Räddaren i nöden

Igår bestämde jag mig för att gå ut på banken. Tydligen hade ALLA mellan 18-20 i hela skåne bestämt sig för samma sak. Med andra ord det var väldigt trångt. Tyvärr gick jag ut med samma magkänsla som jag upplevt tidigare när jag varit på väg hem, same shit different people. Så egentligen var förutsättningarna för att denna kväll skulle bli bra ganska små. Tur att jag är väldigt lätt att glädja, för andra väldigt små saker kan få mig väldigt lycklig. Hann knappt ta av mig jackan innan jag fick ögonkontakt med två tjejer, förvisso WAY WAY WAY out of my league men då jag helt gett upp hoppet om att hitta nån att dela mitt liv med kan jag umgås med andra mycket mer avslappnat. Dessa två tjejer var från Olofström och var på banken för första gången. Hoppas verkligen ni hade roligt och att ni återkommer.

Den största anledningen till att jag bestämde mig för att gå ut var att en ny bekantskap som jag gjort nu under den tid jag spenderat vid valstugorna skulle dit. För att återknyta kort till att jag är lätt att glädja så gjorde en kram och/eller EN dans med henne och hennes kompisar hela kvällen meningsfull att ta sig ut.

Undrar hur jag uppfattas som person i vissa lägen? Ta tex igår på väg ut från dansgolvet och ut på uteserveringen. Det är 20 meter kanske. På denna sträcka fick jag 3, 4, 5 kramar minns faktiskt inte exakt. Vad ger det för signaler till en person som träffar mig för första gången? Att jag är en player? Att jag är en festprisse eller att jag är en omtyckt person? Ska jag egentligen bry mig om vad andra personer tycker om mig? Speciellt på ett uteställe där alla mer eller mindre spelar en roll mest på grund av alkoholintag.

Det blev lite av en kethupeffekt direkt på banken, träffade som jag sa de två tjejerna från Olofström nästan innan jag tagit av mig jackan och inom en minut kom en mycket glad och sprallig Elin framhoppandes(dansandes) med hennes kompis tätt bakom och sekunderna efter kom Maria in på banken och fram till mig. Jag vet att jag inte borde men jag kan inte hjälpa att jag skulle vilja hoppa in i huvudet på de två tjejerna från Olofström och se vad de tyckte och tänkte om mig just då. Behöver väl knappast tala om att jag inte språkade mer med dem efter att vi förvisso tagit en cigg tillsammans. Eller för den delen hoppa in i Elins huvud och vad hon tänkte i denna situation. Men nu går inte det och gårdagskvällen är förbi. Det blev en tidig hemgång, mest på grund av att det var så mycket folk och något sa mig att om jag stannat hade min panikångest utlösts och det hade verkligen blivit en katastrofkväll. Frånsett alldeles för lite dans så var det en bra kväll nu när jag fått tid att reflektera lite. Det är bra att skriva av sig lite. Okej jag har ingen att dela min vardag med, vänner såklart men ja ni förstår vad jag menar. Men jag är en väldigt omtyckt person, snäll och omtänksam. Tyvärr har jag en väldigt dålig självkänsla när det väl gäller. Jag vet att jag är en omtyckt och snäll person så min självkänsla har förbättrats under de senaste åren. Jag har många vänner men att skriva och tycka att det finns tjejer som är way out of my league är ju att nedvärdera sig själv väldigt mycket. Egentligen är det värre än så, när det gäller tjejer överhuvudtaget så backar jag både fysiskt och psykiskt för andra som visar intresse för dem.

Bengt "Daniel" Dahlqvist var på banken igår. Han delar verkligen staden i två olika läger, en del som absolut inte tål honom och andra(där jag själv ingår) som tycker att han är riktigt bra. Han såg dock väldigt stressad och bekymrad ut när han skulle installera sin utrustning på bankens musikanläggning. Det visade sig att han hade lite tekniska problem med sin dator som faktiskt jag lyckades att lösa. Så nu som inte tycker om honom får gnälla på mig för att han spelade igår och ni andra som gillar honom får väl tacka mig:-)



Denna låten har faktiskt en väldigt intressant bakgrundshistoria till hur den kom till. Texten skrevs av Jerome Solon Felder (Doc Pomus) som hade Polio och använde sig av kryckor, ibland även rullstol. Han var gift med en skådespelerska och dansös. Embriot till texten skrev han ner på en servett sittandes vid ett bord på en fest medans hans fru var uppe på dansgolvet och dansade med andra män. Detta gjorde Doc Pomus ingenting då han själv var oförmögen att dansa och ville att hans fru skulle få dansa och ha roligt tills de gemensamt gick hem.

Nu är det bara timmar kvar tills vi vet vilka som ska styra Sverige de nästa 4 åren. Ska dela ut valsedlar utanför helgedalskolan imorgon. Sedan bär det av till valvakan. Trots att jag endast varit medlem i Socialdemokraterna i några dagar har det verkligen varit en kethupeffekt där också (fast en mer positivt laddad sådan) Har varit i valboden nästan varje dag. Har mest hänvisat till mina kollegor som kan mycket mer än jag. Men en och annan fråga har jag svarat på. Har mest glidit runt som en reklampelare klädd i pins och nu de sista dagarna i en röd mycket fin jacka.

Kommer jag nånsin förstå mig på de sociala koder som finns på uteställen? Kommer jag nånsin se mig som lika värd som alla andra på riktigt? Kommer Sverige rösta så vi får en förändring i Sverige?

the truth is out there



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0