(S)toppa för(s)äljningen av paraplyer
Idag har jag varit på arbetarkommunens årsmöte och det bjöd på väldigt många reflektioner och tankar. Precis så som det ska vara antar jag. Tänkte landa vid två olika citat i min blogg idag.
"I varje människa bor en socialdemokrat fast han/hon vet inte alltid om det".
Socialdemokratin står för ett samhälle där alla ska få finnas och få känna att dem är lika mycket värda allihop. Det finns nog ingen(bortsett Sverigedemokraterna) som inte ställer upp på detta. Så varför är det inte inte så i dagens samhälle? Svaret på den frågan beror ju helt och hållet på vilken grundsyn man har, vilken politiskt tillhörighet man har. Mitt svar blir att vi har lite olika syn på vilka alla är. Vilka som räknas och vilka som får följa med efter bästa förmöga.
"Socialdemokrati är ett solidariskt parti där de som har ett paraply delar med sig av sitt när det regnar så ingen slipper stå i regnet och bli blöt"
Det är nog inte heller här något parti(frånsett ett då) som inte skriver under på detta citats andemening. Det finns dock lite olika syn på att dela i detta samanhanget. Företaget som gör paraplyer får pengar ifrån staten för at driva sin försäljning produktion och tillverkning av paraplyer. På så vis kan företaget hålla ner priserna på paraplyer och fler kan ta del av produkten. De som har ett paraply har inga problem att dela med sig till de som inte har för paraplyet är ju ändå så billigt. Några av de som har paraply jobbar även på företaget och får sin lön därifrån och betalar skatt som kommer tillbaka till företaget som kan hålla sin verksamhet igång. Ingen lämnades utanför i regnet och alla var nöjda och glada. Skulle man bli sjuk fanns det en försäkring som alla hade betalt på så man fick gratis vård på närmsta sjukhus.
Men så en dag såldes företaget och blev privat. Helt plötsligt skulle företaget gå med vinst(som inte längre kallades skatt). Man såg över sin verksamhet och såg att man kunde sparka vissa av de anställda men ändå hålla uppe produktionen. Då företaget blev privat upphörde alla försäkringar och andra trygghetsnät så den som blev utan jobb blev också utan inkomst och fick därmed klara sig utan paraply då företaget trots minskad omkostnad ökat priset på paraplyerna för ingen klarar sig utan paraply i det regniga Sverige där sommaren som mestadels regnar bort står för dörren. På företaget börjar man bli väldigt rädd om sitt jobb för flera har ju faktiskt fått gå och man börjar jobba mera för staten ger företaget bidrag för att företaget är så bra och går med så mycket vinst. Blir personerna som jobbar på företaget sjuka går det till företagets egna privata sjukhus som kan drivas pga att de företaget också får bidrag från staten för att det går så bra. Pengarna som ges till företaget för att företaget går så bra tas från statens sjukhus där de arbetslösa utan paraply som blivit sjuka i regnet inte längre kan få vård pga alla nedskärningar och måste istället stå i oändliga köer, många tills de fryser ihjäl och dör.
De som jobbar kan stoppa undan ytterligare lite mer pengar då de har fri vård sålänge de arbetar och de arbetar allt mer flitigt för att inte bli av med jobben ty då skulle de aldrig klara av att leva, speciellt inte med samma standard som de lärt sig leva sedan de fick mer i sina plånböcker. Sålänge det finns en marknad för paraplyerna så höjs priserna. De som jobbar på företaget har råd att köpa de numera mycket dyra paraplyerna. Efterfrågan på paraplyer sjunker något men företaget går med mycket god vinst ändå och får ännu mer pengar som tas från de numera extremt fattiga och sjuka utan paraplyer som står och tittar med trötta kroppar, tom blick och mycket blöta kläder på de andra som hastar in och ut i paraplyfabriken för att inte bli försenade och/eller på annat sätt inte vill ge företaget den minsta lilla chans/möjlighet att sparka ännu fler personer som hamnar ute i regnet utan paraply.
Jag vet vilket samhälle jag vill leva i, har du bestämt dig?
"I varje människa bor en socialdemokrat fast han/hon vet inte alltid om det".
Socialdemokratin står för ett samhälle där alla ska få finnas och få känna att dem är lika mycket värda allihop. Det finns nog ingen(bortsett Sverigedemokraterna) som inte ställer upp på detta. Så varför är det inte inte så i dagens samhälle? Svaret på den frågan beror ju helt och hållet på vilken grundsyn man har, vilken politiskt tillhörighet man har. Mitt svar blir att vi har lite olika syn på vilka alla är. Vilka som räknas och vilka som får följa med efter bästa förmöga.
"Socialdemokrati är ett solidariskt parti där de som har ett paraply delar med sig av sitt när det regnar så ingen slipper stå i regnet och bli blöt"
Det är nog inte heller här något parti(frånsett ett då) som inte skriver under på detta citats andemening. Det finns dock lite olika syn på att dela i detta samanhanget. Företaget som gör paraplyer får pengar ifrån staten för at driva sin försäljning produktion och tillverkning av paraplyer. På så vis kan företaget hålla ner priserna på paraplyer och fler kan ta del av produkten. De som har ett paraply har inga problem att dela med sig till de som inte har för paraplyet är ju ändå så billigt. Några av de som har paraply jobbar även på företaget och får sin lön därifrån och betalar skatt som kommer tillbaka till företaget som kan hålla sin verksamhet igång. Ingen lämnades utanför i regnet och alla var nöjda och glada. Skulle man bli sjuk fanns det en försäkring som alla hade betalt på så man fick gratis vård på närmsta sjukhus.
Men så en dag såldes företaget och blev privat. Helt plötsligt skulle företaget gå med vinst(som inte längre kallades skatt). Man såg över sin verksamhet och såg att man kunde sparka vissa av de anställda men ändå hålla uppe produktionen. Då företaget blev privat upphörde alla försäkringar och andra trygghetsnät så den som blev utan jobb blev också utan inkomst och fick därmed klara sig utan paraply då företaget trots minskad omkostnad ökat priset på paraplyerna för ingen klarar sig utan paraply i det regniga Sverige där sommaren som mestadels regnar bort står för dörren. På företaget börjar man bli väldigt rädd om sitt jobb för flera har ju faktiskt fått gå och man börjar jobba mera för staten ger företaget bidrag för att företaget är så bra och går med så mycket vinst. Blir personerna som jobbar på företaget sjuka går det till företagets egna privata sjukhus som kan drivas pga att de företaget också får bidrag från staten för att det går så bra. Pengarna som ges till företaget för att företaget går så bra tas från statens sjukhus där de arbetslösa utan paraply som blivit sjuka i regnet inte längre kan få vård pga alla nedskärningar och måste istället stå i oändliga köer, många tills de fryser ihjäl och dör.
De som jobbar kan stoppa undan ytterligare lite mer pengar då de har fri vård sålänge de arbetar och de arbetar allt mer flitigt för att inte bli av med jobben ty då skulle de aldrig klara av att leva, speciellt inte med samma standard som de lärt sig leva sedan de fick mer i sina plånböcker. Sålänge det finns en marknad för paraplyerna så höjs priserna. De som jobbar på företaget har råd att köpa de numera mycket dyra paraplyerna. Efterfrågan på paraplyer sjunker något men företaget går med mycket god vinst ändå och får ännu mer pengar som tas från de numera extremt fattiga och sjuka utan paraplyer som står och tittar med trötta kroppar, tom blick och mycket blöta kläder på de andra som hastar in och ut i paraplyfabriken för att inte bli försenade och/eller på annat sätt inte vill ge företaget den minsta lilla chans/möjlighet att sparka ännu fler personer som hamnar ute i regnet utan paraply.
Jag vet vilket samhälle jag vill leva i, har du bestämt dig?
Ett naket och ett enkelt Halleluja
Det finns en sång som säger allt
som värmer när det blåser kallt
som lockar dig att gråta eller jubla
Den har nånting som griper tag
och leder dig från natt till dag
plötsligt vill du sjunga
Halleluja
Det visar att vi hör ihop
som ett försiktigt glädjerop
förenar det oss i det bitterljuva
Det liv vi måste klara av
med allt vi tog och allt vi gav
så vi kan våga ropa
Halleluja
Alla drömmar vi har drömt
det vackra som vi nästan glömt
finns kvar och vi kan inte längre ljuga
Du ropar och man hör din röst
du hör ett ord som ger dig tröst
ett naket och ett enkelt
Halleluja
Det är en sång om enkelhet
det lilla som vi alla vet
den talar till det vackra och det fula
Den badar oss i månens sken
så skälvande men ändå ren
ett sprucket men ett vackert
Halleluja
Inatt somnar jag med dig
i mina tankar. Drömmer och fantiserar om att det inte bara ska stanna vid en dröm.
Jag försöker att vara stark, jag försöker klara mig Men sängen känns så stor här utan dig Jag undrar hur du mår Och om du tänker på mig nu I mina tankar finns det bara du Och jag vet, jag vet Att jag inte fungerar utan dig Men jag vet, ja jag vet Att allting kommer ordna sig Om jag får somna brevid dig Dagen är okej, men på natten blir det svårt Ensamneten slår emot mig så hårt Jag klarar ingenting, och allt jag gör blir bara fel Jag känner mig så obekväm och stel Och jag vet, jag vet Att jag inte fungerar utan dig Och jag vet, ja jag vet Att allting kommer ordna sig Om jag får somna brevid dig Och jag vet, jag vet Att jag inte fungerar utan dig Men jag vet, ja jag vet Att allting kommer ordna sig För jag får somna brevid dig
Insiktat på fenix
Idag har varit en väldigt omtumlande dag men på ett positivt sätt.
Har börjat på ett projekt som kallas "vilja". Det åtestår att se om det verkligen ger nåt till motsatts till de andra fenmtiolelva olika "insattserna" man fått av samhället. Jag tror faktiskt mer på detta än något av de andra som jag varit med om. Detta är betydligt mer fritt och vi som är deltagare styr i stort sett allt. Låter samtidigt VÄLDIGT flummigt men ja känslan är bättre än i tidigare projekt. Idag började en ny personal i projektet och jag undrar verkligen vilken syn hon fick på projektet och oss deltagare. Det sägs att första intrycket är det viktigaste...jaja vi får se helt enkelt vad de utmynnar i.
Efter dagens projektinsatts styrde jag kosan som vanligt till fenix där det för en gång skull blev en hel del allvarliga och djupa samtal med Hercules och Kimpan. Insaktat om att det som inte dödar det härdar är en sanning utan några men. Insett att den mycket svåra tiden jag gick igenom för ett tag sedan har stärkt mig på ett sätt jag knappt var medveten om själv förrens just idag. Jag kan se tilllbaka och reflektera över saker som jag gjorde och sa och förstå varför jag gjorde och sa det just då och där. Att acceptera att det var då och nu är nu. Att förstå och acceptera mina svagheter på ett sådant sätt att jag idag kan tackla det till min fördel, min styrka.
Insiktade även lite igår att jag inte varit inne på en blogg jag förut dagligen besökte. Tro dock inte att jag glömt dig, du är faktiskt med mig i tankarna nästan en liten stund varje dag. Är omöjligt att inte tänka varma tankar om en så underbar änglalik personlighet som du. Är så glad för din skull och för att jag får vara en del av ditt liv då. och då.
Har börjat på ett projekt som kallas "vilja". Det åtestår att se om det verkligen ger nåt till motsatts till de andra fenmtiolelva olika "insattserna" man fått av samhället. Jag tror faktiskt mer på detta än något av de andra som jag varit med om. Detta är betydligt mer fritt och vi som är deltagare styr i stort sett allt. Låter samtidigt VÄLDIGT flummigt men ja känslan är bättre än i tidigare projekt. Idag började en ny personal i projektet och jag undrar verkligen vilken syn hon fick på projektet och oss deltagare. Det sägs att första intrycket är det viktigaste...jaja vi får se helt enkelt vad de utmynnar i.
Efter dagens projektinsatts styrde jag kosan som vanligt till fenix där det för en gång skull blev en hel del allvarliga och djupa samtal med Hercules och Kimpan. Insaktat om att det som inte dödar det härdar är en sanning utan några men. Insett att den mycket svåra tiden jag gick igenom för ett tag sedan har stärkt mig på ett sätt jag knappt var medveten om själv förrens just idag. Jag kan se tilllbaka och reflektera över saker som jag gjorde och sa och förstå varför jag gjorde och sa det just då och där. Att acceptera att det var då och nu är nu. Att förstå och acceptera mina svagheter på ett sådant sätt att jag idag kan tackla det till min fördel, min styrka.
Insiktade även lite igår att jag inte varit inne på en blogg jag förut dagligen besökte. Tro dock inte att jag glömt dig, du är faktiskt med mig i tankarna nästan en liten stund varje dag. Är omöjligt att inte tänka varma tankar om en så underbar änglalik personlighet som du. Är så glad för din skull och för att jag får vara en del av ditt liv då. och då.
(S)trålande, en ny fräl(S)are?
Väntan är äntligen över, Sveriges nästa statsminister är utsedd och det blir den för ganska många okända Håkan Juholt som tar över partiordförande posten i Socialdemokraterna. Jag har ägnat mycket tid sedan det blev klart åt att ta reda på mer fakta om Håkan Juholt. Han har bara växt allt mer ju mer fakta jag hittade om honom. Ska inte skriva en massa om honom här utan ni som är intresserade får ta reda på saker själva.
Jag står för att jag är till vänster i Socialdemokratin och det glädjer mig att även Håkan Juholt säger själv att han står till vänster. Många kritiska röster säger att det inte kan bli en förnyelse utan en tillbakagång till 60-70talets socialdemokrati. Huruvida det är sant eller inte kan jag inte uttala mig om men vad jag själv tycker så tycker jag att detta är mycket bra med en ny partiordförande som säger sig stå till vänster. Många av mina vänner som inte är så insatta/intresserade av politik säger att det spelar ingen roll vad man röstar på för att det är mer eller mindre samma "soppa" alltihop. Jag kan faktiskt delvis hålla med om detta. Inte ens jag med mina i sammanhanget ringa 32 år känner inte igen Socialdemokratin "så som den varit". Hur är det då med de som varit i politiken snudd på lika länga som jag är gammal? För att locka/ta väljare av varandra så har alla mer eller mindre dragis sig in mot mitten. När jag fick min första samhällspolitiska lektion i skolan fick jag lära mig att partiernas ideologi var som följer från vänster till höger: Vänstern, Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centern, Folkpartiet, Moderaterna, Kristdemokraterna. Detta naturligtvis på riksnivå. Lokalt kan det och har skiljt sig betydligt mer. Idag vet jag inte hur jag skulle skriva skalan mer än att jag anser att vänstern och Kristdemokraterna håller sina vänster/höger sidor.
Nu hoppas jag verkligen att det blir mer av vänsterpolitik i Socialdemokraterna. Såklart inte helt i alla frågor för samhället förändras ju och politiken måste ju delvis svänga med men i det stora hela så hoppas jag och tror att det faktiskt är det bästa att få två klara alternativ. Ett höger alternativ i Alliansen och ett klart vänsteralternativ med Socialdemokraterna i spetsen. Jag tror att vi(samhället) vinner på det. Det blir som sagt två klara alternativ och inte en röra i mitten som det av många uppfattas numera.
Kan tyckas att jag är ganska kritisk mot socialdemokraterna kanske, med tanke på att jag själv är medlem och representerar partiet allt mer och mer offentligt. Ja, kanske jag är också men det är samtidigt en styrka att inom ett parti kan och får det vara lite olika åsikter. I det stora hela, i de stora och viktiga frågorna är man ju överrens om vilket håll man vill i Socialdemokraterna och det är samma håll som jag stödjer.
Jag har alltid varit en stolt socialdemokrat och numera är jag en än mer stolt socialdemokrat när vi kan lägga frågan om partiordförande åt sidan och fokusera på sakfrågor. Sakfrågor som kommer att vända denna sjunkande skuta på rätt köl igen, täppa igen hålen och göra den tillräckligt stor så alla får plats och att alla får en uppgift så ingen lämnas utan flytväst och livboj som det är nu i samhället där sjuka och arbetslösa blir mer eller mindre utkastade åt hajarna.
Det finns ett uttryck, har man tagit Fan i båten får man ro honom i land. Alliansen har satt fan i båten och låter han få styra. Nu efter valet 2014 ska vi inte slutföra det som Alliansen påbörjat utan kasta ut fan och låta alla komma med på skutan. I ett samhälle lett av Socialdemokraterna kan och får alla vara med och inte bara de som har det bäst ställt fysiskt, psykiskt och ekonomisk.
Jag står för att jag är till vänster i Socialdemokratin och det glädjer mig att även Håkan Juholt säger själv att han står till vänster. Många kritiska röster säger att det inte kan bli en förnyelse utan en tillbakagång till 60-70talets socialdemokrati. Huruvida det är sant eller inte kan jag inte uttala mig om men vad jag själv tycker så tycker jag att detta är mycket bra med en ny partiordförande som säger sig stå till vänster. Många av mina vänner som inte är så insatta/intresserade av politik säger att det spelar ingen roll vad man röstar på för att det är mer eller mindre samma "soppa" alltihop. Jag kan faktiskt delvis hålla med om detta. Inte ens jag med mina i sammanhanget ringa 32 år känner inte igen Socialdemokratin "så som den varit". Hur är det då med de som varit i politiken snudd på lika länga som jag är gammal? För att locka/ta väljare av varandra så har alla mer eller mindre dragis sig in mot mitten. När jag fick min första samhällspolitiska lektion i skolan fick jag lära mig att partiernas ideologi var som följer från vänster till höger: Vänstern, Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centern, Folkpartiet, Moderaterna, Kristdemokraterna. Detta naturligtvis på riksnivå. Lokalt kan det och har skiljt sig betydligt mer. Idag vet jag inte hur jag skulle skriva skalan mer än att jag anser att vänstern och Kristdemokraterna håller sina vänster/höger sidor.
Nu hoppas jag verkligen att det blir mer av vänsterpolitik i Socialdemokraterna. Såklart inte helt i alla frågor för samhället förändras ju och politiken måste ju delvis svänga med men i det stora hela så hoppas jag och tror att det faktiskt är det bästa att få två klara alternativ. Ett höger alternativ i Alliansen och ett klart vänsteralternativ med Socialdemokraterna i spetsen. Jag tror att vi(samhället) vinner på det. Det blir som sagt två klara alternativ och inte en röra i mitten som det av många uppfattas numera.
Kan tyckas att jag är ganska kritisk mot socialdemokraterna kanske, med tanke på att jag själv är medlem och representerar partiet allt mer och mer offentligt. Ja, kanske jag är också men det är samtidigt en styrka att inom ett parti kan och får det vara lite olika åsikter. I det stora hela, i de stora och viktiga frågorna är man ju överrens om vilket håll man vill i Socialdemokraterna och det är samma håll som jag stödjer.
Jag har alltid varit en stolt socialdemokrat och numera är jag en än mer stolt socialdemokrat när vi kan lägga frågan om partiordförande åt sidan och fokusera på sakfrågor. Sakfrågor som kommer att vända denna sjunkande skuta på rätt köl igen, täppa igen hålen och göra den tillräckligt stor så alla får plats och att alla får en uppgift så ingen lämnas utan flytväst och livboj som det är nu i samhället där sjuka och arbetslösa blir mer eller mindre utkastade åt hajarna.
Det finns ett uttryck, har man tagit Fan i båten får man ro honom i land. Alliansen har satt fan i båten och låter han få styra. Nu efter valet 2014 ska vi inte slutföra det som Alliansen påbörjat utan kasta ut fan och låta alla komma med på skutan. I ett samhälle lett av Socialdemokraterna kan och får alla vara med och inte bara de som har det bäst ställt fysiskt, psykiskt och ekonomisk.
