jaktenpasanningen

Det här med att blogga går verkligen upp och ner. Jag kommer absolut inte skriva varje dag. Det beror helt och hållet på om det händer nåt som jag vill skriva om och om jag har tid och lust att skriva. Har insett att jag inte kommer bli nån blondin-kissie eller vad det nu är som är populärt. Har inte riktigt förstått vad det är som är intressant med "dagens outfit" men nåt är det ju som är intressant för det är ju 100tusens-tals som läser dessa bloggar och min blogg läses av..några. Men jag vill inte ens bli en "såndär". Jag har inga pengar att vifta med, inget direkt klädintresse över huvudtaget heller. Det enda jag har att komma med är ett stort hjärta(Det har mina vänner sagt) och lite udda skruvade betraktelser av vardagssaker på ett vis som de flesta andra inte ser. Jag är som jag är när jag inte blev som jag skulle.

Idag har jag varit i Åhus och Fenix by the sea. Gissa om det var trevligt och om utsikten var bra, älskar havet *host*. Det var inte det mest anpassade ställen, det hade jag inte räknat med heller. Men jäsicken vilket fint ställe. Första gången jag var där någonsin, på fenix by the sea alltså. Visserligen bara andra gången jag sätter mina länkhjul i Åhus överhuvudtaget. Var där en gång och tittade på beachhandbollen. Varför har jag inte varit där mer, i Åhus alltså? Jag har ju börjat med att utmana mig själv mer och mer. Kanske jag borde gå i terapiarbete och åka dit fler gånger och kanske till och med tillåta solen se min bleka överkropp. Den har inte sett sol på jag vet inte hur många år. Benen ska vi inte prata om, det är ännu fler år sedan som de fick sol på sig. De kanske får en sådan chock att de förmultnar och dör av all sol? Ingen större förlust egentligen. De hänger ju bara och dinglar utan något direkt liv som. Ungefär som på en gammal gubbe. Hans slips hänger också och dinglar utan något direkt liv. Har visserligen försökt i några år nu att förmå mig att ta av mig tröjan på sommaren. Det har gått sådär och då för några år sedan var jag ganska så vältränad och hade inget direkt att skämmas för (men gjorde ändå). Nu har jag en förarglig kulmage så nu tar det emot ännu mer att ta av sig på överkroppen. Jag trodde aldrig jag skulle kalla mig själv fåfång men jag trivs verkligen inte att jag gått upp de kilon jag gjort.



Hittade inget bra nytaget kort så ni som träffar mig ofta/har träffat mig nyligen. Vilken "upplaga" är snyggast?

Ett väldigt bra tillskott när det var snö. För på sommaren igen skulle ju numera Coach Wahlberg låta detta fartvidunder stå för jag skulle minsann rulla min manuella stol sommartid. Det gick sådär bra. Att ha passerat 30 år, slutat träna HELT efter att ha tränat minst två gånger i veckan i en massa år och fortfarande äta "som vanligt" har satt sina spår. Okej jag har inte blivit fet men tillräckligt för att inte direkt trivas till 100% med mig själv. Visst kan en tränare också vara med och träna men mitt sätt som tränare bygger på att jag står vid sidan om. Dessutom saknade jag faktiskt INTE att träna. Något jag trodde skulle bli det värsta med mitt beslut att lägga klubban på hyllan. Någon däruppe måste nog vara med mig dock för för cirka en månad sedan (drygt faktiskt) så gick laddaren sönder till min Minicrosser(som mitt fartvidunder heter). Så Jag har faktiskt börjat rulla och bestämt mig att den får stå nu under sommaren. Dessutom var jag ute och körde runt 2,5-3 mil under en vecka förutom "vardagslunkandet". Några varv på löparbanorna(ca 40 för att vara exakt den veckan) blev det och en tur fram och tillbaka till Vendesgymnasiet.  Ja ni förstår, det håller såklart inte. Jag gjorde samma misstag som de flesta nybörjarna gör och går ut stenhårt för att sedan tröttna. Tröttna i mitt fall var mer extrem smärta i axlarna så "vardagslunken" hoppas jag räcker för att inte gå upp allt för mycket till med tanke på att jag inte rullat en meter knappt sedan slutet på förra året. Startskottet(5km) i år igen blir det också. Min tid förra året var 34,33min. En tid jag vet att jag får svårt att slå men det ska bli kul att så hur långt ifrån den jag är. Nu är det inte heller helt rättvist att jämföra för att bansträckningen är anorlunda i år från förra året. Men men..vi får se hur det går..rullar.

Är det inte konstigt att jag som älskar hårdrock aldrig varit på en festival. Än mindre Sweden Rock Festival? Den enkla förklaringen till varför är nog: varför skulle jag dit, lilla obetydliga jag? Det mina kära vänner och ovänner är dåtid. Nutid är en HELT annan sak. Under de senaste 3-4 åren har känslan och lusten för att besöka Sweden Rock ökat allt mer. Nu har jag till och med skakat hand på att jag ska dit nästa år och jag är inte den som bryter ett löfte i första taget. Okej det var ganska sent och jag hade druckit några öl MEN så berusad va jag verkligen inte. Jag ska se alla möjligheter att komma dit. Idag besökte jag till och med hemsidan och till min förtjusning fanns det ett avsnitt för oss hjulbenta. Skulle det mot all förmodan inte funka så är det ju inte så långt hem. Men nej så får man inte tänka. Men varför ska jag till Sweden Rock tänker nog en del av er, har han inte "lekt av sig"? Nej det har han inte. Han, alltså jag har inte varit på sådana här äventyr. Inte åkt utomlands med kompisgänget. Faktum är att jag hade varit ute på en pub/nattklubb mer än en handfull gånger innan jag flyttade hit till Kristianstad när jag var 27 år. Vem har varit ute så sällan i den åldern? Så nästa år bär det med stor sannolikhet av till Norje

Jag var på Tivolirock 07 vill jag minnas att det var. Inte varit där sedan dess. Men i år ska jag dit och sitta ner på en filt i mycket trevligt och fint sällskap. Kanske sippande på ett glas vitt. Inte direkt hårdrock men attans vad trevligt det låter. Man får hoppas att det blir verklighet av det. Är så trött på tomma ord och löften nu så jag kan spy. Är trött på människor som bara slutar upp med kontakten utan någon anledning också. Ett "dra åt helvete" är ett bättre alternativ än tystnad. Tystnad går inte att förhålla sig till.

Idag sa du nått som skrämde livet ur mig. Min första tanke var: Skulle jag klara av att missta kontakten med dig igen? Om du skulle försvinna igen får jag ta på mig min skyddande mask och krypa in i mitt skal igen. Jag vet hur man gör, jag har levt så hela mitt liv fram tills för några år sedan. Men jag trivs utan mask och utanför skalet så frågan är om jag VILL tillbaka, kan vet jag att jag kan:)

Detta är min lilla hyllning till alla föräldrar som har ett biologiskt, adopterat eller ett bonusbarn med en funktionsnedsättning. Utan er hade inte världen varit så fantastisk att leva i

Denna dikt skrevs 1987 av Emily Pearl Kingsley, har inte hittat vem som översatt den till svenska.

- till Italien. Du köper en bunt guideböcker och lägger upp en underbar rutt: Colosseum. Michelangelos David. Gondolerna i Venedig.Du kanske lär dig några användbara fraser på italienska. Allt är väldigt spännande. Efter månader av ivrig förväntan kommer äntligen den stora dagen. Du packar väskorna och ger dig iväg. Flera timmar senare landar planet.Flygvärdinnan kommer in och säger: "Välkommen till Holland." "Holland?!?" säger du. "Vad menar du med Holland?? Jag bokade en resa till Italien! Jag skulle vara i Italien. Hela mitt liv har jag drömt om att åka till Italien." Men flygrutten har ändrats. De har landat i Holland och där måste du stanna. Det väsentliga här är följande: De har inte tagit dig till en förfärlig, vidrig, snuskig plats, full av farsoter, hungersnöd och sjukdomar. Det är bara en annorlunda plats. Så du måste bege dig ut och köpa nya guideböcker. Och du måste lära dig ett helt nytt språk. Och du kommer att möta en helt ny folkgrupp som du egentligen aldrig skulle ha mött. Det är bara en annorlunda plats. Det är lägre tempo än i Italien, mindre tjusigt än i Italien. Men efter att du varit där ett tag tar du ett djupt andetag, ser dig omkring... och upptäcker att Holland har väderkvarnar... och Holland har tulpaner. Holland har till och med verk av Rembrandt. Men alla du känner är upptagna med att resa till och från Italien... och alla skryter de om vilken härlig tid de hade där. Och i resten av ditt liv kommer du att säga "Ja, det var dit jag skulle åkt. Det var vad jag hade planerat". Och den smärtan kommer aldrig, aldrig, aldrig någonsin att försvinna... därför att förlusten av den drömmen är en mycket, mycket betydande förlust. Men...om du ägnar ditt liv åt att sörja över att du aldrig kom till Italien, kommer du aldrig att kunna glädjas åt det mycket speciella, det väldigt härliga... med Holland.

Med dikten som inspiration har denna pappa skrivit en låt, VARNING! Ta fram näsdukarna



Orginaltexten på dikten:

When you're going to have a baby, it's like planning a fabulous vacation trip - to Italy. You buy a bunch of guide books and make your wonderful plans. The Coliseum. The Michelangelo David. The gondolas in Venice. You may learn some handy phrases in Italian. It's all very exciting. After months of eager anticipation, the day finally arrives. You pack your bags and off you go. Several hours later, the plane lands. The stewardess comes in and says, "Welcome to Holland." "Holland?!?" you say. "What do you mean Holland?? I signed up for Italy! I'm supposed to be in Italy. All my life I've dreamed of going to Italy." But there's been a change in the flight plan. They've landed in Holland and there you must stay. The important thing is that they haven't taken you to a horrible, disgusting, filthy place, full of pestilence, famine and disease. It's just a different place. So you must go out and buy new guide books. And you must learn a whole new language. And you will meet a whole new group of people you would never have met. It's just a different place. It's slower-paced than Italy, less flashy than Italy. But after you've been there for a while and you catch your breath, you look around.... and you begin to notice that Holland has windmills....and Holland has tulips. Holland even has Rembrandts. But everyone you know is busy coming and going from Italy... and they're all bragging about what a wonderful time they had there. And for the rest of your life, you will say "Yes, that's where I was supposed to go. That's what I had planned." And the pain of that will never, ever, ever, ever go away... because the loss of that dream is a very very significant loss. But... if you spend your life mourning the fact that you didn't get to Italy, you may never be free to enjoy the very special, the very lovely things ... about Holland.

P.S. uttrycket ut med det gamla och in med det nya fick en liten annan innebörd igår. High five på den:-)

Går väl knappast att få ett bättre "betyg" på att man är en ganska bra människa? (ja lite får även jag skryta)

Hittade även denna låt på Zandras blogg:

Allra sist vill jag bjuda på en väldigt bra låt, även denna av Sara Varga och ge er några ord, en uppmaning som jag smärtsamt fått erfara på nära håll. Glöm aldrig aldrig aldrig av att vårda din relation och nu tänker jag främst på er som har en kärleksrelation. Tänk efter både en och sju gånger innan du gör nåt du kanske kommer att ångra, är det verkligen värt det?

Hela dagens blogg tillägnar jag dig L

Mitt tal:

Hej!

Mitt namn är Johan Wahlberg och som ni säkert redan hört så kommer jag inte från skåne utan jag är född och uppväxt i Göteborg. Jag flyttade till Skåne och Kristianstad i augusti 2006 för att studera på Högskolan. Jag kom in på Högskolan i Karlstad också och fick alltså välja vilken stad jag ville studera i. Valet var ganska enkelt, Kristianstad var det bästa alternativet när det gäller tillgängligheten så Kristianstad fick det bli och här har jag stannat kvar.

Kristianstads Kommun har sedan hösten 2004 bedrivit utvecklingsarbete för genomförande av handikappropositionen ”Från patient till medborgare – en nationell handlingsplan för handikappolitiken”. Målet för handikappolitiken är ett samhälle som gör det möjligt för oss med en funktionsnedsättning att bli fullt delaktiga i samhällslivet. Fokus är att undanröja hinder och barriärer för förverkligandet av rättigheterna.

Handikappropositionen prioriterar tre huvudområden:

* Att se till att handikapperspektivet genomsyrar alla samhällssektorer

* Att skapa ett tillgängligt samhälle

* Att förbättra bemötandet

Enligt kommunstyrelsens beslut i april 2004 har arbetet i Kristianstads kommun genomförts i arbetsgrupper bestående av företrädare för handikapprörelsen tillsammans med medarbetare från berörda kommunala förvaltningar. Den nationella handikappolitikens mål om ett samhälle med full delaktighet för oss med funktionsnedsättningar. Det är inte bara politiker som suttit och bestämt hur det ska vara utan även vi med en funktionsnedsättning har fått vara med i genomförandearbetet för att stärka delaktigheten och inflytandet för oss med en funktionsnedsättning i samhällslivet.

Det handlar ytterst om demokrati där alla måste ges plats och dess resurser tas tillvara. Motsatsen är ett utanförskap som leder till ohälsa och kostnader för samhället på flera plan.

Det för mig osökt in på ett ämne som jag brinner för väldigt mycket, nämligen föreningslivet. Föreningslivet ger fantastiska möjligheter till att komma in i samhällslivet. I föreningen träffas barn, ungdomar och vuxna i demokratiska former. Gemensamt ansvarstagande utgör grunden för en välfungerande förening. Det finns föreningar inom i stort sett alla intresseområden, som till exempel idrott, kultur, scouting, natur och kulturhistoriska föreningar. Föreningarna ska därför också stödjas för att göra det enkelt för oss med funktionsnedsättningar att vara med i en förening.

Tillgänglighet vare sig det gäller komma in i byggnader, ta del av samhällsinformation i tal och skrift eller att få deltaga i fritidsaktiviteter får aldrig bli en fråga om engagemang hos enskilda som tycker det är angeläget. Tillgänglighet måste vara en fast värdegrund i hela den kommunala verksamheten, med en fast organisatorisk struktur, som gör att frågorna lever och överlever enskildas engagemang.

För arbetet tar aldrig slut, det ska fortleva som en lika naturlig del som annan kunskap om hur samhället ska utformas, om hur information ska utformas, om hur de som är offentligt anställda ska bemöta kommuninvånare mm. Denna kunskap medför att politiker och medarbetare kan forma ett samhälle som är till för alla människor. Några ska inte känna sig utanför för att man inte kan ta sig in till publika lokaler, inte kan läsa det vi skriver, känner sig kränkta pga ett bemötande som inte är värdigt alla människor.

Kristianstad kommun har länge legat i topp vad gäller tillgängligheten i Sveriges kommuner vilket är mycket bra men marschen här idag visar att vi ännu inte nåt vårt mål ”Ett samhälle för alla”

Tack för mig!!