Att vara deprimerad är inget tecken på svaghet, det är ett tecken på att man försökt vara stark för länge.
Visst har det varit roligt att läsa om fötter?:-D
The truth is out there...
Insikt is the shit Johan!
JAG tycker om dig för den du är även om jag blir förbannad på dig ibland! :)
Johan, min vackra vän.
Även jag ogillar mina fötter, starkt!
Anledningen till att jag trots detta är barfota är för att jag blir så fruktansvärt varm om mina. och sedan även för att det knappt finns, ETT enda par skor som passar mina, OTROLIGT fula cp-fötter!
Hittade jag ett par svala och helt okej skor (som passar oavsett årstid) så skulle jag köpa dom NU! - Du är INTE ensam <3
Det viktiga är hur man är som person- skit samma hur man ser ut utanpå! Om du känner dig obekväm i vissa situationer varför utsätta sig för det? Man skall göra det som känns bra. Jag vet att jag sagt det förut men säger det igen. Jag kan aldrig sätta mig in i din situation även om jag växt upp med dig men jag tror att om man försöker göra det som känns rätt så blir det bra. Jag håller på dig Johan!!Kramar från din syster.
Jag blir så smickrad när jag läser att du nämner mig :)
Jag är övertygad om att du kommer kunna övervinna dina komplex. Det kommer ta tid men en dag är du nog där ändå. Jag har själv haft helt extrema kroppskomplex som för flera år sedan gjorde att jag inte fixade att vistas på stranden dagtid i bikini. Jag och en vän åkte till havet på kvällen för att bada för då var det ingen som såg. Det är riktigt, riktigt hemskt hur komplex hindrar oss från att göra saker som är rätt självklara för andra. Förra sommaren åkte jag och mamma väldigt mycket till havet och det blev verkligen utmanande för mig. Jag fick öva på att utsätta mig för att sitta på stranden i bikini bland en massa andra människor. Jag var långt ifrån helt bekväm med det och än idag är jag inte HELT bekväm i att vara iklädd bikini inför andra människor men jag klarar av det. Jag funderar faktiskt på att börja simma på Tivolibadet när jag flyttat till Kristianstad och det där med badhus har också varit ett big no-no för min del. På min praktik för två år sedan skulle vi simma varje fredag med eleverna. Det tog mig två veckor innan jag fixade att faktiskt byta om och hoppa i. Så det jag vill komma fram till är att även om våra komplex inte är likadana, så kan man faktiskt komma över dem successivt, sakta men säkert. Jag är ju inte över mina nu helt och hållet men jag har kommit en bra bit på vägen. Och mycket handlar nog om självkänsla men jag tror också att det är en övningssak - att man utsätter sig själv för situationer där man blir så medveten om sina komplex och den ångest man upplever att man till slut lär sig att hantera det. Men man ska ju göra det i sin egen takt och jag blir glad när jag läser att det är något du vill och planerar att ta itu med - för du kommer må så otroligt mycket bättre! Det är otroligt befriande att bli av med hinder, så att säga. Så jag hejar på dig :)
Hejsan!
Kom förbi här när jag letade efter denna fina tanke som du har häruppe.
Hälsningar
Yohanna