Bortskämda som haft det bra
Idag kan man läsa denna artikel i kristianstadsbladet om förändringar i färdtjänsten. Jag vet inte vad som gör mig mest ilsk, att färdtjänsten har försämrats så mycket eller att de som har färdtjänst kallas för bortskämda. Damen som blir intervjuad i artikeln säger att taxin kom när den skulle förut, varke fem minuter tidigare eller senare och att det dessutom var enklare att få den tid man tänkt åka och inte den tid som passar bolaget.
Jag har en fråga, är alla som åker kommunalt också bortskämda då allså som får sina bussar och tåg på den tiden som är utsatt? Svaret är naturligtvis nej för det är ju så det ska vara. Vi som däremot behöver åka färdtjänst ska vara glada att vi får åka alls, eller? Sedan när stod det i tidningen att en person som åker färdtjänst fick vänta 40 minuter en varm och strålande solig sommardag? Det händer kära läsare som inte är insatta, varje (sommar)dag. Det blir total kallabalik och det skrivs krigsrubriker i tidningarna när tåg och bussar inte går som det ska vid snökaos och vid andra extrema vädersituationer. Men när skrivs det om Astrid 82 år som fick vänta på sin färdtjänst i 30 minuter och åka runt i 1 timma när det tar 20 minuter att åka från punkt A till punkt B och därmed blev sen till sitt barnbarns kalas?
Så fundera en gång till på när du står på stationen och svär över att tåget/bussen är fem minuter vem som är bortskämd.
Jag har en fråga, är alla som åker kommunalt också bortskämda då allså som får sina bussar och tåg på den tiden som är utsatt? Svaret är naturligtvis nej för det är ju så det ska vara. Vi som däremot behöver åka färdtjänst ska vara glada att vi får åka alls, eller? Sedan när stod det i tidningen att en person som åker färdtjänst fick vänta 40 minuter en varm och strålande solig sommardag? Det händer kära läsare som inte är insatta, varje (sommar)dag. Det blir total kallabalik och det skrivs krigsrubriker i tidningarna när tåg och bussar inte går som det ska vid snökaos och vid andra extrema vädersituationer. Men när skrivs det om Astrid 82 år som fick vänta på sin färdtjänst i 30 minuter och åka runt i 1 timma när det tar 20 minuter att åka från punkt A till punkt B och därmed blev sen till sitt barnbarns kalas?
Så fundera en gång till på när du står på stationen och svär över att tåget/bussen är fem minuter vem som är bortskämd.
KDFF - Öster, (lite) pinsamt
Idag struntade jag i Sveriges bronsmatch i handboll för att se KDFF spela sin första träningsmatch. Missde ju dem i Tyskland så jag var väldigt nyfiken på hur laget ser ut i år. Några spelare har ju gått från just Öster till KDFF så det var extra roligt att det just var mot öster som KDFF skulle spela sin första match dessutom på hemmaplan.
Men det blev ingen match. Jag anade redan att något var "fel" då jag 20 minuter innan matchen såg en buss full med personer i och några utanför med fotbollsförbundets logga på jackorna som jag snabbt insåg var domare. KDFF var i full gång med uppvärmning på ena planhalva och på andra tränade nåt dam/flicklag som någon i publiken sa var från Vä. När det var dags för avspark började bussen rulla iväg och det informerades att matchen var inställd. Anledningen var (vad jag först hörde på plats) att det inte fanns tillgång till omklädningsrum och spelarna (östers) vägrade byta om i bussen för, jag citerar: Vi spelar faktiskt på elitnivå. Det är helt sant men samtidigt är inte damidrott(tyvärr) lika prioriterat som herridrott och hur jobbigt vore det att byta om i bussen var min och många andras kommentarer på plats. Man åker alltså från Växjö fram och tillbaka och ingen match blir spelad för denna tillsynes lilla sak.
Nyfiken som jag är så gick jag in på Östers Hemsida för att e om de skrivit nåt om detta och där gick går att läsa:
Fram tills jag läste detta tyckte jag att Östers beteende var lite barnsligt, varför som sagt inte byta om i bussen? (det är inte helt ok, men alternativet är att inte spela matchen)
Nu har jag dock ändrat åsikt lite. Först 10 minuter innan match dyker representanter från "oss" upp och hälsar dem välkomna. Tror det var "Betan" dessutom(såg henne stå och prata med någon vid bussen kort innan de rullade iväg i alla fall. Det är INTE professionellt och inte acceptabelt KDFF så jag förstår att det inte blev en match. Så behandlar man INTE domare i alla fall anser jag. Visserligen inte spelare heller men absolut inte domare.
Enligt Öster hade de varit på plats så tidigt som en och en halv timme före matchstart och att ingen representant från KDFF finns på plats senast 10 minuter efter det är pinsamt. Hoppas verkligen att detta var en tillfällighet och att det aldrig upprepas för såhär ska det inte gå till på elitnivå. Hur kan det komma sig att man inte fixar nycklar till IP (spelades ej på vilan) så att domare och motståndare har nånstans att byta om och värma sig i paus? Hur kommer det sig att ingen representant finns på plats utan det blir Betan som först 10 minuter innan match hälsar välkomna till motståndare och domare? Snälla säg att det var ett mycket olycklig undantag/missuppfattning som föranledde denna pinsamma händelse. Jag kommer att följa KDFF minst lika mycket som tidigare år oavsett hur det går, supporter i med och motgång men det här var enormt pinsamt. Så här får det inte gå till på elitnivå.
Men det blev ingen match. Jag anade redan att något var "fel" då jag 20 minuter innan matchen såg en buss full med personer i och några utanför med fotbollsförbundets logga på jackorna som jag snabbt insåg var domare. KDFF var i full gång med uppvärmning på ena planhalva och på andra tränade nåt dam/flicklag som någon i publiken sa var från Vä. När det var dags för avspark började bussen rulla iväg och det informerades att matchen var inställd. Anledningen var (vad jag först hörde på plats) att det inte fanns tillgång till omklädningsrum och spelarna (östers) vägrade byta om i bussen för, jag citerar: Vi spelar faktiskt på elitnivå. Det är helt sant men samtidigt är inte damidrott(tyvärr) lika prioriterat som herridrott och hur jobbigt vore det att byta om i bussen var min och många andras kommentarer på plats. Man åker alltså från Växjö fram och tillbaka och ingen match blir spelad för denna tillsynes lilla sak.
Nyfiken som jag är så gick jag in på Östers Hemsida för att e om de skrivit nåt om detta och där gick går att läsa:
Kristianstad DFF - ÖIF .
Det blev ingen match mot Kristianstad DFF...
... istället blev det en bussresa tur och till Skåne. Anledningen till den inställda matchen var att varken Öster eller domartrion blev tilldelade omklädningsrum eller välkomnades av några Kristianstadsrepresentanter. Då dessa dök upp 10 minuter innan matchstart valde Öster och domarna att inte spela. Ev. nytt speldatum är inte bestämt.
Fram tills jag läste detta tyckte jag att Östers beteende var lite barnsligt, varför som sagt inte byta om i bussen? (det är inte helt ok, men alternativet är att inte spela matchen)
Nu har jag dock ändrat åsikt lite. Först 10 minuter innan match dyker representanter från "oss" upp och hälsar dem välkomna. Tror det var "Betan" dessutom(såg henne stå och prata med någon vid bussen kort innan de rullade iväg i alla fall. Det är INTE professionellt och inte acceptabelt KDFF så jag förstår att det inte blev en match. Så behandlar man INTE domare i alla fall anser jag. Visserligen inte spelare heller men absolut inte domare.
Enligt Öster hade de varit på plats så tidigt som en och en halv timme före matchstart och att ingen representant från KDFF finns på plats senast 10 minuter efter det är pinsamt. Hoppas verkligen att detta var en tillfällighet och att det aldrig upprepas för såhär ska det inte gå till på elitnivå. Hur kan det komma sig att man inte fixar nycklar till IP (spelades ej på vilan) så att domare och motståndare har nånstans att byta om och värma sig i paus? Hur kommer det sig att ingen representant finns på plats utan det blir Betan som först 10 minuter innan match hälsar välkomna till motståndare och domare? Snälla säg att det var ett mycket olycklig undantag/missuppfattning som föranledde denna pinsamma händelse. Jag kommer att följa KDFF minst lika mycket som tidigare år oavsett hur det går, supporter i med och motgång men det här var enormt pinsamt. Så här får det inte gå till på elitnivå.
Ca en vecka
Det dröjde visst lite längre än en vecka innan jag skrev här igen. Lovade ju i mitt senaste inlägg att utveckla det jag skrev då efter en vecka..drygt.
Vad har hänt sedan sist? Jag har varit inlagd på sjukhus en vecka för en operation jag väntat på väldigt länge. Den gick bra, eller som planerat som man säger. Tyvärr missade jag den årliga inomhusfotbolls turneringen i Tyskland som nu KDFF varit på för andra året i rad. Men hälsan går tveklöst före men lite surt var det som räven sa.
Fast vi backar tillbaka bandet till dagen då jag skrev mitt senaste inlägg. På kvällen var jag på en alldeles förträffligt trevlig fest med anledning av Kims seger mot samhället. Ja, hör och häpna det går tydligen att vinna mot samhället. Kim wheel and the no wheelers underhöll med en mycket skön blandning av musik. Fick träffa Kims mamma och syster som också hon har en fantastiskt sångröst. Det blev dock inte så väldigt sent för jag skulle redan kl 11 infinna mig på sjukhuset med förberedande undersökningar som jag vet om är ganska jobbiga så jag ville inte vara allt för såsig i huvudet.
På vägen hem hör jag plötsligt någon ropa mitt namn och jag tittar upp på en balkong vart ifrån jag lokaliserat mitt namn ifrån. Där stod Christine på vad det visade sig Fridas balkong. Jag var ju såklart tvungen att stanna till och säga hej och ett tu tre var jag inne i lägenheten. Därinne var det många fler kära bekanta. Ett par vändor ute på balkongen blev det där jag fick den stora äran att prata med vissa personer på tu man hand. Speciellt en person där jag fick ett mycket glädjande "besked" eller hur man nu ska kalla det. Förtydligande kanske är ett bättre ord. svart på vitt ett annat sätt att uttrycka det på. det jag fick veta var både glädjande men också mycket sorgset. Det fanns nämligen en tjej på denna fest som jag kanske hade kunnat få äran att få kalla min flickvän för förvisso ett ganska bra tag sedan nu men ändå. Om det inte hade varit för mig kraftiga ohälsa jag hade då. Nu ska det inte falla någon som helst skugga över denna individ för det var inte hon som "vände ryggen till" det var jag. Några tekniska problem fanns med i bilden också med SMS som helt uppenbart inte har nåt mig. Denna tjej var jag väldigt intresserad av ett tag men slog bort känslan och tankarna vilket i detta fallet var helt fel att göra då det faktiskt var delvis besvarat. Samtalet vi hade var stundtals väldigt fånigt (kan jag tro att hon upplevde det) då vi pratade om obesvarade SMS(SMS jag absolut inte fått) och att stå och neka till det inser jag vara väldigt konstigt då tekniken talar emot mig. Varför skulle x antal SMS INTE nå fram? Så med ett stukat hjärta och en frusen tår på kinden tog jag mig efter en stund hem och somnade tack och lov några timmar innan klockan ringde för att stiga upp till sjukhuset.
Detta inlägg började jag på ganska tidigt idag. Har kommit lite saker emellan bland annat en mycket trevlig stund hos Albin där vi såg Handbollen...SEGER fy fan vad skönt. Så detta inlägg blev inte riktigt vad jag hade tänt mig från början. Nu är klockan strax efter 23 och jag är både trött och har ganska ont i magen så nu ska jag först ta en smärtstillande och sedan försöka hitta en bra ställning som inte gör allt för ont i somna gott. Kanske drömer jag om dig...
Vad har hänt sedan sist? Jag har varit inlagd på sjukhus en vecka för en operation jag väntat på väldigt länge. Den gick bra, eller som planerat som man säger. Tyvärr missade jag den årliga inomhusfotbolls turneringen i Tyskland som nu KDFF varit på för andra året i rad. Men hälsan går tveklöst före men lite surt var det som räven sa.
Fast vi backar tillbaka bandet till dagen då jag skrev mitt senaste inlägg. På kvällen var jag på en alldeles förträffligt trevlig fest med anledning av Kims seger mot samhället. Ja, hör och häpna det går tydligen att vinna mot samhället. Kim wheel and the no wheelers underhöll med en mycket skön blandning av musik. Fick träffa Kims mamma och syster som också hon har en fantastiskt sångröst. Det blev dock inte så väldigt sent för jag skulle redan kl 11 infinna mig på sjukhuset med förberedande undersökningar som jag vet om är ganska jobbiga så jag ville inte vara allt för såsig i huvudet.
På vägen hem hör jag plötsligt någon ropa mitt namn och jag tittar upp på en balkong vart ifrån jag lokaliserat mitt namn ifrån. Där stod Christine på vad det visade sig Fridas balkong. Jag var ju såklart tvungen att stanna till och säga hej och ett tu tre var jag inne i lägenheten. Därinne var det många fler kära bekanta. Ett par vändor ute på balkongen blev det där jag fick den stora äran att prata med vissa personer på tu man hand. Speciellt en person där jag fick ett mycket glädjande "besked" eller hur man nu ska kalla det. Förtydligande kanske är ett bättre ord. svart på vitt ett annat sätt att uttrycka det på. det jag fick veta var både glädjande men också mycket sorgset. Det fanns nämligen en tjej på denna fest som jag kanske hade kunnat få äran att få kalla min flickvän för förvisso ett ganska bra tag sedan nu men ändå. Om det inte hade varit för mig kraftiga ohälsa jag hade då. Nu ska det inte falla någon som helst skugga över denna individ för det var inte hon som "vände ryggen till" det var jag. Några tekniska problem fanns med i bilden också med SMS som helt uppenbart inte har nåt mig. Denna tjej var jag väldigt intresserad av ett tag men slog bort känslan och tankarna vilket i detta fallet var helt fel att göra då det faktiskt var delvis besvarat. Samtalet vi hade var stundtals väldigt fånigt (kan jag tro att hon upplevde det) då vi pratade om obesvarade SMS(SMS jag absolut inte fått) och att stå och neka till det inser jag vara väldigt konstigt då tekniken talar emot mig. Varför skulle x antal SMS INTE nå fram? Så med ett stukat hjärta och en frusen tår på kinden tog jag mig efter en stund hem och somnade tack och lov några timmar innan klockan ringde för att stiga upp till sjukhuset.
Detta inlägg började jag på ganska tidigt idag. Har kommit lite saker emellan bland annat en mycket trevlig stund hos Albin där vi såg Handbollen...SEGER fy fan vad skönt. Så detta inlägg blev inte riktigt vad jag hade tänt mig från början. Nu är klockan strax efter 23 och jag är både trött och har ganska ont i magen så nu ska jag först ta en smärtstillande och sedan försöka hitta en bra ställning som inte gör allt för ont i somna gott. Kanske drömer jag om dig...
Ikväll gråter jag mig till sömns
Varför? svar kommer om ca en vecka....Du finns i mitt hjärta S...Jag hade kanske kunnat få kalla mig din pojkvän om inte alla dessa jävla hjärnspöken fanns. Ikväll dog en del av mitt hjärta..
Nu får det vara nog!!!!
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=101&artikel=4266808
Kära Johan Isberg. Det spelar ingen roll vad jag har på mina fötter vinterkängor, sommarskor eller broddar. Det är stört omöjligt att på vissa ställen centralt i Kristianstad att ta sig fram ändå. Vi ska inte ens börja prata om Långebro där jag bor. Där är det än värre. Det går inte att skylla på extremväder i år heller. Har bott här nu sedan augusti -06 och det har varit precis lika illa varje år.
- Man kan inte begära att det är helt bart på marken efter att det kommit 15-20 cm snö på ett dygn, fortsätter Johan Isberg.
Det är helt rätt Johan. Men nu har snön varit i flera veckor och det har varit precis lika illa hela tiden. Jag har till denna vinter äntligen fått en permobil(minicrosser) och kan ta mig fram betydligt mycket lättare nu än innan. Innan med manuell stol fick jag sitta i "husarrest" då jag inte kunde komma utanför dörren på flera dagar. FLERA DAGAR Johan Isberg. Jag förstår att man inte kan kräva att man ska kunna komma utanför dörren samma dygn det kommit så mycket snö som du säger. Men flera dagar? Nu är jag förvisso arbetslös, men de som har jobb(som är rullstolsburna)? Man kan förlora sitt jobb om man inte dyker upp på flera dagar till sitt jobb. Du (Johan Isberg) är kanske medveten om det? Jag som bor lite utanför centrum(Långebro som sagt) kanske ska stå ut med att inte komma utanför dörren men att köra fast FLERA DAGAR/VECKOR i rad centralt inne i Kristianstad är inte acceptabelt.
Vägarna är betydligt bättre plogade än gångbanorna(även väldigt centralt). Jag får med min permobil till och med köra i vägen för att det inte går att köra på gångbanorna. Min permobil går i 15km/t. Något saktare på grund av väglaget. Är det meningen att jag ska behöva köra på vägen för att komma fram? Vid övergångsställen är det på många många platser inte uppplogat utan det finns en vall som man måste forsera. Det går allt som oftast inte ens med en permobil med andra ord helt fullständigt omöjligt att ta sig fram/igenom med en manuell rullstol.
Det är inte bara vi i rullstol utan även småbarnsföräldrar med barnvagn och äldre med käpp/rullator som blir drabbade. Ska även små barn och deras föräldrar stanna inne för att de inte har "rätt skor för väglaget" på sig? Ska äldre behöva stanna hemma för att man inte kommer fram på en av Kristianstads största och mest centrala gator?
Det måste finnas gränser på hur dumt man får uttala sig. Att bli jämförd mellan att ta sig fram centralt i Kristianstad i rullstol med att ha sommarskor på sig på vintern är en rejäl kränkning min kära namne. Så jag uppmanar alla att skicka iväg ett litet mail eller allra helst att ringa Johan Isberg och tala om för honom att det måste finnas gränser. Här och nu erbjuder jag mig att guida dig runt i Kristianstad i rullstol(du ska naturligtvis själv ha en också) och jag lovar dig att du får en med breda däck. Så ska jag samtidigt ge dig en lektion i skillnad på rullstol och rullstol(och inte bara i skillnad på däck)
Kära Johan Isberg. Det spelar ingen roll vad jag har på mina fötter vinterkängor, sommarskor eller broddar. Det är stört omöjligt att på vissa ställen centralt i Kristianstad att ta sig fram ändå. Vi ska inte ens börja prata om Långebro där jag bor. Där är det än värre. Det går inte att skylla på extremväder i år heller. Har bott här nu sedan augusti -06 och det har varit precis lika illa varje år.
- Man kan inte begära att det är helt bart på marken efter att det kommit 15-20 cm snö på ett dygn, fortsätter Johan Isberg.
Det är helt rätt Johan. Men nu har snön varit i flera veckor och det har varit precis lika illa hela tiden. Jag har till denna vinter äntligen fått en permobil(minicrosser) och kan ta mig fram betydligt mycket lättare nu än innan. Innan med manuell stol fick jag sitta i "husarrest" då jag inte kunde komma utanför dörren på flera dagar. FLERA DAGAR Johan Isberg. Jag förstår att man inte kan kräva att man ska kunna komma utanför dörren samma dygn det kommit så mycket snö som du säger. Men flera dagar? Nu är jag förvisso arbetslös, men de som har jobb(som är rullstolsburna)? Man kan förlora sitt jobb om man inte dyker upp på flera dagar till sitt jobb. Du (Johan Isberg) är kanske medveten om det? Jag som bor lite utanför centrum(Långebro som sagt) kanske ska stå ut med att inte komma utanför dörren men att köra fast FLERA DAGAR/VECKOR i rad centralt inne i Kristianstad är inte acceptabelt.
Vägarna är betydligt bättre plogade än gångbanorna(även väldigt centralt). Jag får med min permobil till och med köra i vägen för att det inte går att köra på gångbanorna. Min permobil går i 15km/t. Något saktare på grund av väglaget. Är det meningen att jag ska behöva köra på vägen för att komma fram? Vid övergångsställen är det på många många platser inte uppplogat utan det finns en vall som man måste forsera. Det går allt som oftast inte ens med en permobil med andra ord helt fullständigt omöjligt att ta sig fram/igenom med en manuell rullstol.
Det är inte bara vi i rullstol utan även småbarnsföräldrar med barnvagn och äldre med käpp/rullator som blir drabbade. Ska även små barn och deras föräldrar stanna inne för att de inte har "rätt skor för väglaget" på sig? Ska äldre behöva stanna hemma för att man inte kommer fram på en av Kristianstads största och mest centrala gator?
Det måste finnas gränser på hur dumt man får uttala sig. Att bli jämförd mellan att ta sig fram centralt i Kristianstad i rullstol med att ha sommarskor på sig på vintern är en rejäl kränkning min kära namne. Så jag uppmanar alla att skicka iväg ett litet mail eller allra helst att ringa Johan Isberg och tala om för honom att det måste finnas gränser. Här och nu erbjuder jag mig att guida dig runt i Kristianstad i rullstol(du ska naturligtvis själv ha en också) och jag lovar dig att du får en med breda däck. Så ska jag samtidigt ge dig en lektion i skillnad på rullstol och rullstol(och inte bara i skillnad på däck)
Gaturenhållning
Johan Isberg
044 –13 62 36
Johan Isberg
044 –13 62 36
Ring ring
Ett samtal kan förändra en kväll på många olika vis. Min lördagskväll förvandlades från en hemmakväll till en mycket mycket trevlig kväll som startade på banken.
Satt i godan ro i soffan och tittade på tv när min telefon ringde. Blev först lite "rädd" när jag såg att det stod Magdalena i displayen.
För att förstå varför jag blev lite rädd måste vi backa bandet några timmar och förflytta oss till Nya Cafe Fenix(inget ovanligt med det). I högtalarna spelades mycket vacker julmusik. Nu tändas tusen juleljus för att vara exakt. Detta är den låt som vi på en teckenspråkskurs som jag gått fick teckna på en julavslutning i skolan. Jag har tappat säkert 80% av mitt teckenförråd tyvärr men tänkte se vad jag kom ihåg så jag började teckna (det lilla jag mindes) För en person som inte alls kan teckenspråk kan detta se väldigt roligt ut och jag fick just frågan vad jag gjorde. Svaret blev INTE att jag tecknade utan spontant kom det som förvånade även mig själv lite grand, Jag tänker på Magdalena. Det är flera månader sedan jag träffade ja ens pratade med Magdalena. Vill minnas att det var i somras när hon ringde mig då hon och en väninna satt och drack lite vin i tivoliparken. Det är nästan lika längesedan som jag ens tänkte på henne om jag ska vara helt ärlig.
Tillbaka till kvällen och ögonblicket då telefonen ringde. Ja ni förstår nog nu hur lite kusligt jag tyckte att det var när telefonen ringde och det som sagt stod Magdalena i displayen. Fast jag blev såklart mest glad.
Hon skulle först på en förfest(trodde jag) det visade sig senare vara en middag. Dock stod utgång på programmet efteråt och det var där som våra vägar skulle mötas. Runt 23:30 träffades vi utanför banken och några minuter senare satt vi med varsin värmande Irish coffee i handen. Vi satt ner och pratade en ganska lång stund(för att vara mig med ett dansgolv i närheten). Det visade sig att det var en liten miss att gå till banken, varken jag eller Magdalena uppskattade musiken speciellt mycket utan bestämde oss efter en handfull låtar att bege oss till grand istället. BETYDLIGT mycket bättre visade det sig så kvällen fortsatte och avslutades på schlagergolvet. Eller om man ska vara helt korrekt så efter stängningsdags avslutades kvällen vid Magdalenas trappuppgång efter inköp av chili cheese.
Lyckades undkomma paparazzifotograferna denna kväll så istället bjuder jag på ett lite äldre foto på mig och Magdalena.
Satt i godan ro i soffan och tittade på tv när min telefon ringde. Blev först lite "rädd" när jag såg att det stod Magdalena i displayen.
För att förstå varför jag blev lite rädd måste vi backa bandet några timmar och förflytta oss till Nya Cafe Fenix(inget ovanligt med det). I högtalarna spelades mycket vacker julmusik. Nu tändas tusen juleljus för att vara exakt. Detta är den låt som vi på en teckenspråkskurs som jag gått fick teckna på en julavslutning i skolan. Jag har tappat säkert 80% av mitt teckenförråd tyvärr men tänkte se vad jag kom ihåg så jag började teckna (det lilla jag mindes) För en person som inte alls kan teckenspråk kan detta se väldigt roligt ut och jag fick just frågan vad jag gjorde. Svaret blev INTE att jag tecknade utan spontant kom det som förvånade även mig själv lite grand, Jag tänker på Magdalena. Det är flera månader sedan jag träffade ja ens pratade med Magdalena. Vill minnas att det var i somras när hon ringde mig då hon och en väninna satt och drack lite vin i tivoliparken. Det är nästan lika längesedan som jag ens tänkte på henne om jag ska vara helt ärlig.
Tillbaka till kvällen och ögonblicket då telefonen ringde. Ja ni förstår nog nu hur lite kusligt jag tyckte att det var när telefonen ringde och det som sagt stod Magdalena i displayen. Fast jag blev såklart mest glad.
Hon skulle först på en förfest(trodde jag) det visade sig senare vara en middag. Dock stod utgång på programmet efteråt och det var där som våra vägar skulle mötas. Runt 23:30 träffades vi utanför banken och några minuter senare satt vi med varsin värmande Irish coffee i handen. Vi satt ner och pratade en ganska lång stund(för att vara mig med ett dansgolv i närheten). Det visade sig att det var en liten miss att gå till banken, varken jag eller Magdalena uppskattade musiken speciellt mycket utan bestämde oss efter en handfull låtar att bege oss till grand istället. BETYDLIGT mycket bättre visade det sig så kvällen fortsatte och avslutades på schlagergolvet. Eller om man ska vara helt korrekt så efter stängningsdags avslutades kvällen vid Magdalenas trappuppgång efter inköp av chili cheese.
Lyckades undkomma paparazzifotograferna denna kväll så istället bjuder jag på ett lite äldre foto på mig och Magdalena.
Jag är väldigt glad att jag inte är rökare denna tiden på året men som den snälla person jag är så höll jag Magdalena sällskap *host host* när hon rökte och vid en av dessa tillfällena kom det fram två alldeles sprudlande glada tjejer och det var inga mindre än systrarna Nilsson, varav den yngre fyllde år i fredags och jag missade helt att ens säga grattis på facebook så jag blev glad av att få ge henne en kram och säga grattis till henne. Carro har jag inte träffat på jättelänge(går lång tid mellan jag träffar ganska många av de som står mig nära för att jag är helt urusel på att hålla uppe kontakten) Men då uppskattar man visserligen att träffas ännu mer när man väl träffas (ja, jag vet lite väl dålig ursäkt)
Bånka på banken
Igår var jag ute på banken med...ja de ska få vara anonyma så vi kan kalla dem Albina, Rasmusa och Sebbe. En alldeles galet trevlig kväll. Emma var där, Frida var där, Christine var där. Kvällen var redan på topp med de tre förstnämnda så att få dansa lite med Emma och Frida också var som pricken över i:et.
Lite smolk i bägaren var väl att det tyvärr var lite för stökigt för min smak. Till och med snälla beskedliga jag drog till en man som inte bara kränkte mig genom att luta sig kraftigt över mig och börja rycka i stolen/hjulen utan även gjorde samma sak med Rasmusa en stund innan. En armbåge strax under naveln fick mannen smaka på. Att folk rycker i min stol händer nästan varje gång jag är ute men nu var jag i baren och skulle beställa och då tyckte jag det var lite väl ogenomtänkt.
Men tillbaka till det roliga. Jag skrev för ett tag sedan när jag sist träffade Frida om en slags kemi vi har(läs: jag känner) när vi dansar. Har kommit fram till att det ska vara schlager. Visst är det roligt att dansa med Frida (Det är roligt att dansa kort och gott) men det ska vara till låtar som vi kan texterna till.
Ikväll ska jag faktiskt ut igen. Det var inte alls planerat men tänk vad ett samtal kan förändra en lördagskväll.
Lite smolk i bägaren var väl att det tyvärr var lite för stökigt för min smak. Till och med snälla beskedliga jag drog till en man som inte bara kränkte mig genom att luta sig kraftigt över mig och börja rycka i stolen/hjulen utan även gjorde samma sak med Rasmusa en stund innan. En armbåge strax under naveln fick mannen smaka på. Att folk rycker i min stol händer nästan varje gång jag är ute men nu var jag i baren och skulle beställa och då tyckte jag det var lite väl ogenomtänkt.
Men tillbaka till det roliga. Jag skrev för ett tag sedan när jag sist träffade Frida om en slags kemi vi har(läs: jag känner) när vi dansar. Har kommit fram till att det ska vara schlager. Visst är det roligt att dansa med Frida (Det är roligt att dansa kort och gott) men det ska vara till låtar som vi kan texterna till.
Ikväll ska jag faktiskt ut igen. Det var inte alls planerat men tänk vad ett samtal kan förändra en lördagskväll.
Fantasi
Denna fina tjej hade jag äran att tillbringa några timmar i eftermiddags med.
Jag är en väl tydligen en G*tteg*is som en god vän har kallat mig lite då och då. Jag vet inte riktigt vad jag har gjort för att förtjäna att få umgås med vissa personer lite då och då som jag (uppenbarligen) får. Är väl en hygglig prick antagligen, eller det vet jag att jag är.
Visst är vi alla mer eller mindre rädda att göra fel inför en person som man är intresserad av. Men min rädsla tar sig HELT absurda proportioner. Jag är medveten om det men ändå är det svårt att övervinna. Jag är dock mycket mer "modig" nu än för några år sedan men det är fortfarande en mycket stor spärr för mig.
Jag berättade för Christine om mina dejter med "cykelflickan" där jag är ganska övertygad om att min rädsla att göra fel gjorde att jag inte gjorde nåt "närmande" och det hela rann ut i sanden. Jag tror faktiskt att det hade kunnat bli vi annars. Det hade absolut inte hållit en längre tid då hon idag är sambo(och husägare om jag inte minns fel) och inte minst mamma. Så det kanske var lika bra att det inte blev nåt. Men sånt kan man aldrig veta helt säkert. Om jag hade vågat då kanske jag hade varit mer självsäker idag. Eller så är det som jag som tror på ödet det som skulle hända(alltså att inget hände). Jag kanske inte hade haft flickvän idag (men åter igen kan man inget veta till 100%) men jag hade med all säkerhet ha varit på fler dejter i dag än jag varit på grund av att jag aldrig vågat.
Rädslan i detta fallet handlar INTE om en allmän dålig självkänsla utan upplevelser i barndomen som satt sina spår. Fast det är väl lite samma sak kanske?
Eller som en god vän till mig sagt: Jag är inte konflikträdd, jag väljer att se till att dem inte uppstår bara.
Kärt återseende
Igår trotsade jag snö och kyla och gick ut för att festa lite. Det var inte länge sedan men det var så otroligt kul sist så jag valde att chansa på Grand igen. Det är bara att konstatera, där finns de vackraste tjejerna. Han inte vara där speciellt länge förrens ett bekant ansikte dök upp i folkvimlet på dansgolvet, nämligen Frida som jag inte sett på evigheters evigheter så gissa om det var ett kärt återseende.
Igår publicerade jag låten "inga kan älska som vi" här på min blogg och jag hoppas att du(Frida) ursäktar mitt ordval men den kemi jag känner med dig när vi dansar är väldigt unik. Du får mig att känna mig så fri, så normal och min självkänsla skjuter i höjden när vi två dansar. Inte ens tjejen som var framme X antal gånger och ville ha min uppmärksamhet(Det gick inte att ta misste på att hon faktiskt ville ha just min uppmärksamhet) hade en chans.
Nu vill jag förtydliga att det är inget och har aldrig varit nåt mellan mig och Frida. Hon är en mycket kär vän som dessutom spelar i en HELT annan liga än mig, La liga mot korpen. Det är ju bara att titta på kortet nedanför som förvisso är några år gammal nu och jag tror nästan det är en av de mest publicerade bilderna på denna blogg* rodnar lite klädsamt*Att träffa Christine efter minst lika lång tid var självklart också väldigt trevligt.
Tjejen som var framme som för övrigt heter Karolina försökte jag få kontakt med något senare men då var det "försent". Lappen med mitt namn och telefonnummer blev liggandes i fickan. Fick några snabba ord med henne precis innan hon skulle gå hem. Då hade jag "mitt läge" men det kändes lite för krystat och samtidigt kände jag att det kunde kvitta. Visst det var en mycket snygg tjej och "i vanliga fall" hade jag varit ganska arg över den missade chansen. Men denna kväll strosade jag hem i natten och kylan med ett stort leende på läpparna ändå. Jag hade haft en mycket trevlig kväll med en mycket kär vän. Karolina vet jag absolut inget om. Jag vet inte om hon "bara" ville dansa, om hon faktiskt var intresserad eller vad det än var. Frida vet jag dock att efter en mycket lång tid då vi inte träffats är det som vi inte varit ifrån varandra en endaste dag och en sådan relation skämtar man inte bort. Därför valde jag att vara glad över att ha fått umgåtts med Frida istället för att slösa energi på en person jag inte vet vad jag har.
Inga kan älska som vi
Jag lämnar ensamheten bakom mig Någonstans Som om den inte fanns Den första resan tar jag inom mig Slår upp mina ögon För en annan värld Ingen kan älska som vi Ingen kan älska som vi Bortom låsta portar finns ett lyckans land En ändlös tid av kärlek trevar sig fram Ingen kan älska som vi Ingen kan älska som vi...
Jag vill krossa dina knäskålar
Igår var en mycket trevlig dag, den trevligaste på mycket länge. Det trevliga började 14:00 på fenix med att fira Albins 18-årsdag för att vid 16 fortsätta på O´learys. Vid 17 fick den gamle(undertecknad) tacka för sig. Dricka öl sådär på eftermiddagen på fastande mage var ingen bra ide. Dock kvicknade jag till senare på kvällen och bestämde mig för att sätta till veken den plan jag hade på fredagen. Nämligen att besöka Grand efter dryga året uppehåll därifrån. Allra först var jag en sväng inne på Bånken. Där var det väldigt lite folk och dessutom inte många som jag kände så det gjorde beslutet ännu lättare att besöka grand istället. VILKEN tur att jag gjorde det. Det började redan mycket lovande då jag sprang på Jessica utanför grand. En tjej jag inte träffat på näst intill ett år kom vi fram till att det måste varit sedan sist.
Att få äran att dansa och umgås med dessa skönheter en hel kväll kan skatta sig mycket lycklig och det är väl ingen som tvekar på att jag hade en mycket angenäm kväll. Kommentarer som "du är den bästa att dansa med" och "Det är ingen riktig festkväll utan dig" gör ju kvällen inte sämre direkt. Att jag träffade på en alldeles sprudlande glad Ville och fick en varm härlig kram gjorde den där lilla pricken över i:et för kvällen.
Att det raggas väldigt mycket på krogen vet ju alla och att ett av dessa sätt att ragga är att dansa tätt intill(gärna bakom tjejen) och med armarna runt midjan/halsen. Det får mig ur mitt perspektiv att fundera lite, Hur tusan ska jag kunna dansa nära en tjej utan att hälsenor ryker. Eller för den delen att knäskålar flyttas ur sitt läge om tjejen står och dansar gränsle över mitt knä. Dessutom behöver ju tjejen i fråga vara ganska lång om detta ska vara tekniskt möjligt:
Sen har vi ju denna lilla faktor också som kallas självkänsla. Det finns många fler faktorer till att jag inte skulle kunna göra(läs: våga) göra detta mot/med en tjej. Så jag låter helt enkelt bli att ragga överhuvud taget. Igår fick jag dock en tanke. Tänk allt jag skrivit fast tvärtom....Ja alltså att det finns en tjej som vill visa ett visst intresse för mig(inga direkta kopplingar till igår då alla de nämnda tjejerna redan har pojkvänner/make) Lika mycket tankeom detta som jag har måste ju nån annan tjej ha också. Hur närmar man sig en kille i rullstols uteifrån ovanstående förutsättningar? För lika svårt att vara "normal" för mig är det ju att anpassa sig till min situation. För lika stor lust som jag har att få en rumpa i ansiktet eller krossa knäskålar på en tjej borde ju nån tjej ha lika stor lust att få ha sin rumpa i mitt ansikte och/eller få sina knäskålar krossade utan att veta hur det ska gå till.
Självklart vet jag att det finns massa fler mycket bättre sätt att ragga på en person men detta var EN betraktelse som jag tänkt på om än lite snevriden, något överdriven men det var mitt sätt att vinkla en ganska intressant frågeställning på ett ganska komiskt sätt. Jag hade iaf roligt:-)
Att få äran att dansa och umgås med dessa skönheter en hel kväll kan skatta sig mycket lycklig och det är väl ingen som tvekar på att jag hade en mycket angenäm kväll. Kommentarer som "du är den bästa att dansa med" och "Det är ingen riktig festkväll utan dig" gör ju kvällen inte sämre direkt. Att jag träffade på en alldeles sprudlande glad Ville och fick en varm härlig kram gjorde den där lilla pricken över i:et för kvällen.
Att det raggas väldigt mycket på krogen vet ju alla och att ett av dessa sätt att ragga är att dansa tätt intill(gärna bakom tjejen) och med armarna runt midjan/halsen. Det får mig ur mitt perspektiv att fundera lite, Hur tusan ska jag kunna dansa nära en tjej utan att hälsenor ryker. Eller för den delen att knäskålar flyttas ur sitt läge om tjejen står och dansar gränsle över mitt knä. Dessutom behöver ju tjejen i fråga vara ganska lång om detta ska vara tekniskt möjligt:
Sen har vi ju denna lilla faktor också som kallas självkänsla. Det finns många fler faktorer till att jag inte skulle kunna göra(läs: våga) göra detta mot/med en tjej. Så jag låter helt enkelt bli att ragga överhuvud taget. Igår fick jag dock en tanke. Tänk allt jag skrivit fast tvärtom....Ja alltså att det finns en tjej som vill visa ett visst intresse för mig(inga direkta kopplingar till igår då alla de nämnda tjejerna redan har pojkvänner/make) Lika mycket tankeom detta som jag har måste ju nån annan tjej ha också. Hur närmar man sig en kille i rullstols uteifrån ovanstående förutsättningar? För lika svårt att vara "normal" för mig är det ju att anpassa sig till min situation. För lika stor lust som jag har att få en rumpa i ansiktet eller krossa knäskålar på en tjej borde ju nån tjej ha lika stor lust att få ha sin rumpa i mitt ansikte och/eller få sina knäskålar krossade utan att veta hur det ska gå till.
Självklart vet jag att det finns massa fler mycket bättre sätt att ragga på en person men detta var EN betraktelse som jag tänkt på om än lite snevriden, något överdriven men det var mitt sätt att vinkla en ganska intressant frågeställning på ett ganska komiskt sätt. Jag hade iaf roligt:-)
Inblick
Titta på följande klipp. Fortsätt sedan att läsa vidare...fuska inte
Detta klipp fångade mitt intresse av väldigt många olika anledningar. Det är bland annat den absolut finaste melodi som finns att spela på ett piano enligt mig och det beskriver en känsla som jag själv sökt och velat ge förutsättningar för andra att uppleva.
Hela mitt liv har mer eller mindre innehållit sportutövande på olika nivåer och med mer eller mindre stora framgångar. Men jag har trots detta aldrig varit en riktig vinnarskalle. Kanske just därför de riktigt stora framgångarna uteblivit? En viss vinnarskalle har jag, en förlust är alltid en förlust och den är bitter. Men jag har nästan alltid hållit på med lagidrott och jag insåg ganska tidigt vad det var som gjorde mig mest glad. Det var inte att göra de snyggaste målen, inte ens de flesta faktiskt inte ens att göra mål utan att göra den där sista passen som gör att nån annan gör mål. Att i basketen screena bort en spelare så min lagkamrat får fri väg. Den störta lyckan för mig var när nån helt ny kom och skulle testa på och han/hon fick de absolut rätta och bästa förutsättningarna för att testa på "min" sport. Då jag hade två rullstolar fick personen i fråga den stol som passade honom/henne bäst och annan utrustning som behövdes.
Nu har jag dock kommit ifrån ämnet lite som jag tänkte ta upp. När folk i allmänhet hör ordet rullstol tänker man på begränsningar men för en person som inte kan gå är det en frihet, inte en begränsning utan ett hjälpmedel. Som för mig och flickan i klippet handlar det om att hon och jag inte kan gå utan vilken frihet den ger oss. Det finns en del små små detaljer i detta klipp som jag skulle vilja göra er uppmärksamma på som gör att jag nästan får en tår i ögat med tanke på frihet. ca 1 min och 12 sekunder in i klippet där flickan har tagit sig över en väg och pappan står med öppna armar på andra sidan, pekar flickan åt ett annat håll, ett håll som senare visar sig vara en ganska för henne brant nedförsbacke. Pappan springer efter och stannar till vid flickan i backen. Flickan svänger ånyo åt sidan och fortsätter ned för backen. Detta upprepas några gånger för att sedan visa att flickan ville se på nåt nedanför backen(1 min 40 sek). Hon får vara bland andra i samma situation. Hon slipper vara en handikappad person. Hon får vara en liten flicka med sin nyfikenhet på livet och allt runtomkring som bara ett barn kan ha. Klippet avslutas med en för mig "hemmamiljö", i en idrottshall där barn får prova på basket. Flickan får lova att testa sina egna vingar men med sin pappas trygga övervakning i "bakgrunden". Precis så som det ska vara. Precis så som det ska vara för ett barn som ska upptäcka världen.
Kan jag verkligen se allt detta i detta tillsynes lilla klipp? Ja okej jag har väl helt klart gjort mina tolkningar av saker och ting, förstorat upp vissa saker och gjort mina tolkningar på andra som kanske inte alls är sant, eller ska jag säga menat för sant är det. Det är nämligen min tolkning av klippet och en liten inblick i min verklighet och hur den kan te se då jag helt spontant och av en slump hittas på youtube och jag vill dela den med resten av er som läser denna blogg.
Rättigheter och skyldigheter
Läste en artikel(läs artikeln via min blogg) i aftonbladet som gjorde mig heligt förbannad. En man har utnyttjat kvinnor sexuellt som varit i beroendeställning till honom. Nu är det upp till rätten att avgöra om han gjort sig skyldig eller inte. Nu ska jag göra något väldigt politiskt inkorrekt och säga att jag är helt övertygad om att han är skyldig.
Det är möjligtvis synd om mig för att jag inte haft sexuell närhet på en viss tid men det är ALDRIG synd om mig för att jag har en funktionsnedsättning. Ska man då ha rätt till ett sexliv efter att ha varit utan en viss tid? hur lång tid ska den tiden i så fall vara? Då ska alla dessa singelhushåll få ha rätt till ett sexliv efter att denna tiden gått. Vem ska utföra denna "pity sex"? Är det dem som jag skrev om i inledningen personliga assistenterna? Prostituerade? Blir inte personliga assistenter prostituerade om det börjar utföra denna handling på den de hjälper? Ska det finnas statliga bordeller? Hur ska detta register se ut över de personer som inte har haft sex under en viss tid och därför skulle få rättighet att ha sex?
Det har varit uppe i media många gånger om personer med funktionsnedsättningar och våra rättigheter(?) att ha ett sexliv. Googla Johan Nordansjö för mer information. Är det verkligen en rättighet att få ha sex? Frågan är enligt mig inte så enkel att man kan svara ja eller nej rakt av. Helt fysisk kontakt kan man inte leva, det är bevisat enligt vetenskapliga (hemska) tester. Men sex och fysisk kontakt är inte samma sak. Sex är (oftast i vanlig betydelse) penetration medan fysisk kontakt kan vara en kram, en klapp på kinden eller ett handslag. Det vet ni om men jag vill förtydliga min ståndpunkt så ni läsare vet vad jag utgår ifrån för grund när jag skiljer på dessa begrepp.
Att personer med en funktionsnedsättning har svårare att hitta en partner och därigenom sex är fakta. Men kan man(vi) kräva att få sex på annat sätt bara för det? Svaret på det är ett rungande nej. Sverige har den största andelen singelhushåll i Europa. Ska alla dessa också kräva att få ha ett sexliv? Helt ohållbart såklart. För det är väl ingen skillnad på oss med en funktionsnedsättning och dessa singelhushåll? Det handlar om människor. Att det skulle vara mer synd om oss med funktionsnedsättning köper jag inte alls. För hur roligt skulle det sexet bli? Att någon har sex med mig för att hon tycker synd om mig? Sex ska handla om känslor och visst är tycka synd om-känslan också en känsla men snacka om fel känsla/anledning att ha sex.
Det är möjligtvis synd om mig för att jag inte haft sexuell närhet på en viss tid men det är ALDRIG synd om mig för att jag har en funktionsnedsättning. Ska man då ha rätt till ett sexliv efter att ha varit utan en viss tid? hur lång tid ska den tiden i så fall vara? Då ska alla dessa singelhushåll få ha rätt till ett sexliv efter att denna tiden gått. Vem ska utföra denna "pity sex"? Är det dem som jag skrev om i inledningen personliga assistenterna? Prostituerade? Blir inte personliga assistenter prostituerade om det börjar utföra denna handling på den de hjälper? Ska det finnas statliga bordeller? Hur ska detta register se ut över de personer som inte har haft sex under en viss tid och därför skulle få rättighet att ha sex?
För att försöka knyta ihop säcken ska jag återvända till artikeln lite. Jag har visserligen lite personlig assistans men hemtjänst och allt detta utför såklart av människor. Människor som har som jobb att utföra det som vi inte kan, det som tar mycket längre tid och därför påverkar våra liv på ett negativt sätt. Personlig assistans ska vara en persons armar och ben för att förkorta ner det. Jag tycker att jag har givit många exempel på att rättighet till ett sexliv inte funkar i verkligheten. Mannen i artikeln kände nog att han hade en skyldighet att få ha sex men glömde helt och hållet bort personerna "bakom" titeln personlig assistent. En "titel" som oftast innehavs av kvinnor. Kvinnor som fått/får kämpa i samhället för sina rättigheter att behandlas exakt likadant som "oss andra". Eller med andra ord som en person/människa med samma rättigheter och skyldigheter som alla människor har oavsett kön, sexuell läggning, hudfärg eller/och kulturell och religiös bakgrund.
Det finns ingen rättighet till att få ha ett sexliv. Däremot har vi en skyldighet att behandla alla människor lika.
(Kristendomen) Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger. (Matt. 7:12, Bibel 2000)
(Judendomen)"Det som är dig själv förhatligt, skall du inte göra mot din nästa. Detta är hela Torahan. Det övriga är förklaringar. Gå och läs!"(Hillel)
(Islam)Ingen är rättrogen förrän han älskar sin broder som sig själv.
(Hinduism)Detta är summan av plikterna: Gör inte mot andra något som skulle vålla dig smärta, om det gjordes mot dig. (Mahabharata 5:17)
(Buddismen)Plåga inte andra med det som pinar dig själv. (Udanavarga 5:18)
Om man vill bli lycklig, måste man också hjälpa andra, eftersom ens egen lycka är beroende av andra. Det är inte konstigare än så. (Tenzin Gyatso, den 14:e Dalai Lama)
Att vara eftertraktad, en egotrip delux
Igår var jag på min första träff med unga sossar. Jag hade träffat delar av dem redan på valvakan men nu var det första träffen med just unga sossar. Det verkar vara ett härligt gäng där man kan blanda "tunga" ämnen med lättsamma samtal. Den politiska delen av mitt liv har minst sagt legat på is efter valet. Inte för att jag nödvändigtvis velat det utan....Ja det är lite krångligt att förklara. Så frukostmötet med unga sossar kom riktigt passande. Där fick jag reda på några möten framåt i tiden så nu kanske jag kommer in på rätt spår igen. Blev kontaktad av Henry Larsson också så tydligen är jag saknad. Inte så konstigt heller då jag var i stort sett dagligen vid valstugan, att det blev att jag delade ut röstsedlar på Helgedalskolan på valdagen och sedan var som sagt på valvakan. Det var minst sagt en lång dag som började när klockan ringde 06:30 och jag var hemma strax efter 1 på valnatten. Valresultatet till trots var det en mycket bra dag.
I Onsdags blev det halvt om halvt bestämt att jag skulle ta en fika med Christine efter att hon slutat jobbet. Det har nog nästan alltid varit hon som tagit initiativ till att träffas och prata bort en stund(skärpning Johan).
Trots att jag tycker att jag är en ganska så bra kille, snäll och ja sånt där så kan jag nog inte riktigt tro det själv sådär på riktigt. För jag blir lika förvånad varje gång hon vill träffa mig, mig av alla? Likadant med Cassie, en fd kurskamrat från socionomprogrammet som hörde av sig och frågade om hon fick komma hem till mig på en kaffe efter jobbet. Visserligen jobbar hon i trapuppgången bredvid men endå, jag av alla? Lika långa fikor som jag och Christin brukar ta lika långt blev fikan med Cassie, tre timmar ungefär om jag minns rätt. Man är väl en trevlig prick trots allt. Får ta och göra det till mitt mantra och säga det till mig varje morgon när jag tittar mig i spegeln. Kan det vara så att jag faktiskt vet att jag är en ganska bra person men "Jantelagen" eller den svenska mentaliteten som jag vill kalla den gör att jag inte kan/för "sticka ut".
- Du skall inte tro att du är något.
- Du skall inte tro att du är lika god som vi.
- Du skall inte tro att du är klokare än vi.
- Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
- Du skall inte tro att du vet mer än vi.
- Du skall inte tro att du är förmer än vi.
- Du skall inte tro att du duger till något.
- Du skall inte skratta åt oss.
- Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
- Du skall inte tro att du kan lära oss något.
- Tror du inte att vi vet något om dig?
Kan det vara så att min uppväxt där jag fick lära mig att anpassa mig, att vara en kameleont har gjort det ännu svårare för mig att stå på mig och våga föra fram det saker jag faktiskt är bra på nu i vuxen ålder.
Detta har jag ältat antagligen till ledes i bloggarna som jag haft. Men det är viktigt för mig och då skriver jag om det. Ni kan låta bli att läsa;-) Lite sent nu va, jag fick som jag ville:-P
Jag vill veta om du kan göra någon annan besviken för att förbli sann emot dig själv
Jag behöver inte veta vad du har för yrke. Jag vill veta vad du brinner för och om du vågar drömma om att möta ditt hjärtas längtan.
Jag behöver inte veta hur gammal du är. Jag vill veta om du kommer att ta risken att framstå som en dåre för kärlekens skull , för äventyret att leva.
Jag behöver inte veta var planeterna stod när du föddes.
Jag vill veta om du berört kärnan i din sorg , om livets svek har öppnat dig eller om du har krympt ihop och stängt dig av rädsla för ytterligare smärta.
Jag vill veta om du kan sitta med smärtan, min eller din egen , utan att försöka gömma den , mildra den eller göra någonting åt den.
Jag vill veta om du kan vara med glädje , min eller din egen , om du kan dansa vilt och låta extasen uppfylla dig ända ut i fingrar och tår utan att mana oss att vara försiktiga , realistiska eller att hålla de mänskliga begränsningarna i minnet.
Jag behöver inte veta om historien du berättar är sann.
Jag vill veta om du kan göra någon annan besviken för att förbli sann emot dig själv - om du kan bära anklagelser om svek och inte svika din egen själ. Jag vill veta om du kan vara sann och därför pålitlig.
Jag vill veta om du kan se skönhet även om inte varje dag ter sig underbar och om du kan låta skönheten bli din livskälla.
Jag behöver inte veta var du bor eller hur mycket pengar du har. Jag vill veta om du kan stiga upp efter en lång natts sorg och förtvivlan , mörbultad in i märgen och ändå göra det som behöver göras för barnen.
Jag behöver inte veta var eller vad eller vem du har studerat. Jag vill veta vad som håller dig inifrån när allt annat faller bort. Jag vill veta om du kan vara ensam med dig själv och om du i sanning tycker om ditt eget sällskap i de tomma stunderna.
Jag behöver inte veta vem du känner eller hur du kom hit.
Jag vill veta om du kommer att stå i eldens mitt med mig utan att rygga tillbaka.
Jag vill veta om du kan leva med misslyckanden , dina eller mina och ändå stå vid sjökanten när fullmånens silverglans lyser och ropa; JA ! "
Okänd
Jag behöver inte veta hur gammal du är. Jag vill veta om du kommer att ta risken att framstå som en dåre för kärlekens skull , för äventyret att leva.
Jag behöver inte veta var planeterna stod när du föddes.
Jag vill veta om du berört kärnan i din sorg , om livets svek har öppnat dig eller om du har krympt ihop och stängt dig av rädsla för ytterligare smärta.
Jag vill veta om du kan sitta med smärtan, min eller din egen , utan att försöka gömma den , mildra den eller göra någonting åt den.
Jag vill veta om du kan vara med glädje , min eller din egen , om du kan dansa vilt och låta extasen uppfylla dig ända ut i fingrar och tår utan att mana oss att vara försiktiga , realistiska eller att hålla de mänskliga begränsningarna i minnet.
Jag behöver inte veta om historien du berättar är sann.
Jag vill veta om du kan göra någon annan besviken för att förbli sann emot dig själv - om du kan bära anklagelser om svek och inte svika din egen själ. Jag vill veta om du kan vara sann och därför pålitlig.
Jag vill veta om du kan se skönhet även om inte varje dag ter sig underbar och om du kan låta skönheten bli din livskälla.
Jag behöver inte veta var du bor eller hur mycket pengar du har. Jag vill veta om du kan stiga upp efter en lång natts sorg och förtvivlan , mörbultad in i märgen och ändå göra det som behöver göras för barnen.
Jag behöver inte veta var eller vad eller vem du har studerat. Jag vill veta vad som håller dig inifrån när allt annat faller bort. Jag vill veta om du kan vara ensam med dig själv och om du i sanning tycker om ditt eget sällskap i de tomma stunderna.
Jag behöver inte veta vem du känner eller hur du kom hit.
Jag vill veta om du kommer att stå i eldens mitt med mig utan att rygga tillbaka.
Jag vill veta om du kan leva med misslyckanden , dina eller mina och ändå stå vid sjökanten när fullmånens silverglans lyser och ropa; JA ! "
Okänd
Att glädja alla
Visst vore världen väldigt bra om man kunde vara alla till lags och att alla beslut man tog gjorde att alla var nöjda och glad. Nu är ju inte verkligheten så och det är kanske lika bra det. Jag har alltid försökt att göra alla nöjda och glada genom hela mitt liv, fram tills för ett tag sedan då jag bestämde att det var dags att göra den person som står mig närmast mest nöjd, nämligen mig själv. För om man gör alla andra nöjda så är det lätt att glömma av sig själv. Andras lycka blir ens egen.
Trots att jag blivit mycket bättre på att säga nej så har jag väldigt svårt att stå på mig i vissa situationer. En del människors åsikter påverkar mig mer än andras. Deras åsikter har blivit mina och jag har konstaterat att mina var säkert fel då vissa personer inte tyckte dem var bra. Men vad är det som säger att mina åsikter är fel. Jag kan ju knappast ha fel alltid. Får ganska ofta höra att jag är smart(min blogg..jag kan ljuga hur mycket jag vill;-)).
Jag har tagit ett beslut som jag är helt övertygad om att det är det rätta att göra. Vissa personer, däribland några av de personer som påverkar mig ganska kraftigt är inte lika övertygade. I detta fallet har jag dock utan tvekan mer kunskap och erfarenhet. Då jag tror väldigt mycket på denna ide är det något jag tänker genomföra. Detta tänker jag driva till 100% och inte ge upp. Jag kan inte köra över personer såklart, tänker inte gå över lik för helt själv kan jag inte slutföra "mitt projekt". Men jag tror så mycket på denna ide att jag kan övertyga de personer jag behöver hjälp av och de som jag inte nödvändigtvis "behöver" till min plan kan hoppa av tåget utan att det för den delen behöver påverka mig. Så kanske ett och annat lik kommer jag gå över, eller? Jag vet att när jag genomfört detta så kommer jag vara så otroligt stolt över mig själv. Detta är nåt jag tänkt på att jag vill genomföra sedan jag var mycket ung faktiskt. Lite konstigt men så är det faktiskt. Just nu är det inne i en rätt känslig period så jag kan inte berätta så mycket mer offentligt men inom en mycket snar framtid hoppas jag verkligen kunna offentligöra mina planer för er alla.
En barndomsdröm kan vara verklighet inom ett par veckor. Klarar jag av att genomföra hela planen?
The truth is out there...
Trumman
Egentligen borde jag skriva en massa i min blogg, varje dag. Kanske till och med flera inlägg på en dag med tanke på alla tankar som snurrar i mitt huvud. Men...så har det ju uppenbarligen inte blivit. Den senaste tiden har varit väldigt mycket teoretisk innebandy. Mycket planerande, fram och tillbaka på Intersport och en del telefonsamtal. Jag som verkligen starkt ogillar att prata i telefon. Men det har gått bra och det har faktiskt utvecklat mig lite grand. Att bemöta sina rädslor då och då är nyttigt. Jag har passat på att göra mycket roligt också. Några bowlingklot då och då har kastats en och annan handbollsmatch har beskådats och igår var jag med på en manifestation för mångfald.
Tillbaka till manifestationen för mångfald. Här i Kristianstad startade en grupp på facebook av en tjej som ville samla ihop människor till en manifestation för mångfald. Ett par hundra personer visade ett intresse av att gå ett demonstrationståg. Tydligen uppkom en hotbild på denna manifestation och några av de inblandade så gruppen lades ner. En tid efter uppkom ett nytt försök och nu var siffran på intresserade nere i ca 80 personer. Jag skulle uppskatta att hälften av dessa alltså ca 40 personer faktiskt dök upp. Någon säkrare siffra än min uppskattning finns inte vad jag vet då både media och polisen lyste med sin frånvaro. Att polis inte fanns på plats var för mig otroligt konstigt. Första försöket hade lagts ner på grund av hotbild och den den hotbilden har väl knappast upphört? Än mer förvånad blev jag när jag fick reda på per telefon av flera olika källor att en grupp samlats vid domus som mycket väl hade kunnat legat bakom den första hotbilden. Enligt mina uppgifter skulle vi även tåga förbi just domus så pulsen ökade lite måste jag medge. Nu kan jag ha fel om att vi skulle tåga förbi domus men hur som helst så gjordes inte det och har jag rätt så ändrade vi vår demonstrationsväg för just detta. Vi hade tillstånd av polisen, hade dem?
Lite mer om den alldeles strax men först ska jag nämna att myndigheter inte alltid är så lätta att förstå sig på och hamnar man mellan två av dessa drakar då är individen väldigt liten, ibland undrar jag om individen ens existerar bland alla beslut, lagar och paragrafer? Det är fakta att det blivit än värre med alliansen vid rodret. Okej ni vet att jag är röd(socialdemokrat) i mina åsikter. Men det är verkligen skrämmande vilken människosyn på de människor som är sjuka och/eller på annat sätt står lite längre från samhället som har växt fram.
Margaret Thatchers två tredjedelssamhälle poppar upp som en skrämmande tanke hos mig. Där man ser till att just två tredjedelar av samhällets individer har det bra och en tredjedel..ja struntar man i helt enkelt. Med andra ord den sista tredjedelen har inget mänskligt värde? kan man tolka det på nåt annat vis? 10% av Sveriges rikaste personer får lika mycket skatteavdrag som 80% av Sveriges befolkning tillsammans. Du får gärna tycka det är rätt men jag tycker det är rent för jävligt att det är så.
Är det fult att tjäna pengar? nej inte alls, självklart ska man få tjäna massa pengar. Men då ska man också vara med och betala en större del av kakan som vi kallar välfärd. Självklart betalar de rikaste mer pengar än alla andra. Inte så konstigt då de har mer pengar än många andra. Här kan man inte räkna pengar utan måste räkna i procent. Kan en person som har en förmögenhet på 450 miljarder, nästan halva Sveriges statsskuld för övrigt betala en betydligt högre procentssats i skatt och fortfarande leva ett mycket bra liv mot den som tjänar 20.000 i månaden? Det svaret är väl ganska självklart.
Tillbaka till manifestationen för mångfald. Här i Kristianstad startade en grupp på facebook av en tjej som ville samla ihop människor till en manifestation för mångfald. Ett par hundra personer visade ett intresse av att gå ett demonstrationståg. Tydligen uppkom en hotbild på denna manifestation och några av de inblandade så gruppen lades ner. En tid efter uppkom ett nytt försök och nu var siffran på intresserade nere i ca 80 personer. Jag skulle uppskatta att hälften av dessa alltså ca 40 personer faktiskt dök upp. Någon säkrare siffra än min uppskattning finns inte vad jag vet då både media och polisen lyste med sin frånvaro. Att polis inte fanns på plats var för mig otroligt konstigt. Första försöket hade lagts ner på grund av hotbild och den den hotbilden har väl knappast upphört? Än mer förvånad blev jag när jag fick reda på per telefon av flera olika källor att en grupp samlats vid domus som mycket väl hade kunnat legat bakom den första hotbilden. Enligt mina uppgifter skulle vi även tåga förbi just domus så pulsen ökade lite måste jag medge. Nu kan jag ha fel om att vi skulle tåga förbi domus men hur som helst så gjordes inte det och har jag rätt så ändrade vi vår demonstrationsväg för just detta. Vi hade tillstånd av polisen, hade dem?
Nu ska jag förbereda lite för sista hemmamatchen för KDFF som säkrade sin plats kvar i allsvenskan på grund av resultaten som var igår. Känns riktigt skönt. Kommer även IFK Kristianstad bli kvar i elitserien i handboll? Den resan har precis börjat och jag ska vara med hela vägen hur det än går.
The truth is out there...
Nu jävlar
Nu jävlar gör vi nåt bra av innebandyn. Nu lägger vi all skit bakom oss och kämpar för vårt gemensamt uppsatta mål, Sverigeserien. Det finns massor av delmål som måste uppnås innan vi kommer att komma dit såklart. En hemsida kommer att komma snart där vi kan ha bättre kontakt med lagen runt om i landet. Vi får lättare att visa upp oss mot framtida sponsorer. En logga ska inom en mycket snar framtid utformas och tryckas upp på kläder. Kläderna kommer jag titta på i veckan och få ett kostnadsförslag. Även ett kostnadsförslag på målvaktsutrustning kommer i veckan. Vet idag att det finns minst 2 stycken som kommer att komma med förslag på logga. En kontakt med nåt (vanligt) innebandylag i närheten av Kristianstad(troligtvis willands IBK) ska tas och därigenom får vi alla och främst våra tränare en chans att utvecklas mer. Vilket lag/förening som nappar på vår ide vet jag ännu inte. Men det arbetet har gått från ide till praktik.
Nu rullar äntligen hjulet, äntligen händer det verkligen saker.
The truth is out there...
Tiden bara springer iväg
Nästan en vecka sedan som jag uppdaterade här. Inte konstigt att jag bara har en handfull läsare.
Min politiska inriktning jag hade på min blogg ett tag har stannat av en del. Inte så konstigt då det inte är valtider längre och jag har för den delen inte heller aktiverat mig så mycket ännu. Ett möte har dock varit men då prioriterade jag annat. Min "karriär" inom politiken får bli som den blir och ta den tiden den tar. Jag kommer att prioritera de saker JAG vill och ibland är det politiken och i bland annat.
Innebandyn har tagit en massa energi och den har tyvärr varit negativ. Men efter ett möte med laget så hoppas och tror jag att vi är på rätt och samma spår igen. Vi har många idéer men det verkar svårt att få praktiken att fungera. Nu har jag hur som helst gjort ett försök med att sätta några idéer i praktik. Får se hur det går. Det är så bra att vi är så många för då kan vi satsa mer för vi kan dela all kostnad på fler personer. Tyvärr är det ju så att allt mer eller mindre kostar pengar idag. Visst är det så att HIF Klinten betalar vår hall idag. Men vi får börja att hjälpa till när det gäller det. Om alla lägger 40-50 kr per vecka (20-25 kr per träning), det blir en månadskostnad på 80-100 kronor per spelare. Vi är ca 15 spelare. Det blir ca 1.200-1.500 kr per månad då har vi faktiskt täckt upp hela hallkostnaden om jag räknat rätt. Ja så mycket kostar det mina vänner. Men åter till 20-25 kr per träning och spelare. Det är väl inte så farligt mycket pengar? Ni som är duktiga och/eller tycker det är roligt att göra logga antingen på frihand eller med hjälp av datorn kan göra detta och ta med på en träning så bestämmer vi tillsammans vilken logga vi ska trycka på våra kläder. Ja träningskläder och matchställ ska fixas. Även en hemsida ska skapas så det blir lättare och roligare för oss att samla information dessutom blir det lättare att hålla kontakten med andra lag och planera matcher och andra träffar ihop. För det är ju det vi vill, spela matcher och utvecklas mer, inte bara träna träna träna. För det är ju så tråkigt att BARA göra i längden.
Så vad tycker ni? Ska vi satsa ordentligt och se till att detta blir så bra som det bara kan. Det krävs både tid och pengar. En del av oss har självklart mer av både tid och pengar men om alla är med och ger vad den kan så kommer vi tillsammans framåt.
Hemsida på G
Kontakt med IFK Kristianstad
Kontakt med Willands IBK
Helt nya utrustningar för våra målvakter
Vad mer vill ni att vi ska fixa för att just DU vill fortsätta spela med oss?
Varje ide är välkommen och nu är det dags att vi tar ideerna från just en ide till handling. Det har ni nu här mitt ord på att jag ska göra vad jag kan och ni ska lita på det först när ni ser att något hänt. Nu ska vi agera och sluta snacka. När(inte om) kommer vi till sverigeserien?
The truth is out there...
Café Klinten
Förra söndagen gick jag frivilligt upp klockan 06:00 för att stå 12 timmar och dela ut röstsedlar. Igår gick jag upp något tidigare för att åka till Hässleholm och stå i ett café mellan 10 och 16. Skulle vara på plats redan 08:00. DM i boccia ägde rum och Klinten stod som arrangör även i år. Rasmus, Dennis och jag fixade kaffe, bredde mackor och sålde som värsta kungarna. Varför var just vi där? Jo för Klinten har lovat oss att eventuell förtjänst ska gå till oss i innebandy. Om inte det motiverade oss att sälja vet jag inte vad som skulle vara bättre.
Kommer det att gå bättre imorgon
Dagen började i smått kaos. Vi(jag och Rasmus) skulle bli upphämtade på stationen vid 07:45. Lite problem med bilar gjorde att det blev lite försenat. Jag trodde att det skulle starta kl 08:00 så när klockan slog 8 och vi fortfarande satt kvar på stationen höjdes min puls ganska mycket. Men det löste sig då jag fick reda på att det inte skulle starta förrens 10:00. Efter lite nybörjarmisstag i cafét kom vi ganska snart ikapp med kaffe och mackor. Vi var ett grymt team. Vi sålde slut på i princip allting mot slutet så allt räckte utan att som sagt det blev för mycket över. När det var dags för spelarna att lämna hallen var det en hel del som kom fram och berättade hur bra arrangemanget hade varit. En sådan enkel sak som att få gurka och/eller paprika på sina mackor var man tydligen inte bortskämd med på andra tävlingar för att citera en deltagare. Dagen bara flög iväg tycker jag. Mycket trevliga spelare och andra som hjälpte till runt tävlingen som gjorde jobbet i fiket mycket lätt och roligt.
När jag skriver detta har flera timmar gått från det att jag började skriva. Massor av text har gått förlorad på grund av min internetuppkoppling som inte ville som jag och nu orkar jag inte skriva om allt som jag skrev då som inte ville sparas.
Kommer det att gå bättre imorgon
The truth is out there
