Gott och blandat

Idag skulle jag varit på Furuboda på lekens dag och visat upp innebandy men igår när jag kom hem på kvällskvisten så kände jag mig lite förkyld. Något som förvärrades under kvällen. Dock hade jag väl kunnat vara med idag men för att inte riskera nåt valde jag att avstå(Läs: för en gång skull lyssnar på min kropp)
På tal om kropp så skrev jag ju om kroppskomplex för ett tag sedan här i bloggen och nu har jag verkligen utmanat mig själv. Härliga Carro ska flytta till Kristianstad med sin pojkvän och vi båda pratade om att vi ville börja simma ?och vad passar då inte bättre än att bestämma en dag och tid att göra det tillsammans? Nu återstår det dock att se om det verkligen blir av eller om vi båda(mest troligt jag) får kalla fötter.

Sin vän- bekantskapskrets förändras verkligen hela tiden på gott och ont. När jag flyttade hit trodde jag att jag aldrig skulle tappa kontakten med Sandra Brorson. Är det en person jag kan säga är orsaken till att jag flyttade hit så är det hon. Hon är också den jag ska tacka för den bekantskapskrets som blev min grund att stå på här i Kristianstad. Genom henne träffade jag helt underbara människor. Dock inte en ända som jag har kontakt med fortfarande.  För några dagar sedan på Fantasi(notera) träffade jag av en slump Erica och Linn. Två personer jag inte träffat på år. Vi som hade väldigt mycket att prata om då för några år sedan hade INGET gemensamt att prata om och det blev bara väldigt krystat. Är väl egentligen inte så konstigt då vi hade högskolan som gemensamt för några år sedan och nu har vi inget gemensamt längre, men ändå. Drar direkt en parallell mellan Erica och Carro. Den sistnämnda och jag har inte pratat på mycket länge men kunde relativt enkelt plocka upp tråden. Det kändes från mitt håll inte alls krystat som mötet med Erica och Linn.

Då jag är övertygad om att det allra mesta händer av en orsak så måste det finnas en just en sådan till att jag inte längre har kontakten med bland annat dessa underbara människor.  Så respekterad och omtyckt för att jag är jag och inte "han i rullstol" har jag aldrig upplevt som under denna tid då dessa människor fanns i mitt liv.

I




Det jag tar med mig av denna tid är en kraftigt stärkt självkänsla. Kanske var det det som var syftet med dessa människor som skulle passera mitt liv. I så fall har jag lärt mig läxan men fy FAN vad ont det gör att att tänka på att den ljuva tiden är förbi. Men det är väl det livet handlar om?

The truth is out there...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0