(S)trålande, en ny fräl(S)are?
Väntan är äntligen över, Sveriges nästa statsminister är utsedd och det blir den för ganska många okända Håkan Juholt som tar över partiordförande posten i Socialdemokraterna. Jag har ägnat mycket tid sedan det blev klart åt att ta reda på mer fakta om Håkan Juholt. Han har bara växt allt mer ju mer fakta jag hittade om honom. Ska inte skriva en massa om honom här utan ni som är intresserade får ta reda på saker själva.
Jag står för att jag är till vänster i Socialdemokratin och det glädjer mig att även Håkan Juholt säger själv att han står till vänster. Många kritiska röster säger att det inte kan bli en förnyelse utan en tillbakagång till 60-70talets socialdemokrati. Huruvida det är sant eller inte kan jag inte uttala mig om men vad jag själv tycker så tycker jag att detta är mycket bra med en ny partiordförande som säger sig stå till vänster. Många av mina vänner som inte är så insatta/intresserade av politik säger att det spelar ingen roll vad man röstar på för att det är mer eller mindre samma "soppa" alltihop. Jag kan faktiskt delvis hålla med om detta. Inte ens jag med mina i sammanhanget ringa 32 år känner inte igen Socialdemokratin "så som den varit". Hur är det då med de som varit i politiken snudd på lika länga som jag är gammal? För att locka/ta väljare av varandra så har alla mer eller mindre dragis sig in mot mitten. När jag fick min första samhällspolitiska lektion i skolan fick jag lära mig att partiernas ideologi var som följer från vänster till höger: Vänstern, Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centern, Folkpartiet, Moderaterna, Kristdemokraterna. Detta naturligtvis på riksnivå. Lokalt kan det och har skiljt sig betydligt mer. Idag vet jag inte hur jag skulle skriva skalan mer än att jag anser att vänstern och Kristdemokraterna håller sina vänster/höger sidor.
Nu hoppas jag verkligen att det blir mer av vänsterpolitik i Socialdemokraterna. Såklart inte helt i alla frågor för samhället förändras ju och politiken måste ju delvis svänga med men i det stora hela så hoppas jag och tror att det faktiskt är det bästa att få två klara alternativ. Ett höger alternativ i Alliansen och ett klart vänsteralternativ med Socialdemokraterna i spetsen. Jag tror att vi(samhället) vinner på det. Det blir som sagt två klara alternativ och inte en röra i mitten som det av många uppfattas numera.
Kan tyckas att jag är ganska kritisk mot socialdemokraterna kanske, med tanke på att jag själv är medlem och representerar partiet allt mer och mer offentligt. Ja, kanske jag är också men det är samtidigt en styrka att inom ett parti kan och får det vara lite olika åsikter. I det stora hela, i de stora och viktiga frågorna är man ju överrens om vilket håll man vill i Socialdemokraterna och det är samma håll som jag stödjer.
Jag har alltid varit en stolt socialdemokrat och numera är jag en än mer stolt socialdemokrat när vi kan lägga frågan om partiordförande åt sidan och fokusera på sakfrågor. Sakfrågor som kommer att vända denna sjunkande skuta på rätt köl igen, täppa igen hålen och göra den tillräckligt stor så alla får plats och att alla får en uppgift så ingen lämnas utan flytväst och livboj som det är nu i samhället där sjuka och arbetslösa blir mer eller mindre utkastade åt hajarna.
Det finns ett uttryck, har man tagit Fan i båten får man ro honom i land. Alliansen har satt fan i båten och låter han få styra. Nu efter valet 2014 ska vi inte slutföra det som Alliansen påbörjat utan kasta ut fan och låta alla komma med på skutan. I ett samhälle lett av Socialdemokraterna kan och får alla vara med och inte bara de som har det bäst ställt fysiskt, psykiskt och ekonomisk.
Jag står för att jag är till vänster i Socialdemokratin och det glädjer mig att även Håkan Juholt säger själv att han står till vänster. Många kritiska röster säger att det inte kan bli en förnyelse utan en tillbakagång till 60-70talets socialdemokrati. Huruvida det är sant eller inte kan jag inte uttala mig om men vad jag själv tycker så tycker jag att detta är mycket bra med en ny partiordförande som säger sig stå till vänster. Många av mina vänner som inte är så insatta/intresserade av politik säger att det spelar ingen roll vad man röstar på för att det är mer eller mindre samma "soppa" alltihop. Jag kan faktiskt delvis hålla med om detta. Inte ens jag med mina i sammanhanget ringa 32 år känner inte igen Socialdemokratin "så som den varit". Hur är det då med de som varit i politiken snudd på lika länga som jag är gammal? För att locka/ta väljare av varandra så har alla mer eller mindre dragis sig in mot mitten. När jag fick min första samhällspolitiska lektion i skolan fick jag lära mig att partiernas ideologi var som följer från vänster till höger: Vänstern, Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centern, Folkpartiet, Moderaterna, Kristdemokraterna. Detta naturligtvis på riksnivå. Lokalt kan det och har skiljt sig betydligt mer. Idag vet jag inte hur jag skulle skriva skalan mer än att jag anser att vänstern och Kristdemokraterna håller sina vänster/höger sidor.
Nu hoppas jag verkligen att det blir mer av vänsterpolitik i Socialdemokraterna. Såklart inte helt i alla frågor för samhället förändras ju och politiken måste ju delvis svänga med men i det stora hela så hoppas jag och tror att det faktiskt är det bästa att få två klara alternativ. Ett höger alternativ i Alliansen och ett klart vänsteralternativ med Socialdemokraterna i spetsen. Jag tror att vi(samhället) vinner på det. Det blir som sagt två klara alternativ och inte en röra i mitten som det av många uppfattas numera.
Kan tyckas att jag är ganska kritisk mot socialdemokraterna kanske, med tanke på att jag själv är medlem och representerar partiet allt mer och mer offentligt. Ja, kanske jag är också men det är samtidigt en styrka att inom ett parti kan och får det vara lite olika åsikter. I det stora hela, i de stora och viktiga frågorna är man ju överrens om vilket håll man vill i Socialdemokraterna och det är samma håll som jag stödjer.
Jag har alltid varit en stolt socialdemokrat och numera är jag en än mer stolt socialdemokrat när vi kan lägga frågan om partiordförande åt sidan och fokusera på sakfrågor. Sakfrågor som kommer att vända denna sjunkande skuta på rätt köl igen, täppa igen hålen och göra den tillräckligt stor så alla får plats och att alla får en uppgift så ingen lämnas utan flytväst och livboj som det är nu i samhället där sjuka och arbetslösa blir mer eller mindre utkastade åt hajarna.
Det finns ett uttryck, har man tagit Fan i båten får man ro honom i land. Alliansen har satt fan i båten och låter han få styra. Nu efter valet 2014 ska vi inte slutföra det som Alliansen påbörjat utan kasta ut fan och låta alla komma med på skutan. I ett samhälle lett av Socialdemokraterna kan och får alla vara med och inte bara de som har det bäst ställt fysiskt, psykiskt och ekonomisk.
Kommentarer
Trackback
