Jag vill krossa dina knäskålar
Igår var en mycket trevlig dag, den trevligaste på mycket länge. Det trevliga började 14:00 på fenix med att fira Albins 18-årsdag för att vid 16 fortsätta på O´learys. Vid 17 fick den gamle(undertecknad) tacka för sig. Dricka öl sådär på eftermiddagen på fastande mage var ingen bra ide. Dock kvicknade jag till senare på kvällen och bestämde mig för att sätta till veken den plan jag hade på fredagen. Nämligen att besöka Grand efter dryga året uppehåll därifrån. Allra först var jag en sväng inne på Bånken. Där var det väldigt lite folk och dessutom inte många som jag kände så det gjorde beslutet ännu lättare att besöka grand istället. VILKEN tur att jag gjorde det. Det började redan mycket lovande då jag sprang på Jessica utanför grand. En tjej jag inte träffat på näst intill ett år kom vi fram till att det måste varit sedan sist.
Att få äran att dansa och umgås med dessa skönheter en hel kväll kan skatta sig mycket lycklig och det är väl ingen som tvekar på att jag hade en mycket angenäm kväll. Kommentarer som "du är den bästa att dansa med" och "Det är ingen riktig festkväll utan dig" gör ju kvällen inte sämre direkt. Att jag träffade på en alldeles sprudlande glad Ville och fick en varm härlig kram gjorde den där lilla pricken över i:et för kvällen.
Att det raggas väldigt mycket på krogen vet ju alla och att ett av dessa sätt att ragga är att dansa tätt intill(gärna bakom tjejen) och med armarna runt midjan/halsen. Det får mig ur mitt perspektiv att fundera lite, Hur tusan ska jag kunna dansa nära en tjej utan att hälsenor ryker. Eller för den delen att knäskålar flyttas ur sitt läge om tjejen står och dansar gränsle över mitt knä. Dessutom behöver ju tjejen i fråga vara ganska lång om detta ska vara tekniskt möjligt:
Sen har vi ju denna lilla faktor också som kallas självkänsla. Det finns många fler faktorer till att jag inte skulle kunna göra(läs: våga) göra detta mot/med en tjej. Så jag låter helt enkelt bli att ragga överhuvud taget. Igår fick jag dock en tanke. Tänk allt jag skrivit fast tvärtom....Ja alltså att det finns en tjej som vill visa ett visst intresse för mig(inga direkta kopplingar till igår då alla de nämnda tjejerna redan har pojkvänner/make) Lika mycket tankeom detta som jag har måste ju nån annan tjej ha också. Hur närmar man sig en kille i rullstols uteifrån ovanstående förutsättningar? För lika svårt att vara "normal" för mig är det ju att anpassa sig till min situation. För lika stor lust som jag har att få en rumpa i ansiktet eller krossa knäskålar på en tjej borde ju nån tjej ha lika stor lust att få ha sin rumpa i mitt ansikte och/eller få sina knäskålar krossade utan att veta hur det ska gå till.
Självklart vet jag att det finns massa fler mycket bättre sätt att ragga på en person men detta var EN betraktelse som jag tänkt på om än lite snevriden, något överdriven men det var mitt sätt att vinkla en ganska intressant frågeställning på ett ganska komiskt sätt. Jag hade iaf roligt:-)
Att få äran att dansa och umgås med dessa skönheter en hel kväll kan skatta sig mycket lycklig och det är väl ingen som tvekar på att jag hade en mycket angenäm kväll. Kommentarer som "du är den bästa att dansa med" och "Det är ingen riktig festkväll utan dig" gör ju kvällen inte sämre direkt. Att jag träffade på en alldeles sprudlande glad Ville och fick en varm härlig kram gjorde den där lilla pricken över i:et för kvällen.
Att det raggas väldigt mycket på krogen vet ju alla och att ett av dessa sätt att ragga är att dansa tätt intill(gärna bakom tjejen) och med armarna runt midjan/halsen. Det får mig ur mitt perspektiv att fundera lite, Hur tusan ska jag kunna dansa nära en tjej utan att hälsenor ryker. Eller för den delen att knäskålar flyttas ur sitt läge om tjejen står och dansar gränsle över mitt knä. Dessutom behöver ju tjejen i fråga vara ganska lång om detta ska vara tekniskt möjligt:
Sen har vi ju denna lilla faktor också som kallas självkänsla. Det finns många fler faktorer till att jag inte skulle kunna göra(läs: våga) göra detta mot/med en tjej. Så jag låter helt enkelt bli att ragga överhuvud taget. Igår fick jag dock en tanke. Tänk allt jag skrivit fast tvärtom....Ja alltså att det finns en tjej som vill visa ett visst intresse för mig(inga direkta kopplingar till igår då alla de nämnda tjejerna redan har pojkvänner/make) Lika mycket tankeom detta som jag har måste ju nån annan tjej ha också. Hur närmar man sig en kille i rullstols uteifrån ovanstående förutsättningar? För lika svårt att vara "normal" för mig är det ju att anpassa sig till min situation. För lika stor lust som jag har att få en rumpa i ansiktet eller krossa knäskålar på en tjej borde ju nån tjej ha lika stor lust att få ha sin rumpa i mitt ansikte och/eller få sina knäskålar krossade utan att veta hur det ska gå till.
Självklart vet jag att det finns massa fler mycket bättre sätt att ragga på en person men detta var EN betraktelse som jag tänkt på om än lite snevriden, något överdriven men det var mitt sätt att vinkla en ganska intressant frågeställning på ett ganska komiskt sätt. Jag hade iaf roligt:-)
Inblick
Titta på följande klipp. Fortsätt sedan att läsa vidare...fuska inte
Detta klipp fångade mitt intresse av väldigt många olika anledningar. Det är bland annat den absolut finaste melodi som finns att spela på ett piano enligt mig och det beskriver en känsla som jag själv sökt och velat ge förutsättningar för andra att uppleva.
Hela mitt liv har mer eller mindre innehållit sportutövande på olika nivåer och med mer eller mindre stora framgångar. Men jag har trots detta aldrig varit en riktig vinnarskalle. Kanske just därför de riktigt stora framgångarna uteblivit? En viss vinnarskalle har jag, en förlust är alltid en förlust och den är bitter. Men jag har nästan alltid hållit på med lagidrott och jag insåg ganska tidigt vad det var som gjorde mig mest glad. Det var inte att göra de snyggaste målen, inte ens de flesta faktiskt inte ens att göra mål utan att göra den där sista passen som gör att nån annan gör mål. Att i basketen screena bort en spelare så min lagkamrat får fri väg. Den störta lyckan för mig var när nån helt ny kom och skulle testa på och han/hon fick de absolut rätta och bästa förutsättningarna för att testa på "min" sport. Då jag hade två rullstolar fick personen i fråga den stol som passade honom/henne bäst och annan utrustning som behövdes.
Nu har jag dock kommit ifrån ämnet lite som jag tänkte ta upp. När folk i allmänhet hör ordet rullstol tänker man på begränsningar men för en person som inte kan gå är det en frihet, inte en begränsning utan ett hjälpmedel. Som för mig och flickan i klippet handlar det om att hon och jag inte kan gå utan vilken frihet den ger oss. Det finns en del små små detaljer i detta klipp som jag skulle vilja göra er uppmärksamma på som gör att jag nästan får en tår i ögat med tanke på frihet. ca 1 min och 12 sekunder in i klippet där flickan har tagit sig över en väg och pappan står med öppna armar på andra sidan, pekar flickan åt ett annat håll, ett håll som senare visar sig vara en ganska för henne brant nedförsbacke. Pappan springer efter och stannar till vid flickan i backen. Flickan svänger ånyo åt sidan och fortsätter ned för backen. Detta upprepas några gånger för att sedan visa att flickan ville se på nåt nedanför backen(1 min 40 sek). Hon får vara bland andra i samma situation. Hon slipper vara en handikappad person. Hon får vara en liten flicka med sin nyfikenhet på livet och allt runtomkring som bara ett barn kan ha. Klippet avslutas med en för mig "hemmamiljö", i en idrottshall där barn får prova på basket. Flickan får lova att testa sina egna vingar men med sin pappas trygga övervakning i "bakgrunden". Precis så som det ska vara. Precis så som det ska vara för ett barn som ska upptäcka världen.
Kan jag verkligen se allt detta i detta tillsynes lilla klipp? Ja okej jag har väl helt klart gjort mina tolkningar av saker och ting, förstorat upp vissa saker och gjort mina tolkningar på andra som kanske inte alls är sant, eller ska jag säga menat för sant är det. Det är nämligen min tolkning av klippet och en liten inblick i min verklighet och hur den kan te se då jag helt spontant och av en slump hittas på youtube och jag vill dela den med resten av er som läser denna blogg.
Rättigheter och skyldigheter
Läste en artikel(läs artikeln via min blogg) i aftonbladet som gjorde mig heligt förbannad. En man har utnyttjat kvinnor sexuellt som varit i beroendeställning till honom. Nu är det upp till rätten att avgöra om han gjort sig skyldig eller inte. Nu ska jag göra något väldigt politiskt inkorrekt och säga att jag är helt övertygad om att han är skyldig.
Det är möjligtvis synd om mig för att jag inte haft sexuell närhet på en viss tid men det är ALDRIG synd om mig för att jag har en funktionsnedsättning. Ska man då ha rätt till ett sexliv efter att ha varit utan en viss tid? hur lång tid ska den tiden i så fall vara? Då ska alla dessa singelhushåll få ha rätt till ett sexliv efter att denna tiden gått. Vem ska utföra denna "pity sex"? Är det dem som jag skrev om i inledningen personliga assistenterna? Prostituerade? Blir inte personliga assistenter prostituerade om det börjar utföra denna handling på den de hjälper? Ska det finnas statliga bordeller? Hur ska detta register se ut över de personer som inte har haft sex under en viss tid och därför skulle få rättighet att ha sex?
Det har varit uppe i media många gånger om personer med funktionsnedsättningar och våra rättigheter(?) att ha ett sexliv. Googla Johan Nordansjö för mer information. Är det verkligen en rättighet att få ha sex? Frågan är enligt mig inte så enkel att man kan svara ja eller nej rakt av. Helt fysisk kontakt kan man inte leva, det är bevisat enligt vetenskapliga (hemska) tester. Men sex och fysisk kontakt är inte samma sak. Sex är (oftast i vanlig betydelse) penetration medan fysisk kontakt kan vara en kram, en klapp på kinden eller ett handslag. Det vet ni om men jag vill förtydliga min ståndpunkt så ni läsare vet vad jag utgår ifrån för grund när jag skiljer på dessa begrepp.
Att personer med en funktionsnedsättning har svårare att hitta en partner och därigenom sex är fakta. Men kan man(vi) kräva att få sex på annat sätt bara för det? Svaret på det är ett rungande nej. Sverige har den största andelen singelhushåll i Europa. Ska alla dessa också kräva att få ha ett sexliv? Helt ohållbart såklart. För det är väl ingen skillnad på oss med en funktionsnedsättning och dessa singelhushåll? Det handlar om människor. Att det skulle vara mer synd om oss med funktionsnedsättning köper jag inte alls. För hur roligt skulle det sexet bli? Att någon har sex med mig för att hon tycker synd om mig? Sex ska handla om känslor och visst är tycka synd om-känslan också en känsla men snacka om fel känsla/anledning att ha sex.
Det är möjligtvis synd om mig för att jag inte haft sexuell närhet på en viss tid men det är ALDRIG synd om mig för att jag har en funktionsnedsättning. Ska man då ha rätt till ett sexliv efter att ha varit utan en viss tid? hur lång tid ska den tiden i så fall vara? Då ska alla dessa singelhushåll få ha rätt till ett sexliv efter att denna tiden gått. Vem ska utföra denna "pity sex"? Är det dem som jag skrev om i inledningen personliga assistenterna? Prostituerade? Blir inte personliga assistenter prostituerade om det börjar utföra denna handling på den de hjälper? Ska det finnas statliga bordeller? Hur ska detta register se ut över de personer som inte har haft sex under en viss tid och därför skulle få rättighet att ha sex?
För att försöka knyta ihop säcken ska jag återvända till artikeln lite. Jag har visserligen lite personlig assistans men hemtjänst och allt detta utför såklart av människor. Människor som har som jobb att utföra det som vi inte kan, det som tar mycket längre tid och därför påverkar våra liv på ett negativt sätt. Personlig assistans ska vara en persons armar och ben för att förkorta ner det. Jag tycker att jag har givit många exempel på att rättighet till ett sexliv inte funkar i verkligheten. Mannen i artikeln kände nog att han hade en skyldighet att få ha sex men glömde helt och hållet bort personerna "bakom" titeln personlig assistent. En "titel" som oftast innehavs av kvinnor. Kvinnor som fått/får kämpa i samhället för sina rättigheter att behandlas exakt likadant som "oss andra". Eller med andra ord som en person/människa med samma rättigheter och skyldigheter som alla människor har oavsett kön, sexuell läggning, hudfärg eller/och kulturell och religiös bakgrund.
Det finns ingen rättighet till att få ha ett sexliv. Däremot har vi en skyldighet att behandla alla människor lika.
(Kristendomen) Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger. (Matt. 7:12, Bibel 2000)
(Judendomen)"Det som är dig själv förhatligt, skall du inte göra mot din nästa. Detta är hela Torahan. Det övriga är förklaringar. Gå och läs!"(Hillel)
(Islam)Ingen är rättrogen förrän han älskar sin broder som sig själv.
(Hinduism)Detta är summan av plikterna: Gör inte mot andra något som skulle vålla dig smärta, om det gjordes mot dig. (Mahabharata 5:17)
(Buddismen)Plåga inte andra med det som pinar dig själv. (Udanavarga 5:18)
Om man vill bli lycklig, måste man också hjälpa andra, eftersom ens egen lycka är beroende av andra. Det är inte konstigare än så. (Tenzin Gyatso, den 14:e Dalai Lama)
