jaktenpasanningen

Titta på följande klipp. Fortsätt sedan att läsa vidare...fuska inte

Detta klipp fångade mitt intresse av väldigt många olika anledningar. Det är bland annat den absolut finaste melodi som finns att spela på ett piano enligt mig och det beskriver en känsla som jag själv sökt och velat ge förutsättningar för andra att uppleva.

Hela mitt liv har mer eller mindre innehållit sportutövande på olika nivåer och med mer eller mindre stora framgångar. Men jag har trots detta aldrig varit en riktig vinnarskalle. Kanske just därför de riktigt stora framgångarna uteblivit? En viss vinnarskalle har jag, en förlust är alltid en förlust och den är bitter. Men jag har nästan alltid hållit på med lagidrott och jag insåg ganska tidigt vad det var som gjorde mig mest glad. Det var inte att göra de snyggaste målen, inte ens de flesta faktiskt inte ens att göra mål utan att göra den där sista passen som gör att nån annan gör mål. Att i basketen screena bort en spelare så min lagkamrat får fri väg. Den störta lyckan för mig var när nån helt ny kom och skulle testa på och han/hon fick de absolut rätta och bästa förutsättningarna för att testa på "min" sport. Då jag hade två rullstolar fick personen i fråga den stol som passade honom/henne bäst och annan utrustning som behövdes.

Nu har jag dock kommit ifrån ämnet lite som jag tänkte ta upp. När folk i allmänhet hör ordet rullstol tänker man på begränsningar men för en person som inte kan gå är det en frihet, inte en begränsning utan ett hjälpmedel. Som för mig och flickan i klippet handlar det om att hon och jag inte kan gå utan vilken frihet den ger oss. Det finns en del små små detaljer i detta klipp som jag skulle vilja göra er uppmärksamma på som gör att jag nästan får en tår i ögat med tanke på frihet. ca 1 min och 12 sekunder in i klippet där flickan har tagit sig över en väg och pappan står med öppna armar på andra sidan, pekar flickan åt ett annat håll, ett håll som senare visar sig vara en ganska för henne brant nedförsbacke. Pappan springer efter och stannar till vid flickan i backen. Flickan svänger ånyo åt sidan och fortsätter ned för backen. Detta upprepas några gånger för att sedan visa att flickan ville se på nåt nedanför backen(1 min 40 sek). Hon får vara bland andra i samma situation. Hon slipper vara en handikappad person. Hon får vara en liten flicka med sin nyfikenhet på livet och allt runtomkring som bara ett barn kan ha. Klippet avslutas med en för mig "hemmamiljö", i en idrottshall där barn får prova på basket. Flickan får lova att testa sina egna vingar men med sin pappas trygga övervakning i "bakgrunden". Precis så som det ska vara. Precis så som det ska vara för ett barn som ska upptäcka världen.

Kan jag verkligen se allt detta i detta tillsynes lilla klipp? Ja okej jag har väl helt klart gjort mina tolkningar av saker och ting, förstorat upp vissa saker och gjort mina tolkningar på andra som kanske inte alls är sant, eller ska jag säga menat för sant är det. Det är nämligen min tolkning av klippet och en liten inblick i min verklighet och hur den kan te se då jag helt spontant och av en slump hittas på youtube och jag vill dela den med resten av er som läser denna blogg.