ett under att jag inte hamnade i bassängen. med tanke på hur blöt jag blev ändå hade det inte spelat nån roll.
Det var värst vad jag fokuserar mycket tid till mina ben och fötter. Det är ju ganska självklart att jag har smala ben när jag inte har muskler tillräckligt för att gå på dem. Bryter man tex en arm så försvagas ju den på de veckor man har gipset.
Nej nu ska jag FÖRSÖKA fokusera på nåt annat så jag kanske har kvar nån läsare till nästa gång jag skriver.
Dennis fyller år idag. Han hade sin "bjudning" på fenix(suprise!!!). När man går på bjudning brukar allt vara färdigt att servera när gästerna kommer men inte på Dennis födelsedag inte, han ska alltid va så speciell;-) På plats fanns en konditor som gjorde en prinsesstårta och en tårta med mörk choklad. Blev bara att jag åt en bit av prinsesstårtan men chokladtårtan var säkert precis lika god. Glömde att testa att göra en marsipanros som det fanns möjlighet att göra. Men det får komma en annan gång. Kanske på min födelsedag(om jag nu får för mig att fira den nästa år)
The truth is out there...
Att vara deprimerad är inget tecken på svaghet, det är ett tecken på att man försökt vara stark för länge.
Ni som läser min blogg(Inte alls många enligt statistiken) kan väl vara så snälla och lämna en liten kommentar på bloggen ej facebook så jag vet vilka som tittar in här då och då. Nina du hade/har nog rätt när du taggade mig i det där fotot för ett tag sedan på facebook;-)
Visst har det varit roligt att läsa om fötter?:-D
Vad ska man skriva om? Ska man(läs:jag) skriva om nåt som ger många besökare eller ska man skriva om saker som rör en själv?
Dagens outfit är....Haha nej någon modefreak är jag inte men tydligen är folk intresserade av vad andra har på sig, se bara på hon blonda bella. Hon har ju lyckats rätt bra med sin blogg.
Nej jag väljer att blogga om mitt "tråkiga" liv. Jag lever inget tråkigt liv men det är nog tråkigt att läsa om(prove me wrong?) eller är det så att jag skriver på ett tråkigt vis? Det sista kan jag svara på själv. Svaret är nej, jag skriver ganska så bra(har jag hört)
Nu går jag dock i samma fälla som jag gör hela tiden, jag ursäktar mig. Den som gjorde mig uppmärksam på detta var Caroline Roth a.k.a Härliga Carro. Jag ska inte fundera så mycket utan skriva det jag vill skriva om och skita i vad andra tycker om det jag skriver.
Dagens ämne får bli fixering av utseende. Är jag utseendefixerad? Nej..och ja. Det handlar i grund och botten om självkänsla antar jag. Det handlar inte om mitt utseende i stort, vilket jag idag är ganska nöjd med utan mer specifikt vissa kroppsdelar, ben och fötter närmare bestämt. Det är ett problem som bara finns hos mig själv. Det är ingen annan i min omgivning som antagligen skulle reagera. Andra vänner i samma situation som jag (med funktionsnedsättning) har obehindrat på sig sandaler, shorts, kjolar, klänningar och ibland även barfota. Så varför skulle inte jag kunna det också? Självklart kan jag det men det har blivit en så stor tröskel/spärr som bara har växt med åren. Jag får ta Härliga Carros exempel och utmana mig själv. Har man hisskräck ska man åka hiss när tillfälle ges(som tur är har jag inte hisskräck), är man extremt höjdrädd ska man hoppa fallskärm(Tur att jag inte har höjdskräck heller *visslar*).
Detta är extremt handikappande, för ja det är en väldigt stor skillnad på att vara funktionshindrad och att vara handikappad. Jag har alltid ett funktionshinder men är sällan handikappad. Det ämnet är rätt uttjatat så det ska jag inte gå in på närmare denna gången. Detta handikapp har gjort att jag inte varit på en strand på Gud vet hur länge, samma sak med simhall. Nu gillar jag inte att bada i havet så stranden är inte så väldigt lockande. Men man kan ju vara på en strand och sola(läs: titta på tjejer). Detta får bli mitt projekt till "Beach 2011".
Tänkte att jag skulle utmana mig själv genom att lägga ut bilder på mina fötter och benen men någon nakenchock ska jag inte bjuda på idag. När jag nästa sommar ska köpa ett par sandaler så blir det i storlek 34-35. Se jag har redan utmanat mig själv, sedan får jag se hur mycket verkligheten det blir av det.
Visst har det varit roligt att läsa om fötter?:-D
Gud har skapat oss olika och det ska vi vara väldigt stolta över. Om jag nu har smala ben och små fötter så är det väl inte mitt problem om någon annan stör sig på det. Det är väl deras problem, inte mitt?
The truth is out there...
Kommer jag nånsin att utsätta mina fötter och ben för nakenchock?
The truth is out there...
All reklam, alla bilder som får oss att tro
Att måste ändra sig.
En tydlig bild, ett idiotiskt ideal,
Snälla ta inte åt dej
Du är det vackraste jag vet
Du är underbar precis som du är
Du det är ingen hemlighet
Jag vill ha dej precis som du är
Lova mig att du alltid ser förbi
Vad dom vill att du ska se
Stå emot, låt dom inte sänka dej
Snälla sluta aldrig le
Du är det vackraste jag vet
Du är underbar precis som du är
Du det är ingen hemlighet
Jag vill ha dej precis om du är
Låt ingen någonsin ändra dej
Du duger som du är
Du är mycket bättre, mycket bättre än dom där
Precis som du är
Du är det vackraste jag vet
Du är underbar precis som du är
Du lova ändra ingenting
Jag vill ha dig precis som du är
Precis som du är
Och nu blir det reklam
Attention please!!!
Som ni vet ni som följt min tidigare blogg och/eller ni som känner mig så har jag en depression och medicinerar för att depressionen ska hållas i schack. Det är inget jag (längre) döljer för att jag inte (längre) skäms för det.
Det finns ett mönster som jag nu på senare år har upptäckt att när en årstid övergår till en annan har jag en downperiod på några veckor. Att man har det när hösten och vintern kommer är det inte många som tycker är konstigt men det förekommer även alltså mellan samtliga årstider. Nu kanske några av er runkar på näsan och tycker detta bara är tramsigt, att man ska "rycka upp sig" och ja jag ger er delvis rätt. Fram tills för några år sedan hade jag själv den uppfattningen att det är bara att "rycka upp sig" att man av någon outgrundlig anledning VILLE må dåligt och att allt va psykologiskt, allt satt i personens huvud. Vissa dagar handlar det "bara" om att rycka tag i sig själv och anstränga sig lite extra. Men när man drabbas av en depression är det en annan sak.
I början på -06 separerade jag och min dåvarande sambo efter ca 7 års förhållande. Ett förhållande som jag nu med facit i hand kan se tillbaka på som ett ganska destruktivt förhållande, i alla fall den sista tiden. Separationen var som alla separationer jobbiga men var faktiskt såhär i efterhand väldigt bra för oss båda.
Jag började på många områden må bra igen (och detsamma var det alldeles säkert för min sambo). En stor dröm kunde samtidigt slå in, inte på grund av att vi separerade utan mer för att jag läst upp mina betyg och kunde nu söka till den socionom utbildning jag länge velat komma in på. Jag började som sagt att må mycket bättre igen, bättre än jag gjort på mycket länge. Jag ville göra nåt nytt, göra nåt helt tokigt egentligen(tokigt delvis därför jag sitter i rullstol). Jag sökte mig bort från Göteborg, bort från min lägenhet och till "lilla" Kristianstad och en studentkorridor(rum) på 20 kvm. Här träffade jag väldigt snabbt nya vänner och vänskapskretsen blev snabbt mycket stor. Utbildningen rullade på, jag klarade uppgifterna/tentorna och jag trivdes med ALLT. Dock varade detta inte så länge. Men vad va det egentligen som hände? Hände nåt? Det är här frågorna slutar att få svar. Jag hade ingen anledning att bli deprimerad, jag hade ingen som helst anledning att rent fysiskt inte ens orka komma upp ur sängen. Visst kan jag se vissa faktorer som kunde leda till detta men om man jämför med den bergodalbana min uppväxt varit så borde detta vara en fis i rymden.
Som jag nämnde tidigare hade jag den uppfattningen att det var bara att ta i lite extra att "rycka upp sig" och jag lyckades hålla masken utåt ytterligare en tid tills även den fallerade med dunder och brak. Något som antagligen förvånade de flesta, "glada och positiva Johan" kan väl inte må så dåligt? Att hålla upp en "fin fasad" är nåt jag fått lära mig sedan jag var mycket ung och blivit mycket bra på. Men antagligen var det en gräns jag nådde, en gräns alla har som är helt individuell vart den går.
Detta har gjort att jag ser ganska ödmjukt på livet idag. Det finns bara en väg att rulla och det är framåt och uppåt och idag ser jag fram emot morgondagen.
The truth is out there
Jag vet att denna är gammal men den är så otroligt rolig
Vem är du vem är jag?
Idag har jag tagit på mig mitt relativt nyinköpta skärp så nu ska jag se om jag får ihop ett inlägg idag. Det var några dagar sedan sist.
Nu börjar det dra ihop sig till att starta innebandysäsongen(träningen) igen. Det märktes tydligt då Johan Karlsson hade hittat ut ur sitt gömställe som han gömt sig på hela sommaren och även han hittat till Fenix(kors i taket). Sen att det beror på att han har haft fullt upp med jobb och sedan tyvärr varit sjuk en tid så han inte har kunnat sitta med oss "slöfockar" dagarna igenom på fenix talar vi tyst om. Lite elak får man ju vara eller hur Rebecca?;-)
Innebandy är en lagsport och där är det enligt mig ingen bra lösning att ha EN stjärna. Det är inte heller PÅ planen som jag menar. Det är bland annat innebandyn och dess jobb runt om som vi behöver fler "stjärnor". Personer som gör ett tungt jobb i bakgrunden som sällan om ens nån gång syns om man inte vet vart man ska leta. Vi i laget saknar inte helt sådana personer, Nina Brodd är den som främst personifierar detta och gör det extremt bra. Det är inte heller bara i laget jag menar utan i sporten i stort.
Men nu är jag här igen, skriver en massa men blir det något gjort? varför blir det inget gjort? Är det nåt/nån som bromsar utvecklingen? Beror det enbart på min funktionsnedsättning och/eller beror det på självkänslan hos mig, det som jag kommer att benämna som mina Hjärnspöken?
Mer om detta en annan dag
The truth is out there
Nu börjar det dra ihop sig till att starta innebandysäsongen(träningen) igen. Det märktes tydligt då Johan Karlsson hade hittat ut ur sitt gömställe som han gömt sig på hela sommaren och även han hittat till Fenix(kors i taket). Sen att det beror på att han har haft fullt upp med jobb och sedan tyvärr varit sjuk en tid så han inte har kunnat sitta med oss "slöfockar" dagarna igenom på fenix talar vi tyst om. Lite elak får man ju vara eller hur Rebecca?;-)
Det verkar som vi även tappar en av våra tränare för en tid framöver. Märta ska förhoppningsvis jobba ett tag som aupair i England. Ja, jag säger förhoppningsvis för HENNES skull. Inte för att jag själv varit på något sådant äventyr men jag vet med andra vänner att det varit en mycket givande tid och man har utvecklats väldigt mycket som person. För laget är det ju inte alls bra att vi tappar en tränare. Jag tvivlar inte ett dugg på att Hanna verkligen klarar av att vara ensam tränare men ja..vi får se helt enkelt hur den delen kommer att komma se ut. Ska bli mycket intressant då jag vet att det finns X antal personer som kommer att börja med oss. Vilka som eventuellt slutar vet jag inte men jag tror att det är fler som börjar än som slutar denna säsongen i alla fall.
Vad har hänt i sommar då? Förutom det självklara dagliga besöket på Fenix så har jag även börjat gå till knutpunkten på tisdagar och torsdagar igen efter ett ganska långt uppehåll. Några kvällar hemma hos Dennis har det blivit med mycket spelande, NHL 10, FIFA 10 och igår lite boxning med ljudeffekter som var lite väl magstarka.
Jag nämnde ju i mitt första inlägg om att vi har olika roller i livet. Inte roller som att vi spelar nån annan utan snarare "uppgifter" vi fått när vi föddes. Jag som troende är helt övertygad om att det finns en viktig uppgift för oss alla. Meningen med livet om ni så vill.
Jag tänkte inte här och nu gå in på vad min roll kan vara utan mer förutsättningar för att kunna göra det bästa av sitt liv. Länge länge trodde jag att ryggmärgsbråck endast var ett fysiskt handikapp. Som vi vet går all forskning framåt och man vet nu att så inte är fallet. Det finns många saker att ta upp men jag tänkte uppehålla mig vid de faktum att vi med ryggmärgsbråck har svårt att få tummen ur daimkrysset. Inte alltid men ganska så ofta. Jag vill verkligen inte ha det som en ursäkt då jag ibland kan fasta i denna "MMC-situation" som jag kallar den. Den ställer till mitt liv oerhört mycket i perioder och drabbar mina vänner också. De som själv har en funktionsnedsättning har oftast en förståelse då detta händer men jag har även vänner som inte har någon funktionsnedsättning(hör och häpna) och där kan det uppstå konflikter som är otroligt jobbiga. Hur förklarar man att det har med min funktionsnedsättning att göra utan att det låter som en dålig ursäkt? Beror det på hur jag förklarar eller beror det på hur "öppen" personen jag säger det till är? Hur förklarar man att det bara är i vissa situationer som det "händer" då det i andra är så att jag istället är väldigt drivande? Detta retar mig nåt otroligt att det är såhär. Vist är det lättare att dra på saker som man tycker är tråkiga eller jobbiga. Det är väl mänskligt?
Men när det gäller saker som jag brinner för. Ta tex innebandyn. Det finns situationer där det jag vill/ska göra bara fastnar i tankarna och aldrig blir praktik. Är man bara bekväm och tror att allt löser sig(läs: andra gör det istället)? Generellt kan det vara en del av svaret. Många ÄR bortskämda av oss med en funktionsnedsättning. Hur illa man än kan tycka om "tycka synd om"-syndromet så finns den kvar. Detta är något jag tänker på mycket och vill ändra på hos mig själv, det här med att inte få tummen ur. Är det möjligt eller är det så att jag får inse fakta att mitt ryggmärgsbråck ställer till det.
Men när det gäller saker som jag brinner för. Ta tex innebandyn. Det finns situationer där det jag vill/ska göra bara fastnar i tankarna och aldrig blir praktik. Är man bara bekväm och tror att allt löser sig(läs: andra gör det istället)? Generellt kan det vara en del av svaret. Många ÄR bortskämda av oss med en funktionsnedsättning. Hur illa man än kan tycka om "tycka synd om"-syndromet så finns den kvar. Detta är något jag tänker på mycket och vill ändra på hos mig själv, det här med att inte få tummen ur. Är det möjligt eller är det så att jag får inse fakta att mitt ryggmärgsbråck ställer till det.
I bland annat cykelsporten har man om man är stjärnan så kallade hjälpryttare som ska se till att stjärnan får en så bra placering som möjligt. Hjälpryttarna ska inte placera sig bra, deras uppgift är att hjälpa nån annan att placera sig bra. Sköter hjälpryttaren denna uppgift bra kan han/hon bli en stjärna och få sina egna hjälpryttare. Är jag den ständiga hjälpryttaren som ska vara glad över att nån annan vinner och att stallet som teamet heter i cykelsporten blir framgångsrik eller kan jag på egen hand visa att jag är såpass duktig att jag kan bli stjärnan.
Innebandy är en lagsport och där är det enligt mig ingen bra lösning att ha EN stjärna. Det är inte heller PÅ planen som jag menar. Det är bland annat innebandyn och dess jobb runt om som vi behöver fler "stjärnor". Personer som gör ett tungt jobb i bakgrunden som sällan om ens nån gång syns om man inte vet vart man ska leta. Vi i laget saknar inte helt sådana personer, Nina Brodd är den som främst personifierar detta och gör det extremt bra. Det är inte heller bara i laget jag menar utan i sporten i stort.
Men nu är jag här igen, skriver en massa men blir det något gjort? varför blir det inget gjort? Är det nåt/nån som bromsar utvecklingen? Beror det enbart på min funktionsnedsättning och/eller beror det på självkänslan hos mig, det som jag kommer att benämna som mina Hjärnspöken?
Mer om detta en annan dag
The truth is out there
Excusez-moi
Lovade ju en förklaring av gårdagens inlägg. Det blir dock inte idag. Har haft en mycket givande dag idag igen och då går tiden fort, väldigt fort.
The truth is out there
Så nu ska jag ta och fortsätta kvällen med saker som jag tycker är roliga. Bloggen är såklart rolig men är för trött för att det ska bli nåt vettigt nedtecknat idag.
Bjuder på en sång som min mamma sjung för mig ganska ofta när jag var liten. Ja, jag minns den kära älskade mamma♥.
The truth is out there
Kors i taket
Förklaring följer imorgon. Idag har jag haft en bra dag. Inte så värst mycket att blogga om, men lugn mina kära läsare, dagen har varit bra så inget negativt här inte.
Nu ska jag sova strax.
The dreams and the truth is out there.
Du vet väl om att du är värdefull
Att du är viktig här och nu
Att du är älskad för din egen skull
För ingen annan är som du
Det finns alltför många som vill tala om
Att du bör vara si och så
Gud Fader själv, han accepterar dej ändå
Och det kan du lita på
Du vet väl om att du är värdefull
Att du är viktig här och nu
Att du är älskad för din egen skull
För ingen annan är som du
Du passar in i själva skapelsen
Det finns en uppgift just för dej
Men du är fri att göra vad du vill med den
Säga ja eller nej
Du vet väl om att du är värdefull
Att du är viktig här och nu
Att du är älskad för din egen skull
För ingen annan är som du
