jaktenpasanningen

Men jag ska börja med att jag nu äntligen har fått tummen ur röven och blivit medlem i socialdemokraterna, även i SSU. Är för gammal för SSU men nåt kan man säkert göra, att stödja det jag kan tycker jag är en självklarhet. Att engagera sig i politik tar en massa tid. Men det har jag väldigt gott om. Just för tillfället har jag ju inget jobb eller praktik så det är bara hemtjänsten som är min fasta vardagsrutin.

Nu till min åsikt med facit i handen. Igår spelade KDFF hemma mot JITEX en match med många ansikten. först och främst var det första matchen på väldigt länge som inte Matte va på plats. Han har ju fått jobb(den lilla grisen) i Växjö och flyttat dit så det kändes ganska ensamt att inte ha någon att prata med. Okej ca 600 personer till som va på plats men ni förstår vad jag menar. KDFF med inte mindre än 8 raka förluster före gårdagen match skulle bara vinna denna matchen. Fast det är som ni vet lite lättare sagt än gjort. Efter 32 minuters spel stod det 0-3 och målvakten Sandra Wahldén byttes ut mot den allsvenska debuterade Hanna Persson-91 (mer om det lite senare). Trots detta rejäla bakslag tyckte jag inte tjejerna hängde med huvudena allt för mycket. Inte heller vi i publiken svek, stämningen tyckte jag var förvånansvärt hög. Jag har hur som helst nog aldrig trummat så mycket som jag gjorde denna matchen. Hoppas att detta spred sig i laget på något vis så tjejerna kände mitt och publikens stöd. Hur som helst så tändes en liten gnista hopp när Kirsty Yallop i anfallet efter målvaktsbytet reducerade till 1-3. Det som absolut inte får hända i detta läget hände naturligtvis, i matchminut 41 gjorde Malin Fors 1-4 som också blev halvtidsresultatet. Ska inte neka till att tankarna var på en total utklassning. Att med en orutinerad tjej i mål och utespelare med en rejäl törn på självförtroendet och självkänslan så skulle detta bli en väldigt pinsam historia.

Ibland gillar jag verkligen att ha fel. KDFF kommer ut som ett helt nytt lag(ja ni har hört det förut). Vilket visas tydligt av de magiska tre minutrar mellan matchminut 54-57. De börjar med att ingen mindre än lagkaptenen själv(vem annars) visar vägen med sitt 2-4 mål som följdes upp av Mia Carlssons 3-4. Tyvärr kom inte KDFF närmare än så och matchen slutade 3-4. Efter upprycket i andra halvlek tror jag ingen säger emot att KDFF var väl värda en poäng i denna match. Om inte annat för Hanna Persson som minst sagt briljerade i mål. En helt lysande insatts med några helt öppna lägen som stoppades effektivt. Utan henne skulle siffrorna verkligen inte vara så jämna och utan den assisterande domaren Tess Pettersson så skulle kanske 3 poäng också vara säkrade. Det var flertalet offside avblåsningar som var helt felaktiga. Något som till och med den assisterande domaren på andra sidan(den sidan jag satt på) höll med om men var naturligtvis tvungen att lugna ner Betas humör en aning. Hennes spark på en vattenflaska var dock väldigt befogad. Tess Pettersson hade inte sin bästa dag på jobbet för att uttrycka sig milt. Hon var vid flertalet tillfällen i linje med backlinjen och kunde omöjligt avgöra om det var offside eller inte. Tur att vi hade en sån klippa i målet som Hanna Persson. Men varför byttes hon in? Det är inte så värst vanligt att man byter ut en målvakt i fotboll för att målvakten har en dålig dag, visst det händer men väldigt sällan. Bytet hade nog mer att göra med en skada som Sandra fick(eller hade hon den från början) i ena låret. Hon satt dock kraftigt bandagerad om ena låret på bänken. Det ser oftast mer illa ut än det är för att det rätt så ofta handlar om en försiktighetsåtgärd. Att något var fel från första början var det ingen tvekan om. Sandras utsparkar var inte så kraftfulla som det brukar vara och vid flertalet av dessa utsparkar ursäktade hon sig kraftigt till sina lagkamrater.