jaktenpasanningen

Valdagen började för mig kl 08:00 utanför Helgedalskolan där jag delade ut röstsedlar. Större delen av dagen var jag ensam. Trodde faktiskt att representanter från de olika partierna skulle stå utanför vallokalerna men jag hade endast sällskap av en representant från moderaterna under vissa delar av dagen. En mycket trevlig kille som liksom jag är ganska ny som aktiv inom politiken. Det var en mycket trevlig upplevelse att träffa väljare. De flesta mycket trevliga men att jag blev kallad kommunist vet jag inte om jag ska skratta åt eller inte. För upplysnings skull så ska jag säga att jag stod där med en jacka med den fina röda rosen på. Jag fick också besvara frågan varför jag inte trodde på individen utan mer på kollektivet? Jag blev först ganska ställd av frågan för att jag inte visste riktigt hur han menade. Men efter ett par sekunders tänkande tolkade jag frågan som att han utgick från att alliansen med bland annat tidigare betyg, en skola med mer strikta regler och skattelättnader gör det lättare för individer att utvecklas till skillnad på de rödgröna som vill att alla ska vara med att bidraga till samhällets uppbyggnad (skola, vård och omsorg): Jag måste ge honom ett rätt, alliansen tänker mer individuellt och vi rödgröna mer kollektivt. Men vilka individer är det som alliansen tänker på? Med 100.000 fler arbetslösa, en hel massa (sjuka) människor utförsäkrade och enligt prognosen ökar den siffran ytterligare med 30.000 personer nu när alliansen ser ut att få förtroende fyra år till.

Det ska löna sig att arbeta har varit alliansen stora paroll och det har man ju lyckats med. De som arbetar för allt från ett par hundra till gud vet hur mycket extra i månaden för de som jobbar. Notera det som alltså redan idag har ett jobb. Det gör nog att arbetaren känner för att sluta tidigare och gå i pension eller hur? Eller kan det vara så att han/hon stannar kvar längre i arbetslivet? jag tror på det sistnämnda och hur det skapar fler jobb har jag svårt att se. Eller jo vänta, ingen har väl missat historien om Annica som blivit en världsnyhet. Hon ska tydligen jobba. Såg ett inlägg från facebook av en vän jag ska låta vara anonym vars bekant är kopplad till syrgas 27/7 som nu AF tyckte kunde söka ett stillasittande jobb. Kanske sant MEN vart kan man garantera säkerheten för denna person om något skulle hända? Ska kollegorna utbildas i den hjälp som personen kanske kan komma att behöva som kan betyda skillnaden på liv och död? Vart drar man gränsen för vikten av att jobba kontra vikten av ett värdigt liv? Går det ens att jämföra då det ena handlar om pengar och det andra om..ja liv.

Åter till mannen som frågade mig om kollektiv kontra individ. I ett kollektiv måste inte alls individen stå tillbaka för kollektivets utveckling. Det går inte ens ihop. För att ett kollektiv ska fungera måste individerna i kollektivet ta ansvar och utvecklas som just individer. I ett individuellt samhälle kan den starka gå framåt och den "svagare" lämnas därhän. Individen är inte beroende av någon annan. Individen klarar sig alltid. Ett klasssamhälle med A- respektive B-människor växer fram. Men ett samhälle där vi tar hänsyn och ansvar för alla i samhället oavsett sexuell läggning, hudfärg, kön. Om man är VD eller uteliggare, snickare, banktjänsteman eller vad man nu än har för bakgrund och framtidsplaner så är alla viktiga i ett samhälle och för dess överlevnad.