Att vara eftertraktad, en egotrip delux
Igår var jag på min första träff med unga sossar. Jag hade träffat delar av dem redan på valvakan men nu var det första träffen med just unga sossar. Det verkar vara ett härligt gäng där man kan blanda "tunga" ämnen med lättsamma samtal. Den politiska delen av mitt liv har minst sagt legat på is efter valet. Inte för att jag nödvändigtvis velat det utan....Ja det är lite krångligt att förklara. Så frukostmötet med unga sossar kom riktigt passande. Där fick jag reda på några möten framåt i tiden så nu kanske jag kommer in på rätt spår igen. Blev kontaktad av Henry Larsson också så tydligen är jag saknad. Inte så konstigt heller då jag var i stort sett dagligen vid valstugan, att det blev att jag delade ut röstsedlar på Helgedalskolan på valdagen och sedan var som sagt på valvakan. Det var minst sagt en lång dag som började när klockan ringde 06:30 och jag var hemma strax efter 1 på valnatten. Valresultatet till trots var det en mycket bra dag.
I Onsdags blev det halvt om halvt bestämt att jag skulle ta en fika med Christine efter att hon slutat jobbet. Det har nog nästan alltid varit hon som tagit initiativ till att träffas och prata bort en stund(skärpning Johan).
Trots att jag tycker att jag är en ganska så bra kille, snäll och ja sånt där så kan jag nog inte riktigt tro det själv sådär på riktigt. För jag blir lika förvånad varje gång hon vill träffa mig, mig av alla? Likadant med Cassie, en fd kurskamrat från socionomprogrammet som hörde av sig och frågade om hon fick komma hem till mig på en kaffe efter jobbet. Visserligen jobbar hon i trapuppgången bredvid men endå, jag av alla? Lika långa fikor som jag och Christin brukar ta lika långt blev fikan med Cassie, tre timmar ungefär om jag minns rätt. Man är väl en trevlig prick trots allt. Får ta och göra det till mitt mantra och säga det till mig varje morgon när jag tittar mig i spegeln. Kan det vara så att jag faktiskt vet att jag är en ganska bra person men "Jantelagen" eller den svenska mentaliteten som jag vill kalla den gör att jag inte kan/för "sticka ut".
- Du skall inte tro att du är något.
- Du skall inte tro att du är lika god som vi.
- Du skall inte tro att du är klokare än vi.
- Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
- Du skall inte tro att du vet mer än vi.
- Du skall inte tro att du är förmer än vi.
- Du skall inte tro att du duger till något.
- Du skall inte skratta åt oss.
- Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
- Du skall inte tro att du kan lära oss något.
- Tror du inte att vi vet något om dig?
Kan det vara så att min uppväxt där jag fick lära mig att anpassa mig, att vara en kameleont har gjort det ännu svårare för mig att stå på mig och våga föra fram det saker jag faktiskt är bra på nu i vuxen ålder.
Detta har jag ältat antagligen till ledes i bloggarna som jag haft. Men det är viktigt för mig och då skriver jag om det. Ni kan låta bli att läsa;-) Lite sent nu va, jag fick som jag ville:-P
Jag vill veta om du kan göra någon annan besviken för att förbli sann emot dig själv
Jag behöver inte veta vad du har för yrke. Jag vill veta vad du brinner för och om du vågar drömma om att möta ditt hjärtas längtan.
Jag behöver inte veta hur gammal du är. Jag vill veta om du kommer att ta risken att framstå som en dåre för kärlekens skull , för äventyret att leva.
Jag behöver inte veta var planeterna stod när du föddes.
Jag vill veta om du berört kärnan i din sorg , om livets svek har öppnat dig eller om du har krympt ihop och stängt dig av rädsla för ytterligare smärta.
Jag vill veta om du kan sitta med smärtan, min eller din egen , utan att försöka gömma den , mildra den eller göra någonting åt den.
Jag vill veta om du kan vara med glädje , min eller din egen , om du kan dansa vilt och låta extasen uppfylla dig ända ut i fingrar och tår utan att mana oss att vara försiktiga , realistiska eller att hålla de mänskliga begränsningarna i minnet.
Jag behöver inte veta om historien du berättar är sann.
Jag vill veta om du kan göra någon annan besviken för att förbli sann emot dig själv - om du kan bära anklagelser om svek och inte svika din egen själ. Jag vill veta om du kan vara sann och därför pålitlig.
Jag vill veta om du kan se skönhet även om inte varje dag ter sig underbar och om du kan låta skönheten bli din livskälla.
Jag behöver inte veta var du bor eller hur mycket pengar du har. Jag vill veta om du kan stiga upp efter en lång natts sorg och förtvivlan , mörbultad in i märgen och ändå göra det som behöver göras för barnen.
Jag behöver inte veta var eller vad eller vem du har studerat. Jag vill veta vad som håller dig inifrån när allt annat faller bort. Jag vill veta om du kan vara ensam med dig själv och om du i sanning tycker om ditt eget sällskap i de tomma stunderna.
Jag behöver inte veta vem du känner eller hur du kom hit.
Jag vill veta om du kommer att stå i eldens mitt med mig utan att rygga tillbaka.
Jag vill veta om du kan leva med misslyckanden , dina eller mina och ändå stå vid sjökanten när fullmånens silverglans lyser och ropa; JA ! "
Okänd
Jag behöver inte veta hur gammal du är. Jag vill veta om du kommer att ta risken att framstå som en dåre för kärlekens skull , för äventyret att leva.
Jag behöver inte veta var planeterna stod när du föddes.
Jag vill veta om du berört kärnan i din sorg , om livets svek har öppnat dig eller om du har krympt ihop och stängt dig av rädsla för ytterligare smärta.
Jag vill veta om du kan sitta med smärtan, min eller din egen , utan att försöka gömma den , mildra den eller göra någonting åt den.
Jag vill veta om du kan vara med glädje , min eller din egen , om du kan dansa vilt och låta extasen uppfylla dig ända ut i fingrar och tår utan att mana oss att vara försiktiga , realistiska eller att hålla de mänskliga begränsningarna i minnet.
Jag behöver inte veta om historien du berättar är sann.
Jag vill veta om du kan göra någon annan besviken för att förbli sann emot dig själv - om du kan bära anklagelser om svek och inte svika din egen själ. Jag vill veta om du kan vara sann och därför pålitlig.
Jag vill veta om du kan se skönhet även om inte varje dag ter sig underbar och om du kan låta skönheten bli din livskälla.
Jag behöver inte veta var du bor eller hur mycket pengar du har. Jag vill veta om du kan stiga upp efter en lång natts sorg och förtvivlan , mörbultad in i märgen och ändå göra det som behöver göras för barnen.
Jag behöver inte veta var eller vad eller vem du har studerat. Jag vill veta vad som håller dig inifrån när allt annat faller bort. Jag vill veta om du kan vara ensam med dig själv och om du i sanning tycker om ditt eget sällskap i de tomma stunderna.
Jag behöver inte veta vem du känner eller hur du kom hit.
Jag vill veta om du kommer att stå i eldens mitt med mig utan att rygga tillbaka.
Jag vill veta om du kan leva med misslyckanden , dina eller mina och ändå stå vid sjökanten när fullmånens silverglans lyser och ropa; JA ! "
Okänd
Att glädja alla
Visst vore världen väldigt bra om man kunde vara alla till lags och att alla beslut man tog gjorde att alla var nöjda och glad. Nu är ju inte verkligheten så och det är kanske lika bra det. Jag har alltid försökt att göra alla nöjda och glada genom hela mitt liv, fram tills för ett tag sedan då jag bestämde att det var dags att göra den person som står mig närmast mest nöjd, nämligen mig själv. För om man gör alla andra nöjda så är det lätt att glömma av sig själv. Andras lycka blir ens egen.
Trots att jag blivit mycket bättre på att säga nej så har jag väldigt svårt att stå på mig i vissa situationer. En del människors åsikter påverkar mig mer än andras. Deras åsikter har blivit mina och jag har konstaterat att mina var säkert fel då vissa personer inte tyckte dem var bra. Men vad är det som säger att mina åsikter är fel. Jag kan ju knappast ha fel alltid. Får ganska ofta höra att jag är smart(min blogg..jag kan ljuga hur mycket jag vill;-)).
Jag har tagit ett beslut som jag är helt övertygad om att det är det rätta att göra. Vissa personer, däribland några av de personer som påverkar mig ganska kraftigt är inte lika övertygade. I detta fallet har jag dock utan tvekan mer kunskap och erfarenhet. Då jag tror väldigt mycket på denna ide är det något jag tänker genomföra. Detta tänker jag driva till 100% och inte ge upp. Jag kan inte köra över personer såklart, tänker inte gå över lik för helt själv kan jag inte slutföra "mitt projekt". Men jag tror så mycket på denna ide att jag kan övertyga de personer jag behöver hjälp av och de som jag inte nödvändigtvis "behöver" till min plan kan hoppa av tåget utan att det för den delen behöver påverka mig. Så kanske ett och annat lik kommer jag gå över, eller? Jag vet att när jag genomfört detta så kommer jag vara så otroligt stolt över mig själv. Detta är nåt jag tänkt på att jag vill genomföra sedan jag var mycket ung faktiskt. Lite konstigt men så är det faktiskt. Just nu är det inne i en rätt känslig period så jag kan inte berätta så mycket mer offentligt men inom en mycket snar framtid hoppas jag verkligen kunna offentligöra mina planer för er alla.
En barndomsdröm kan vara verklighet inom ett par veckor. Klarar jag av att genomföra hela planen?
The truth is out there...
Trumman
Egentligen borde jag skriva en massa i min blogg, varje dag. Kanske till och med flera inlägg på en dag med tanke på alla tankar som snurrar i mitt huvud. Men...så har det ju uppenbarligen inte blivit. Den senaste tiden har varit väldigt mycket teoretisk innebandy. Mycket planerande, fram och tillbaka på Intersport och en del telefonsamtal. Jag som verkligen starkt ogillar att prata i telefon. Men det har gått bra och det har faktiskt utvecklat mig lite grand. Att bemöta sina rädslor då och då är nyttigt. Jag har passat på att göra mycket roligt också. Några bowlingklot då och då har kastats en och annan handbollsmatch har beskådats och igår var jag med på en manifestation för mångfald.
Tillbaka till manifestationen för mångfald. Här i Kristianstad startade en grupp på facebook av en tjej som ville samla ihop människor till en manifestation för mångfald. Ett par hundra personer visade ett intresse av att gå ett demonstrationståg. Tydligen uppkom en hotbild på denna manifestation och några av de inblandade så gruppen lades ner. En tid efter uppkom ett nytt försök och nu var siffran på intresserade nere i ca 80 personer. Jag skulle uppskatta att hälften av dessa alltså ca 40 personer faktiskt dök upp. Någon säkrare siffra än min uppskattning finns inte vad jag vet då både media och polisen lyste med sin frånvaro. Att polis inte fanns på plats var för mig otroligt konstigt. Första försöket hade lagts ner på grund av hotbild och den den hotbilden har väl knappast upphört? Än mer förvånad blev jag när jag fick reda på per telefon av flera olika källor att en grupp samlats vid domus som mycket väl hade kunnat legat bakom den första hotbilden. Enligt mina uppgifter skulle vi även tåga förbi just domus så pulsen ökade lite måste jag medge. Nu kan jag ha fel om att vi skulle tåga förbi domus men hur som helst så gjordes inte det och har jag rätt så ändrade vi vår demonstrationsväg för just detta. Vi hade tillstånd av polisen, hade dem?
Lite mer om den alldeles strax men först ska jag nämna att myndigheter inte alltid är så lätta att förstå sig på och hamnar man mellan två av dessa drakar då är individen väldigt liten, ibland undrar jag om individen ens existerar bland alla beslut, lagar och paragrafer? Det är fakta att det blivit än värre med alliansen vid rodret. Okej ni vet att jag är röd(socialdemokrat) i mina åsikter. Men det är verkligen skrämmande vilken människosyn på de människor som är sjuka och/eller på annat sätt står lite längre från samhället som har växt fram.
Margaret Thatchers två tredjedelssamhälle poppar upp som en skrämmande tanke hos mig. Där man ser till att just två tredjedelar av samhällets individer har det bra och en tredjedel..ja struntar man i helt enkelt. Med andra ord den sista tredjedelen har inget mänskligt värde? kan man tolka det på nåt annat vis? 10% av Sveriges rikaste personer får lika mycket skatteavdrag som 80% av Sveriges befolkning tillsammans. Du får gärna tycka det är rätt men jag tycker det är rent för jävligt att det är så.
Är det fult att tjäna pengar? nej inte alls, självklart ska man få tjäna massa pengar. Men då ska man också vara med och betala en större del av kakan som vi kallar välfärd. Självklart betalar de rikaste mer pengar än alla andra. Inte så konstigt då de har mer pengar än många andra. Här kan man inte räkna pengar utan måste räkna i procent. Kan en person som har en förmögenhet på 450 miljarder, nästan halva Sveriges statsskuld för övrigt betala en betydligt högre procentssats i skatt och fortfarande leva ett mycket bra liv mot den som tjänar 20.000 i månaden? Det svaret är väl ganska självklart.
Tillbaka till manifestationen för mångfald. Här i Kristianstad startade en grupp på facebook av en tjej som ville samla ihop människor till en manifestation för mångfald. Ett par hundra personer visade ett intresse av att gå ett demonstrationståg. Tydligen uppkom en hotbild på denna manifestation och några av de inblandade så gruppen lades ner. En tid efter uppkom ett nytt försök och nu var siffran på intresserade nere i ca 80 personer. Jag skulle uppskatta att hälften av dessa alltså ca 40 personer faktiskt dök upp. Någon säkrare siffra än min uppskattning finns inte vad jag vet då både media och polisen lyste med sin frånvaro. Att polis inte fanns på plats var för mig otroligt konstigt. Första försöket hade lagts ner på grund av hotbild och den den hotbilden har väl knappast upphört? Än mer förvånad blev jag när jag fick reda på per telefon av flera olika källor att en grupp samlats vid domus som mycket väl hade kunnat legat bakom den första hotbilden. Enligt mina uppgifter skulle vi även tåga förbi just domus så pulsen ökade lite måste jag medge. Nu kan jag ha fel om att vi skulle tåga förbi domus men hur som helst så gjordes inte det och har jag rätt så ändrade vi vår demonstrationsväg för just detta. Vi hade tillstånd av polisen, hade dem?
Nu ska jag förbereda lite för sista hemmamatchen för KDFF som säkrade sin plats kvar i allsvenskan på grund av resultaten som var igår. Känns riktigt skönt. Kommer även IFK Kristianstad bli kvar i elitserien i handboll? Den resan har precis börjat och jag ska vara med hela vägen hur det än går.
The truth is out there...
Nu jävlar
Nu jävlar gör vi nåt bra av innebandyn. Nu lägger vi all skit bakom oss och kämpar för vårt gemensamt uppsatta mål, Sverigeserien. Det finns massor av delmål som måste uppnås innan vi kommer att komma dit såklart. En hemsida kommer att komma snart där vi kan ha bättre kontakt med lagen runt om i landet. Vi får lättare att visa upp oss mot framtida sponsorer. En logga ska inom en mycket snar framtid utformas och tryckas upp på kläder. Kläderna kommer jag titta på i veckan och få ett kostnadsförslag. Även ett kostnadsförslag på målvaktsutrustning kommer i veckan. Vet idag att det finns minst 2 stycken som kommer att komma med förslag på logga. En kontakt med nåt (vanligt) innebandylag i närheten av Kristianstad(troligtvis willands IBK) ska tas och därigenom får vi alla och främst våra tränare en chans att utvecklas mer. Vilket lag/förening som nappar på vår ide vet jag ännu inte. Men det arbetet har gått från ide till praktik.
Nu rullar äntligen hjulet, äntligen händer det verkligen saker.
The truth is out there...
Tiden bara springer iväg
Nästan en vecka sedan som jag uppdaterade här. Inte konstigt att jag bara har en handfull läsare.
Min politiska inriktning jag hade på min blogg ett tag har stannat av en del. Inte så konstigt då det inte är valtider längre och jag har för den delen inte heller aktiverat mig så mycket ännu. Ett möte har dock varit men då prioriterade jag annat. Min "karriär" inom politiken får bli som den blir och ta den tiden den tar. Jag kommer att prioritera de saker JAG vill och ibland är det politiken och i bland annat.
Innebandyn har tagit en massa energi och den har tyvärr varit negativ. Men efter ett möte med laget så hoppas och tror jag att vi är på rätt och samma spår igen. Vi har många idéer men det verkar svårt att få praktiken att fungera. Nu har jag hur som helst gjort ett försök med att sätta några idéer i praktik. Får se hur det går. Det är så bra att vi är så många för då kan vi satsa mer för vi kan dela all kostnad på fler personer. Tyvärr är det ju så att allt mer eller mindre kostar pengar idag. Visst är det så att HIF Klinten betalar vår hall idag. Men vi får börja att hjälpa till när det gäller det. Om alla lägger 40-50 kr per vecka (20-25 kr per träning), det blir en månadskostnad på 80-100 kronor per spelare. Vi är ca 15 spelare. Det blir ca 1.200-1.500 kr per månad då har vi faktiskt täckt upp hela hallkostnaden om jag räknat rätt. Ja så mycket kostar det mina vänner. Men åter till 20-25 kr per träning och spelare. Det är väl inte så farligt mycket pengar? Ni som är duktiga och/eller tycker det är roligt att göra logga antingen på frihand eller med hjälp av datorn kan göra detta och ta med på en träning så bestämmer vi tillsammans vilken logga vi ska trycka på våra kläder. Ja träningskläder och matchställ ska fixas. Även en hemsida ska skapas så det blir lättare och roligare för oss att samla information dessutom blir det lättare att hålla kontakten med andra lag och planera matcher och andra träffar ihop. För det är ju det vi vill, spela matcher och utvecklas mer, inte bara träna träna träna. För det är ju så tråkigt att BARA göra i längden.
Så vad tycker ni? Ska vi satsa ordentligt och se till att detta blir så bra som det bara kan. Det krävs både tid och pengar. En del av oss har självklart mer av både tid och pengar men om alla är med och ger vad den kan så kommer vi tillsammans framåt.
Hemsida på G
Kontakt med IFK Kristianstad
Kontakt med Willands IBK
Helt nya utrustningar för våra målvakter
Vad mer vill ni att vi ska fixa för att just DU vill fortsätta spela med oss?
Varje ide är välkommen och nu är det dags att vi tar ideerna från just en ide till handling. Det har ni nu här mitt ord på att jag ska göra vad jag kan och ni ska lita på det först när ni ser att något hänt. Nu ska vi agera och sluta snacka. När(inte om) kommer vi till sverigeserien?
The truth is out there...
