jaktenpasanningen

Denna fina tjej hade jag äran att tillbringa några timmar i eftermiddags med.

Jag är en väl tydligen en G*tteg*is som en god vän har kallat mig lite då och då. Jag vet inte riktigt vad jag har gjort för att förtjäna att få umgås med vissa personer lite då och då som jag (uppenbarligen) får. Är väl en hygglig prick antagligen, eller det vet jag att jag är.

Visst är vi alla mer eller mindre rädda att göra fel inför en person som man är intresserad av. Men min rädsla tar sig HELT absurda proportioner. Jag är medveten om det men ändå är det svårt att övervinna. Jag är dock mycket mer "modig" nu än för några år sedan men det är fortfarande en mycket stor spärr för mig.

Jag berättade för Christine om mina dejter med "cykelflickan" där jag är ganska övertygad om att min rädsla att göra fel gjorde att jag inte gjorde nåt "närmande" och det hela rann ut i sanden. Jag tror faktiskt att det hade kunnat bli vi annars. Det hade absolut inte hållit en längre tid då hon idag är sambo(och husägare om jag inte minns fel) och inte minst mamma. Så det kanske var lika bra att det inte blev nåt. Men sånt kan man aldrig veta helt säkert. Om jag hade vågat då kanske jag hade varit mer självsäker idag. Eller så är det som jag som tror på ödet det som skulle hända(alltså att inget hände). Jag kanske inte hade haft flickvän idag (men åter igen kan man inget veta till 100%) men jag hade med all säkerhet ha varit på fler dejter i dag än jag varit på grund av att jag aldrig vågat.

Rädslan i detta fallet handlar INTE om en allmän dålig självkänsla utan upplevelser i barndomen som satt sina spår. Fast det är väl lite samma sak kanske?

Eller som en god vän till mig sagt: Jag är inte konflikträdd, jag väljer att se till att dem inte uppstår bara.