Nu får det vara nog!!!!

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=101&artikel=4266808

– De är många idag som går i helt felaktiga skor, säger Johan Isberg

Kära Johan Isberg. Det spelar ingen roll vad jag har på mina fötter vinterkängor, sommarskor eller broddar. Det är stört omöjligt att på vissa ställen centralt i Kristianstad att ta sig fram ändå. Vi ska inte ens börja prata om Långebro där jag bor. Där är det än värre. Det går inte att skylla på extremväder i år heller. Har bott här nu sedan augusti -06 och det har varit precis lika illa varje år.

- Man kan inte begära att det är helt bart på marken efter att det kommit 15-20 cm snö på ett dygn, fortsätter Johan Isberg.

Det är helt rätt Johan. Men nu har snön varit i flera veckor och det har varit precis lika illa hela tiden. Jag har till denna vinter äntligen fått en permobil(minicrosser) och kan ta mig fram betydligt mycket lättare nu än innan. Innan med manuell stol fick jag sitta i "husarrest" då jag inte kunde komma utanför dörren på flera dagar. FLERA DAGAR Johan Isberg. Jag förstår att man inte kan kräva att man ska kunna komma utanför dörren samma dygn det kommit så mycket snö som du säger. Men flera dagar? Nu är jag förvisso arbetslös, men de som har jobb(som är rullstolsburna)? Man kan förlora sitt jobb om man inte dyker upp på flera dagar till sitt jobb. Du (Johan Isberg) är kanske medveten om det? Jag som bor lite utanför centrum(Långebro som sagt) kanske ska stå ut med att inte komma utanför dörren men att köra fast FLERA DAGAR/VECKOR i rad centralt inne i Kristianstad är inte acceptabelt.

Vägarna är betydligt bättre plogade än gångbanorna(även väldigt centralt). Jag får med min permobil till och med köra i vägen för att det inte går att köra på gångbanorna. Min permobil går i 15km/t. Något saktare på grund av väglaget. Är det meningen att jag ska behöva köra på vägen för att komma fram? Vid övergångsställen är det på många många platser inte uppplogat utan det finns en vall som man måste forsera. Det går allt som oftast inte ens med en permobil med andra ord helt fullständigt omöjligt att ta sig fram/igenom med en manuell rullstol.

Det är inte bara vi i rullstol utan även småbarnsföräldrar med barnvagn och äldre med käpp/rullator som blir drabbade. Ska även små barn och deras föräldrar stanna inne för att de inte har "rätt skor för väglaget" på sig? Ska äldre behöva stanna hemma för att man inte kommer fram på en av Kristianstads största och mest centrala gator?

Det måste finnas gränser på hur dumt man får uttala sig. Att bli jämförd mellan att ta sig fram centralt i Kristianstad i rullstol med att ha sommarskor på sig på vintern är en rejäl kränkning min kära namne. Så jag uppmanar alla att skicka iväg ett litet mail eller allra helst att ringa Johan Isberg och tala om för honom att det måste finnas gränser. Här och nu erbjuder jag mig att guida dig runt i Kristianstad i rullstol(du ska naturligtvis själv ha en också) och jag lovar dig att du får en med breda däck. Så ska jag samtidigt ge dig en lektion i skillnad på rullstol och rullstol(och inte bara i skillnad på däck)  

Gaturenhållning
Johan Isberg
044 –13 62 36
johan.isberg@kristianstad.se

Ring ring

Ett samtal kan förändra en kväll på många olika vis. Min lördagskväll förvandlades från en hemmakväll till en mycket mycket trevlig kväll som startade på banken.

Satt i godan ro i soffan och tittade på tv när min telefon ringde. Blev först lite "rädd" när jag såg att det stod Magdalena i displayen.

För att förstå varför jag blev lite rädd måste vi backa bandet några timmar och förflytta oss till Nya Cafe Fenix(inget ovanligt med det). I högtalarna spelades mycket vacker julmusik. Nu tändas tusen juleljus för att vara exakt. Detta är den låt som vi på en teckenspråkskurs som jag gått fick teckna på en julavslutning i skolan. Jag har tappat säkert 80% av mitt teckenförråd tyvärr men tänkte se vad jag kom ihåg så jag började teckna (det lilla jag mindes) För en person som inte alls kan teckenspråk kan detta se väldigt roligt ut och jag fick just frågan vad jag gjorde. Svaret blev INTE att jag tecknade utan spontant kom det som förvånade även mig själv lite grand, Jag tänker på Magdalena. Det är flera månader sedan jag träffade ja ens pratade med Magdalena. Vill minnas att det var i somras när hon ringde mig då hon och en väninna satt och drack lite vin i tivoliparken. Det är nästan lika längesedan som jag ens tänkte på henne om jag ska vara helt ärlig.

Tillbaka till kvällen och ögonblicket då telefonen ringde. Ja ni förstår nog nu hur lite kusligt jag tyckte att det var när telefonen ringde och det som sagt stod Magdalena i displayen. Fast jag blev såklart mest glad.

Hon skulle först på en förfest(trodde jag) det visade sig senare vara en middag. Dock stod utgång på programmet efteråt och det var där som våra vägar skulle mötas. Runt 23:30 träffades vi utanför banken och några minuter senare satt vi med varsin värmande Irish coffee i handen. Vi satt ner och pratade en ganska lång stund(för att vara mig med ett dansgolv i närheten). Det visade sig att det var en liten miss  att gå till banken, varken jag eller Magdalena uppskattade musiken speciellt mycket utan bestämde oss efter en handfull låtar att bege oss till grand istället. BETYDLIGT mycket bättre visade det sig så kvällen fortsatte och avslutades på schlagergolvet. Eller om man ska vara helt korrekt så efter stängningsdags avslutades kvällen vid Magdalenas trappuppgång efter inköp av chili cheese.

Lyckades undkomma paparazzifotograferna denna kväll så istället bjuder jag på ett lite äldre foto på mig och Magdalena.


Jag är väldigt glad att jag inte är rökare denna tiden på året men som den snälla person jag är så höll jag Magdalena sällskap *host host* när hon rökte och vid en av dessa tillfällena kom det fram två alldeles sprudlande glada tjejer och det var inga mindre än systrarna Nilsson, varav den yngre fyllde år i fredags och jag missade helt att ens säga grattis på facebook så jag blev glad av att få ge henne en kram och säga grattis till henne. Carro har jag inte träffat på jättelänge(går lång tid mellan jag träffar ganska många av de som står mig nära för att jag är helt urusel på att hålla uppe kontakten) Men då uppskattar man visserligen att träffas ännu mer när man väl träffas (ja, jag vet lite väl dålig ursäkt)



Bånka på banken

Igår var jag ute på banken med...ja de ska få vara anonyma så vi kan kalla dem Albina, Rasmusa och Sebbe. En alldeles galet trevlig kväll. Emma var där, Frida var där, Christine var där. Kvällen var redan på topp med de tre förstnämnda så att få dansa lite med Emma och Frida också var som pricken över i:et.

Lite smolk i bägaren var väl att det tyvärr var lite för stökigt för min smak. Till och med snälla beskedliga jag drog till en man som inte bara kränkte mig genom att luta sig kraftigt över mig och börja rycka i stolen/hjulen utan även gjorde samma sak med Rasmusa en stund innan. En armbåge strax under naveln fick mannen smaka på. Att folk rycker i min stol händer nästan varje gång jag är ute men nu var jag i baren och skulle beställa och då tyckte jag det var lite väl ogenomtänkt.

Men tillbaka till det roliga. Jag skrev för ett tag sedan när jag sist träffade Frida om en slags kemi vi har(läs: jag känner) när vi dansar. Har kommit fram till att det ska vara schlager. Visst är det roligt att dansa med Frida (Det är roligt att dansa kort och gott) men det ska vara till låtar som vi kan texterna till.

Ikväll ska jag faktiskt ut igen. Det var inte alls planerat men tänk vad ett samtal kan förändra en lördagskväll.

Fantasi

Denna fina tjej hade jag äran att tillbringa några timmar i eftermiddags med.


Jag är en väl tydligen en G*tteg*is som en god vän har kallat mig lite då och då. Jag vet inte riktigt vad jag har gjort för att förtjäna att få umgås med vissa personer lite då och då som jag (uppenbarligen) får. Är väl en hygglig prick antagligen, eller det vet jag att jag är.

Visst är vi alla mer eller mindre rädda att göra fel inför en person som man är intresserad av. Men min rädsla tar sig HELT absurda proportioner. Jag är medveten om det men ändå är det svårt att övervinna. Jag är dock mycket mer "modig" nu än för några år sedan men det är fortfarande en mycket stor spärr för mig.

Jag berättade för Christine om mina dejter med "cykelflickan" där jag är ganska övertygad om att min rädsla att göra fel gjorde att jag inte gjorde nåt "närmande" och det hela rann ut i sanden. Jag tror faktiskt att det hade kunnat bli vi annars. Det hade absolut inte hållit en längre tid då hon idag är sambo(och husägare om jag inte minns fel) och inte minst mamma. Så det kanske var lika bra att det inte blev nåt. Men sånt kan man aldrig veta helt säkert. Om jag hade vågat då kanske jag hade varit mer självsäker idag. Eller så är det som jag som tror på ödet det som skulle hända(alltså att inget hände). Jag kanske inte hade haft flickvän idag (men åter igen kan man inget veta till 100%) men jag hade med all säkerhet ha varit på fler dejter i dag än jag varit på grund av att jag aldrig vågat.

Rädslan i detta fallet handlar INTE om en allmän dålig självkänsla utan upplevelser i barndomen som satt sina spår. Fast det är väl lite samma sak kanske?

Eller som en god vän till mig sagt: Jag är inte konflikträdd, jag väljer att se till att dem inte uppstår bara.

Kärt återseende

Igår trotsade jag snö och kyla och gick ut för att festa lite. Det var inte länge sedan men det var så otroligt kul sist så jag valde att chansa på Grand igen. Det är bara att konstatera, där finns de vackraste tjejerna.  Han inte vara där speciellt länge förrens ett bekant ansikte dök upp i folkvimlet på dansgolvet, nämligen Frida som jag inte sett på evigheters evigheter så gissa om det var ett kärt återseende.

Igår publicerade jag låten "inga kan älska som vi" här på min blogg och jag hoppas att du(Frida) ursäktar mitt ordval men den kemi jag känner med dig när vi dansar är väldigt unik. Du får mig att känna mig så fri, så normal och min självkänsla skjuter i höjden när vi två dansar. Inte ens tjejen som var framme X antal gånger och ville ha min uppmärksamhet(Det gick inte att ta misste på att hon faktiskt ville ha just min uppmärksamhet) hade en chans.


Nu vill jag förtydliga att det är inget och har aldrig varit nåt mellan mig och Frida. Hon är en mycket kär vän som dessutom spelar i en HELT annan liga än mig, La liga mot korpen. Det är ju bara att titta på kortet nedanför som förvisso är några år gammal nu och jag tror nästan det är en av de mest publicerade bilderna på denna blogg* rodnar lite klädsamt*Att träffa Christine efter minst lika lång tid var självklart också väldigt trevligt.

Tjejen som var framme som för övrigt heter Karolina försökte jag få kontakt med något senare men då var det "försent". Lappen med mitt namn och telefonnummer blev liggandes i fickan. Fick några snabba ord med henne precis innan hon skulle gå hem. Då hade jag "mitt läge" men det kändes lite för krystat och samtidigt kände jag att det kunde kvitta. Visst det var en mycket snygg tjej och "i vanliga fall" hade jag varit ganska arg över den missade chansen. Men denna kväll strosade jag hem i natten och kylan med ett stort leende på läpparna ändå. Jag hade haft en mycket trevlig kväll med en mycket kär vän. Karolina vet jag absolut inget om. Jag vet inte om hon "bara" ville dansa, om hon faktiskt var intresserad eller vad det än var. Frida vet jag dock att efter en mycket lång tid då vi inte träffats är det som vi inte varit ifrån varandra en endaste dag och en sådan relation skämtar man inte bort. Därför valde jag att vara glad över att ha fått umgåtts med Frida istället för att slösa energi på en person jag inte vet vad jag har.

Inga kan älska som vi


Jag lämnar ensamheten bakom mig
Någonstans
Som om den inte fanns
Den första resan tar jag inom mig
Slår upp mina ögon
För en annan värld

Ingen kan älska som vi
Ingen kan älska som vi

Bortom låsta portar finns ett lyckans land
En ändlös tid av kärlek trevar sig fram

Ingen kan älska som vi
Ingen kan älska som vi...

RSS 2.0