Jag vill krossa dina knäskålar
Igår var en mycket trevlig dag, den trevligaste på mycket länge. Det trevliga började 14:00 på fenix med att fira Albins 18-årsdag för att vid 16 fortsätta på O´learys. Vid 17 fick den gamle(undertecknad) tacka för sig. Dricka öl sådär på eftermiddagen på fastande mage var ingen bra ide. Dock kvicknade jag till senare på kvällen och bestämde mig för att sätta till veken den plan jag hade på fredagen. Nämligen att besöka Grand efter dryga året uppehåll därifrån. Allra först var jag en sväng inne på Bånken. Där var det väldigt lite folk och dessutom inte många som jag kände så det gjorde beslutet ännu lättare att besöka grand istället. VILKEN tur att jag gjorde det. Det började redan mycket lovande då jag sprang på Jessica utanför grand. En tjej jag inte träffat på näst intill ett år kom vi fram till att det måste varit sedan sist.
Att få äran att dansa och umgås med dessa skönheter en hel kväll kan skatta sig mycket lycklig och det är väl ingen som tvekar på att jag hade en mycket angenäm kväll. Kommentarer som "du är den bästa att dansa med" och "Det är ingen riktig festkväll utan dig" gör ju kvällen inte sämre direkt. Att jag träffade på en alldeles sprudlande glad Ville och fick en varm härlig kram gjorde den där lilla pricken över i:et för kvällen.
Att det raggas väldigt mycket på krogen vet ju alla och att ett av dessa sätt att ragga är att dansa tätt intill(gärna bakom tjejen) och med armarna runt midjan/halsen. Det får mig ur mitt perspektiv att fundera lite, Hur tusan ska jag kunna dansa nära en tjej utan att hälsenor ryker. Eller för den delen att knäskålar flyttas ur sitt läge om tjejen står och dansar gränsle över mitt knä. Dessutom behöver ju tjejen i fråga vara ganska lång om detta ska vara tekniskt möjligt:
Sen har vi ju denna lilla faktor också som kallas självkänsla. Det finns många fler faktorer till att jag inte skulle kunna göra(läs: våga) göra detta mot/med en tjej. Så jag låter helt enkelt bli att ragga överhuvud taget. Igår fick jag dock en tanke. Tänk allt jag skrivit fast tvärtom....Ja alltså att det finns en tjej som vill visa ett visst intresse för mig(inga direkta kopplingar till igår då alla de nämnda tjejerna redan har pojkvänner/make) Lika mycket tankeom detta som jag har måste ju nån annan tjej ha också. Hur närmar man sig en kille i rullstols uteifrån ovanstående förutsättningar? För lika svårt att vara "normal" för mig är det ju att anpassa sig till min situation. För lika stor lust som jag har att få en rumpa i ansiktet eller krossa knäskålar på en tjej borde ju nån tjej ha lika stor lust att få ha sin rumpa i mitt ansikte och/eller få sina knäskålar krossade utan att veta hur det ska gå till.
Självklart vet jag att det finns massa fler mycket bättre sätt att ragga på en person men detta var EN betraktelse som jag tänkt på om än lite snevriden, något överdriven men det var mitt sätt att vinkla en ganska intressant frågeställning på ett ganska komiskt sätt. Jag hade iaf roligt:-)
Att få äran att dansa och umgås med dessa skönheter en hel kväll kan skatta sig mycket lycklig och det är väl ingen som tvekar på att jag hade en mycket angenäm kväll. Kommentarer som "du är den bästa att dansa med" och "Det är ingen riktig festkväll utan dig" gör ju kvällen inte sämre direkt. Att jag träffade på en alldeles sprudlande glad Ville och fick en varm härlig kram gjorde den där lilla pricken över i:et för kvällen.
Att det raggas väldigt mycket på krogen vet ju alla och att ett av dessa sätt att ragga är att dansa tätt intill(gärna bakom tjejen) och med armarna runt midjan/halsen. Det får mig ur mitt perspektiv att fundera lite, Hur tusan ska jag kunna dansa nära en tjej utan att hälsenor ryker. Eller för den delen att knäskålar flyttas ur sitt läge om tjejen står och dansar gränsle över mitt knä. Dessutom behöver ju tjejen i fråga vara ganska lång om detta ska vara tekniskt möjligt:
Sen har vi ju denna lilla faktor också som kallas självkänsla. Det finns många fler faktorer till att jag inte skulle kunna göra(läs: våga) göra detta mot/med en tjej. Så jag låter helt enkelt bli att ragga överhuvud taget. Igår fick jag dock en tanke. Tänk allt jag skrivit fast tvärtom....Ja alltså att det finns en tjej som vill visa ett visst intresse för mig(inga direkta kopplingar till igår då alla de nämnda tjejerna redan har pojkvänner/make) Lika mycket tankeom detta som jag har måste ju nån annan tjej ha också. Hur närmar man sig en kille i rullstols uteifrån ovanstående förutsättningar? För lika svårt att vara "normal" för mig är det ju att anpassa sig till min situation. För lika stor lust som jag har att få en rumpa i ansiktet eller krossa knäskålar på en tjej borde ju nån tjej ha lika stor lust att få ha sin rumpa i mitt ansikte och/eller få sina knäskålar krossade utan att veta hur det ska gå till.
Självklart vet jag att det finns massa fler mycket bättre sätt att ragga på en person men detta var EN betraktelse som jag tänkt på om än lite snevriden, något överdriven men det var mitt sätt att vinkla en ganska intressant frågeställning på ett ganska komiskt sätt. Jag hade iaf roligt:-)
Kommentarer
Postat av: Erik Ståhl
Underbart att läsa om din ragg-reflektion.. Skrattade gott. Gillar hur du tänker dessutom, har själv en sjukdom som dock inte syns på utsidan men som gör att man ibland får fundera lite på hur det är för andra att anpassa sig.. Nyttig tanke som många handikappade sällan tänker, lätt att bara begära saker och aldrig jämka.. Inte konstigt att saker krockar ibland.
Trackback
