(S)toppa för(s)äljningen av paraplyer
Idag har jag varit på arbetarkommunens årsmöte och det bjöd på väldigt många reflektioner och tankar. Precis så som det ska vara antar jag. Tänkte landa vid två olika citat i min blogg idag.
"I varje människa bor en socialdemokrat fast han/hon vet inte alltid om det".
Socialdemokratin står för ett samhälle där alla ska få finnas och få känna att dem är lika mycket värda allihop. Det finns nog ingen(bortsett Sverigedemokraterna) som inte ställer upp på detta. Så varför är det inte inte så i dagens samhälle? Svaret på den frågan beror ju helt och hållet på vilken grundsyn man har, vilken politiskt tillhörighet man har. Mitt svar blir att vi har lite olika syn på vilka alla är. Vilka som räknas och vilka som får följa med efter bästa förmöga.
"Socialdemokrati är ett solidariskt parti där de som har ett paraply delar med sig av sitt när det regnar så ingen slipper stå i regnet och bli blöt"
Det är nog inte heller här något parti(frånsett ett då) som inte skriver under på detta citats andemening. Det finns dock lite olika syn på att dela i detta samanhanget. Företaget som gör paraplyer får pengar ifrån staten för at driva sin försäljning produktion och tillverkning av paraplyer. På så vis kan företaget hålla ner priserna på paraplyer och fler kan ta del av produkten. De som har ett paraply har inga problem att dela med sig till de som inte har för paraplyet är ju ändå så billigt. Några av de som har paraply jobbar även på företaget och får sin lön därifrån och betalar skatt som kommer tillbaka till företaget som kan hålla sin verksamhet igång. Ingen lämnades utanför i regnet och alla var nöjda och glada. Skulle man bli sjuk fanns det en försäkring som alla hade betalt på så man fick gratis vård på närmsta sjukhus.
Men så en dag såldes företaget och blev privat. Helt plötsligt skulle företaget gå med vinst(som inte längre kallades skatt). Man såg över sin verksamhet och såg att man kunde sparka vissa av de anställda men ändå hålla uppe produktionen. Då företaget blev privat upphörde alla försäkringar och andra trygghetsnät så den som blev utan jobb blev också utan inkomst och fick därmed klara sig utan paraply då företaget trots minskad omkostnad ökat priset på paraplyerna för ingen klarar sig utan paraply i det regniga Sverige där sommaren som mestadels regnar bort står för dörren. På företaget börjar man bli väldigt rädd om sitt jobb för flera har ju faktiskt fått gå och man börjar jobba mera för staten ger företaget bidrag för att företaget är så bra och går med så mycket vinst. Blir personerna som jobbar på företaget sjuka går det till företagets egna privata sjukhus som kan drivas pga att de företaget också får bidrag från staten för att det går så bra. Pengarna som ges till företaget för att företaget går så bra tas från statens sjukhus där de arbetslösa utan paraply som blivit sjuka i regnet inte längre kan få vård pga alla nedskärningar och måste istället stå i oändliga köer, många tills de fryser ihjäl och dör.
De som jobbar kan stoppa undan ytterligare lite mer pengar då de har fri vård sålänge de arbetar och de arbetar allt mer flitigt för att inte bli av med jobben ty då skulle de aldrig klara av att leva, speciellt inte med samma standard som de lärt sig leva sedan de fick mer i sina plånböcker. Sålänge det finns en marknad för paraplyerna så höjs priserna. De som jobbar på företaget har råd att köpa de numera mycket dyra paraplyerna. Efterfrågan på paraplyer sjunker något men företaget går med mycket god vinst ändå och får ännu mer pengar som tas från de numera extremt fattiga och sjuka utan paraplyer som står och tittar med trötta kroppar, tom blick och mycket blöta kläder på de andra som hastar in och ut i paraplyfabriken för att inte bli försenade och/eller på annat sätt inte vill ge företaget den minsta lilla chans/möjlighet att sparka ännu fler personer som hamnar ute i regnet utan paraply.
Jag vet vilket samhälle jag vill leva i, har du bestämt dig?
"I varje människa bor en socialdemokrat fast han/hon vet inte alltid om det".
Socialdemokratin står för ett samhälle där alla ska få finnas och få känna att dem är lika mycket värda allihop. Det finns nog ingen(bortsett Sverigedemokraterna) som inte ställer upp på detta. Så varför är det inte inte så i dagens samhälle? Svaret på den frågan beror ju helt och hållet på vilken grundsyn man har, vilken politiskt tillhörighet man har. Mitt svar blir att vi har lite olika syn på vilka alla är. Vilka som räknas och vilka som får följa med efter bästa förmöga.
"Socialdemokrati är ett solidariskt parti där de som har ett paraply delar med sig av sitt när det regnar så ingen slipper stå i regnet och bli blöt"
Det är nog inte heller här något parti(frånsett ett då) som inte skriver under på detta citats andemening. Det finns dock lite olika syn på att dela i detta samanhanget. Företaget som gör paraplyer får pengar ifrån staten för at driva sin försäljning produktion och tillverkning av paraplyer. På så vis kan företaget hålla ner priserna på paraplyer och fler kan ta del av produkten. De som har ett paraply har inga problem att dela med sig till de som inte har för paraplyet är ju ändå så billigt. Några av de som har paraply jobbar även på företaget och får sin lön därifrån och betalar skatt som kommer tillbaka till företaget som kan hålla sin verksamhet igång. Ingen lämnades utanför i regnet och alla var nöjda och glada. Skulle man bli sjuk fanns det en försäkring som alla hade betalt på så man fick gratis vård på närmsta sjukhus.
Men så en dag såldes företaget och blev privat. Helt plötsligt skulle företaget gå med vinst(som inte längre kallades skatt). Man såg över sin verksamhet och såg att man kunde sparka vissa av de anställda men ändå hålla uppe produktionen. Då företaget blev privat upphörde alla försäkringar och andra trygghetsnät så den som blev utan jobb blev också utan inkomst och fick därmed klara sig utan paraply då företaget trots minskad omkostnad ökat priset på paraplyerna för ingen klarar sig utan paraply i det regniga Sverige där sommaren som mestadels regnar bort står för dörren. På företaget börjar man bli väldigt rädd om sitt jobb för flera har ju faktiskt fått gå och man börjar jobba mera för staten ger företaget bidrag för att företaget är så bra och går med så mycket vinst. Blir personerna som jobbar på företaget sjuka går det till företagets egna privata sjukhus som kan drivas pga att de företaget också får bidrag från staten för att det går så bra. Pengarna som ges till företaget för att företaget går så bra tas från statens sjukhus där de arbetslösa utan paraply som blivit sjuka i regnet inte längre kan få vård pga alla nedskärningar och måste istället stå i oändliga köer, många tills de fryser ihjäl och dör.
De som jobbar kan stoppa undan ytterligare lite mer pengar då de har fri vård sålänge de arbetar och de arbetar allt mer flitigt för att inte bli av med jobben ty då skulle de aldrig klara av att leva, speciellt inte med samma standard som de lärt sig leva sedan de fick mer i sina plånböcker. Sålänge det finns en marknad för paraplyerna så höjs priserna. De som jobbar på företaget har råd att köpa de numera mycket dyra paraplyerna. Efterfrågan på paraplyer sjunker något men företaget går med mycket god vinst ändå och får ännu mer pengar som tas från de numera extremt fattiga och sjuka utan paraplyer som står och tittar med trötta kroppar, tom blick och mycket blöta kläder på de andra som hastar in och ut i paraplyfabriken för att inte bli försenade och/eller på annat sätt inte vill ge företaget den minsta lilla chans/möjlighet att sparka ännu fler personer som hamnar ute i regnet utan paraply.
Jag vet vilket samhälle jag vill leva i, har du bestämt dig?
Kommentarer
Trackback
