Har haft en av de mest turbulenta veckorna på mycket länge, mest i positiva tecken. Har fått kontakt åter igen med två personer som jag hade mycket kontakt med för några år sedan. Ja ska jag vara helt ärlig är det tre stycken men den tredje visade sig ganska snart att det kunde kvitta så henne nämner jag bara i förbifarten. Den ena ären person jag haft som vän på facebook men vi har inte pratat med varandra på mycket länge. Jag blev väldigt bestört när jag läste att hon ändrade sin status från ett förhållande till singel. Min första tanke var "facerape" men sedan fick jag en stor olustkänsla i magen. Snabbt kom den ena kommentaren efter den andra "jag finns", "hör av dig", "kramar i massor" och ett och annat telefonnummer skrevs ut och skickades antagligen via mail till henne. Jag tänkte att hon har massor av vänner som hon kan ringa till(vilket jag vet att hon har) men ändå fick jag en stark känsla av att jag skulle skriva till henne och ge mitt telefonnummer. Tvekade dock en stund då hon vet att jag för några år sedan var väldigt kär i henne och det kanske skulle verka väldigt konstigt att jag nu när hon tydligen blivit singel skriver ut mitt nummer till henne. Men magkänslan var så stark att den vann. Jag skrev en liten rad och mitt nummer. Det tog inte många minuter innan telefonen ringde och ett för mig okänt nummer dök upp i telefonen. Men ganska stor tvekan klickade jag på den gröna luren(ni som känner mig vet att jag knappt svarar när mina vänner ringer) Jag kände snabbt igen den lite gråtsprängda rösten och jag fylldes snabbt av två väldigt skiljda känslor. Samtidigt som jag blev extremt glad att du vände dig till mig av alla personer blev jag också väldigt rädd, vad tusan skulle jag säga efter dessa år som vi inte pratat alls och just i denna situationen? Men det var som vi hade pratats vid varje dag. Nervositeten släppte väldigt snabbt och vi pratade en ganska så bra stund. Orden som hon sa ganska tidigt i samtalet ekar fortfarande i mina öron: "Du ska veta att det är många som visat sitt stöd just nu till mig men det var till dig jag kände att jag ville vända mig. Vi har alltid kunnat prata så mycket och så lätt när vi träffades för några år sedan".
Bara några dagar senare händer ett nästan likvärdigt scenario. Denna gången handlade det inte om ett sprucket förhållande utan en downperiod. Men endock vände sig personen till mig för att "jag är så lätt att prata med". Senast idag fick jag höra samma kommentar igen. Det handlade inte alls om kärleksrelationer men kommentaren var likadan.
Vad är det som gör att det är så lätt att prata med mig? Jag är ju knappast en "expert" på förhållanden. Jag är Mr klumpfot när det gäller tjejer i min närhet som jag finner intressanta på ett djupare plan än vänskap. Jag brukar allt som oftats klanta till det rejält så jag är inget bra exempel att vända sig till. Men varför gör man då det? Jag är ju bara enkla raka simpla ärliga Johan, kanske är det just därför? Hur som helst är det väldigt skönt att folk känner att de kan vända sig till mig och prata om det mest privata saker ibland.
En person som jag själv kan vända mig till i alla lägen och hon till mig är "PermoZandra". Jag rekomenderar en titt på hennes blogg. I det senaste inlägget har hon skrivit om lilla mig och publicerat följande låt:
Du är fin som du är
När du står med mig här
Gör dig inte en massa extra besvär
Utan var den du är och så ska du få se
Du är värd allt som livet kan ge
Varje liten sak som du gör
Varje litet ord som jag hör
Får mig att förstå att en vän som är så
Är det finaste någon kan få
Alla har vi nåt bra
Nåt som andra vill ha
Även om det inte känns så var dag
Det är upp till dig och även till mig
Att se till att allt ordnar sig
Varje liten sak som du gör
Varje litet ord som jag hör
Får mig att förstå att en vän som är så
Är det finaste någon kan få
Sprid glädje och du får dubbelt upp
Älska och du förstår
Får mig att förstå att en vän som är så
Är det finaste någon kan få
Är det finaste någon kan få
Går väl knappast att få ett bättre "betyg" på att man är en ganska bra människa? (ja lite får även jag skryta)
Hittade även denna låt på Zandras blogg:
Allra sist vill jag bjuda på en väldigt bra låt, även denna av Sara Varga och ge er några ord, en uppmaning som jag smärtsamt fått erfara på nära håll. Glöm aldrig aldrig aldrig av att vårda din relation och nu tänker jag främst på er som har en kärleksrelation. Tänk efter både en och sju gånger innan du gör nåt du kanske kommer att ångra, är det verkligen värt det?
Du säger att du har förändrats Att du aldrig menade att slå Du säger att allt har förändrats Om jag ville, så skulle jag förstå Man skadar inte den man älskar Vilket du faktiskt säger att du gör
Jag lever med mina minnen Och sår som ingen kan se Jag lever med mina minnen Försöka glömma är ingen idé Man skadar inte om man älskar Vilket du faktiskt säger att du gör
Spring för livet om det är dig kärt Att slå tillbaka, det är det inte värt Du kan inte förändra, du kommer aldrig förstå Det enda du kan göra är att gå Det enda du kan göra är att gå
Du skadade hela mitt väsen Du sa att jag alltid gjorde fel Du klagade på hela mitt väsen Tills jag inte längre var hel Man skadar inte om man älskar Vilket du faktiskt säger att du gör
Spring för livet om det är dig kärt Att slå tillbaka, det är det inte värt Du kan inte förändra, du kommer aldrig förstå Det enda du kan göra är att gå Det enda du kan göra är att gå
Och jag älskar livet Det får du inte ta ifrån mig För om nu hat är motivet Så finns där inget hat hos mig
Spring för livet om det är dig kärt Att slå tillbaka, det är det aldrig värt Du kan inte förändra, du kommer aldrig förstå Det enda du kan göra är att gå