En ny förare är född

Idag fick vi ytterligare en förare till laget, Ermin klarade körkortet idag och vi säger såklart ett STORT grattis:)

Jag är ICKE bra på att skriva blogg ofta

Sedan "nystarten" i arenan den 1 februari har jag börjat föra en egen närvarolista med lite privata anteckningar om saker och ting jag tycer är bra respektive mindre bra. Tycker att vår nya facebookgrupp fått mycket mer liv än den förra nånsin hade. Vi har fått upp en hemsida som utvecklas med sakta steg men ändock utvecklas. Vi har blivit ytterligare ett tätare gäng och jag tycker vi gör stora framsteg träning för träning. Vi har en öppen och fin dialog och det är den filosofin jag tror på allra mest. Nog för att jag är tränare och har ansvaret men ni själva besitter en stor kunskap och det är en fröjd att se engagemanget från alla. En gnista jag faktiskt aldrig sett tidigare.  Den gnistan märker man som allra bäst på träningarna då vi varit i stort sett alla på träningarna. Okej alla har inte tränat men att man ändå kommer till träningarna tyder på ett engagemang som jag bara älskar att se. Närvaron ligger på uppskattningsvis 80% i snitt. Räknar man bort, "långtidsskadade" Fredrik, Emil och  Filip som jag räknat med i statistiken också ja då förstår ni att siffran blir än högre. Det är fantastiskt kul att komma till träningarna se och känna den glöd från er som ni har. Det märks tydligt att ni verkligen brinner för innebandyn. Nu överöses jag av olika förslag tankar och ideer om allt möjligt roligt vi ka göra för att stärka oss på och vid sidan av planen. Med den här takten så kan vi (förutsatt att vi köper våra stolar under året) seriöst sikta in oss på Sverigeserien 2012.  Men då gäller det att vi håller upp samma prestanda på och vid sidan av träningarna. Att vi fortsätter att kämpa hårt och in i det sista lägger till ytterligare en växel. Att jag fortsätter att utveckla mig som coach och att vi tillsammans fortsätter att utveckla laget ännu mer.

En tränares dagbok

Jag har sagt det en gång på facebook och jag säger det här med: FAN vad jag älskar er alla.

Matchen gick alldeles utmärkt. Visst siffrorna sprang iväg ganska kraftigt åt ena hållet och det fanns ett par förklaringar till varför. Det tänker jag inte ta här. Det tog jag med respektive lag och i det stora med hela gänget. Tidsmässigt han vi med i stort sett 3x20 och det var en bra fart hela tiden.

Något som jag poängterade väldigt mycket i mitt förra inlägg var kommunikation MED varandra och inte OM varandra och det verkar nästan som om samtliga läst min blogg. För det är helt otroligt vilken förvandling på vissa området som har skett. Kommunikationen utanför planen är bättre..eller DEN FINNS nu som den inte funnits tidigare. Låt mig ta ett exempel som är klockrent: Jag vet inte exakt hur långt efter träningen men en ganska bra stund efter sitter de flesta kvar(tror nästan det var alla) i SAMMA grupp tillsammans och pratar. Innan har i stort sett alla försvunnit efter träningen snabbare än en avlöning. Delvis för att våra dåvarande tränare gjorde så antar jag. Men nu satt alla kvar, delvis för ett problem med en nyckel var tvungen att lösas. Men tidigare hade det varit bara ett fåtals "problem" att lösas, nu blev det allas. Med andra ord vi hjälps åt. Vi ser alla till efter bästa förmåga att hjälpas åt till och från träningarna. Det är ett helt annat engagemang än det varit innan.

Ska absolut inte klaga på engagemanget och det som uppstår ur det. Dock hamnar jag med ett gediget problem i famnen. Många har helt plötsligt en väldans massa idéer om hur saker och ting ska vara. Jag lyssnar absolut och tar till mig. Men som tränare har jag det privilegiet att välja och vraka bland alla dessa tankar och jag kan inte göra något som jag absolut inte tror på. De flesta (om inte alla) idéer som kommer är värda att testa i alla fall en gång men som sagt, är det HELT emot vad jag tror på så måste jag säga stopp/nej. Naturligtvis är det min plikt att tala om(förklara så alla förstår) varför jag säger och gör si eller så.

Till sist vill jag skriva ut en litet kryptiskt meddelande. Vet att några av er förstår och till er som inte förstår får ni fråga andra i innebandylaget för det viktigaste är att ALLA faktiskt förstår.

20x17=340
340x4=1.360
1360x12=16.320

En tränares dagbok

Då var det några dagar sedan som jag skrev. Det känns faktiskt lite skönt att inte ha en MASSA innebandytankar precis hela tiden utan jag har kunnat fokusera på lite annat också.

Ikväll blir en slags "sista" träning för året, vi tränar förvisso, 21/12, 28/12 och 30/12 också(upprepar det så ingen kan säga att dem missat det) Men ikväll tror jag det blir sista träningen som ganska många kan innan det är dags att åka hem till sina familjer, släkt och övriga vänner.

Det absolut roligaste är ju att spela innebandy, det är nog ingen som tycker annat. Övningarna i alla ära som man måste göra för att bli bra är inte lika roliga som att spela. Så ikväll "avslutar" vi året med en matchträning. Vi ska försöka sätta upp delar av sargen(hela tar tyvärr för mycket tid), delar in oss i lag förhoppningsvis med nån/några avbytare för båda lagen. Vi kör 3x15 minuter(kanske till och med 20 om vi är snabba med förberedelserna). Det kommer säkert nån/några som inte ska spela som kan vara coacher för nåt lag(det väljer vi tillsammans såklart om vi ska ha eller inte). Jag dömer men kommer inte kunna hålla mig borta från att "coacha" lagen, främst i pauserna(då jag dömer). Vi kör så nära en riktig match vi kan komma med regler(har släppt en hel del när vi spelat på träningarna). Vi kommer ju inte kunna ha målvakter tyvärr då vi inte TILLSAMMANS löst hur vi ska få fram målvaktsutrustningarna ännu så vi kör som vi gjorde på senaste träningen med små mål i de stora och SKOTT utifrån, inga mål "köksvägen" eller "glida in" med bollen i friläge. utan det ska vara skott som sagt.

Detta gör vi för att det ska bli ett roligt "slut" men också för att se vad som hänt med vår kondition, kommunikation och om vi lärt oss nåt mer för att bredda spelet så vi inte sitter 6 stycken spelare på samma kvadratmeter att alla tittar på boll eller/och alla jagar boll. Blir vi inte tillräckligt många så har vi dock träning som vanligt. Är ingen vits med att spela 3 mot 3 eller 4 mot 4 så lång tid(3x15min). Det klarar INGEN oavsett hur bra kondition man har.

Vägen mot Sverigeserien ligger öppen och rak mot oss OM vi bara pratar MED varandra och inte OM varandra. OM alla är beredda att offra tid och PENGAR för att jaga sponsorer, för att vi ska kunna visa upp oss(en förutsättning för att få sponsorer) Har vi ingen öppen dialog MED varandra så kommer vi inte komma långt som lag. Om jag som coach inte vet hur ni tänker och tycker kan jag inte heller förändra det som ni kanske tycker bör förändras. Visst har jag en tanke om hur jag vill att träningarna ska vara, hur vi ska vara mot varandra som spelare och hur övningarna vi gör på träningen ska gå till OCH sålänge jag inte hör något från nån av er så utgår jag från att det jag gör är bra. Är det inte bra SÄG DET TILL MIG, jag kan ändra på mig. INGET jag säger är statiskt, inget jag säger är skrivit i sten, allt går att förändra OM jag bara får reda på vad som är fel/mindre bra. ALLAS röst är precis lika mycket värda för mig från Felicia (som vår nyaste spelare) till Dennis som ligger bakom att vi svettas(??) som fan två dagar i veckan. Från Marija som vår yngsta spelare(??) till Johan Karlsson som (efter mig) är äldst i laget. Från Rasmus som är en mycket bra påhejjare till Kristian(Kungen) som inte brukar säga så mycket. ALLA är ni lika mycket värda hos mig och har precis lika mycket att säga till om.

Har vi alla denna utgångspunkt kan det inte finnas någon avundsjuka mellan nån av oss och om det finns några frågetecken så ifrågasätt mig. Fråga mig på facebook, på msn, ring/smsa mig eller be om ett möte öga mot öga och ifrågasätt mig varför jag gjorde/gör som jag gör. Ni får svar på era frågor och jag får chansen att berätta om varför jag tänker och gör si och så. Det utvecklar mig och gör mig till en bättre coach. Ifrågasätter ni mig får jag chansen att reflektera över mina beslut igen. Antingen förstår ni bättre vad jag menar med det jag gör och säger eller så inser jag att jag tänker/gör fel och får en chans att ändra mig. Win/win helt enkelt.

En tränares dagbok

VM-finalen gick ju inte så bra. Skulle kunnat komma med en analys om matchen men det blir lite svårt för jag såg nämligen inte en sekund på matchen. Satt på Fantasi med en kär vän som jag inte sett på väldigt länge. Där fanns en tv(som visade matchen) men jag satt med ryggen emot. Trodde jag skulle ha lite abstinens att inte se finalen men det fick/hade jag inte. Har haft en mycket trevlig eftermiddag i trevlig sällskap och som vanligt pratat om allt mellan himmel och jord.

Tips om saker ni vill att jag ska skriva om mottages tacksamt. Ja innebandy såklart men om ni vill att jag ska skriva ännu mer detaljer kring något inom innebandy så säg till. Tänkte att denna blogg ska bli större en bella the blond. Är på god väg, har hela ett snitt på 7 personer som dagligen går in och läser min blogg...bara några tusen kvar.

En tränares dagbok

Igår var träningen inställd på grund av annat evenemang i Arenan. Men kunde vi vara ifrån varandra ändå? Nej nej istället samlades några av oss och tittade på Sverige-Norge i innebandy VM drack lite kaffe julmust och åt en och annan pepparkaka. Även hembakat lussebulle blev det som smakade alldeles utmärkt gott.  Nu är det inte så många tränar kvar detta året(kan väl ha ett samband med att det inte är så värst många dagar kvar på året också):

Tisdag 14/12, Torsdag 16/12, Tisdag 21/12, Tisdag 28/12 och Torsdag 30/12.

Jag misstänker väl att inte allt för många kan träna alla dessa dagar men ni som kan och vill komma till träningen gör gärna det. Blir vi alldeles för få kan vi ju alltid prata igenom saker som behövs pratas igenom(inga jobbiga saker). Saker som behövs planeras så att vi alla är med på samma tåg och drar åt samma håll. Självklart planerar jag för träning dessa dagar så det kommer INTE bli slappt bara för att vi eventuellt inte är så många som kommer att träna.

Vad kommer att ske under nästa år?

Ja svaret på det ligger i Era händer. Bara ni kan forma framtiden inom rullstolsinnebandyn i Kristianstad och som hittills enda lag i Skåne så sätter vi riktlinjer för hela skånes rullstolsinnebandy om vi vill. Med endast 4 lag i året Sverigeserie(En serie jag kommer att berätta mer om på tisdag) ser det mindre ljust ut på Sverigekartan över rullstolsinnebandylag.

2 Stockholmslag har inte fått ihop lag/pengar för att ställa upp i år. Kalmar har som några av er vet inte heller lyckats få ihop ett lag till detta år. Så om vi vill satsa på rullstolsinnebandy så har vi en mycket stor chans just nu att göra oss "ett namn" på marknaden. Fast då måste vi verkligen bestämma oss för den stora frågan. Sverigeserien eller inte? Om vårt mål står kvar som vi satte upp för ett bra tag sedan alltså sverigeserien så måste vi (som lag och individer) uppfylla vissa krav som jag kommer att berätta mer om på tisdag(förutsatt att vi vill ha kvar vårt mål förstås)

Så ska vi träna innebandy två dagar i veckan och KANSKE nå sverigeserien om några år eller ska vi slå våra kloka huvuden ihop och (hård)satsa på att nå sverigeserien?

Det vet bara ni, oavsett vad vi väljer så finns jag kvar(om förtroendet från er för mig som coach finns kvar)

En tränares dagbok, dag 7 och 8

Träningen igår bjöd på en riktig prövning både för mig och för spelarna. Ett sent "avhopp" gjorde att jag 20 minuter innan träningen fick planera om delar av densamma. mitt uppi frakt av alla saker en tränare ska ha med sig för att en träning ska bli bra(läs: kan genomföras) och en extra rullstol fick jag tänka på ett nytt upplägg på träningen. Som tur var hade jag redan filat på en plan B och det var den jag fick genomföra till stor del.

Spelarna som var på plats fick minst sagt ta ut sig ordentligt. Bra jobbat alla, ni är så JÄVLA duktiga och jag är grymt stolt över att få ha tagit över taktpinnen för detta lag med ENORM potential.

Nu känns det som vi pratar mer med varandra både på och utanför planen. Det känns som att alla vågar och framför allt VILL prata mer och komma med tips och idéer om hur vi tillsammans kan göra träningarna bättre och det underlättar utvecklingen både av oss som individer och lag.

Det finns en fantastiskt stor vilja i laget som jag inte trodde fanns om jag ska vara riktigt ärlig men nu har jag förstått vart en del av problemen fanns och de finns ju inte längre och det märks tydligt. Inte minst igår på "läktaren" där två spelare fanns som jag ALDRIG kunde tänka mig att se just där igen. Att spelare (vem det än är) dyker upp på träningarna trots att de inte ska spela tyder på ett engagemang som gör mig enormt lycklig att se.

Nåt som jag kommer att införa nu också är mer fokus på positioner. De som jag vill ha på respektive platser målvakt/back/center/forward kommer att få spela på respektive positioner under träningar i den mån det är möjligt så att alla blir säkra på sina positioner vet hut dem ska röra sig på planen men inte minst veta vad de andra ska göra så att det blir ett bättre samspel/passningar. Nu blir det betydligt mer fokus på detaljer och det kommer att bli svårt för många av er i början som inte vet hur en center tex ska agera eller en center TILLSAMMANS med en back för den delen också. Men inom laget finns redan en stor kunskap om detta så tillsammans finslipar vi alla detaljer. Jag har sagt det förr och jag säger det igen Rom byggdes inte på en dag. Detta kommer naturligtvis att ta tid att lära sig och SKA ta tid att lära sig. Det ÄR svårt men kunskapen inom laget gör att jag VET att vi kommer att klara det och mycket mycket mer.

Tillsammans är vi starka

En tränares dagbok, dag 6

Idag har jag filat på de sista detaljerna kring träningen imorgon. Lite nytt tänk kring träningarna har jag som förhoppningsvis ska få upp kommunikationen och säkerheten kring spelet så att tex inte alla spelare spelar på samma kvadratmeter.

Rom byggdes inte på en dag och inte heller ett lag kan byggas på en eller en handfull antal träningar. Men jag hoppas att de förändringar jag har och kommer att införa ger er mer trygghet i spelet och att ni känner att ni utvecklar er i en betydligt snabbare takt än innan. Vissa tycker ju inte ens att ni har utvecklats nästan alls och det är katastrof med tanke på vilken ålder ni är i och hur duktiga ni är redan från början. Det är en fröjd att träna er ska ni veta.

Jag är betydligt mer hårdare och håller på mer disciplinen och respekten mellan oss alla än vad som gjorts tidigare. Det gör jag av några olika anledningar. Dels för att jag anser mig veta vad som faktiskt krävs av ett LAG för att nå framgång(Med andra ord Sverigeserien). Dels för att jag anser att sport och framför allt lagsport ger så mycket annat och mer än bara att man blir duktig i en sport. Respekt, disciplin och att ta hänsyn och hjälpas åt är saker som man har hjälp av hela livet i alla lägen. Men det absolut största anledningen till att jag har den tränarstilen som jag har är för att jag ser den enormt stora potentialen som finns i laget och hur den slarvats bort eller inte tagits till vara på en bra sätt innan. Jag gör inte allt rätt, jag är absolut inte bäst på allt men tillsammans kommer vi att nå vårt mål som är Sverigeserien....eller ska vi skita i det målet och bara "leka"?

En tränares dagbok, dag 5

Idag har jag umgåtts med Robin, Karlsson, Kungen och Fredrik... Det var typ det. Inte blivit så väldigt mycket innebandysnack eller ens tänk idag konstigt nog. Har lyckats att koppla bort det lite idag. Satt desto mer igår eftermiddag. Tittade över spelarmaterialet och såg vilka positioner som jag vill att vissa ska spela på. Naturligtvis blev det skapande av femmor. Något som jag tror att jag ska införa mer strikt. Att vi spelar in oss på olika positioner. Flertalet av er kan förvissa spela på några olika positioner men några av er har fasta positioner och ja jag tror att vi ska börja att spela in oss på dessa. Först ska jag fråga er såklart vart ni känner er mest trygga och utgå lite från det såklart.
Vad tror ni om det och finns det nåt som ni skulle vilja införa både på och vid sidan av planen för att det ska bli ännu roligare att spela? Eller är ni kanske nöjda som det är?

Let me know:-)

Ni som vet med er att ni redan sagt detta till mig behöver inte upprepa er. Det är er andra som inte säger så mycket som jag vill veta vart jag har er. Är ni så nöjda att ni inte har nåt att säga(tveksamt

Som sagt, let me know:-)

En tränares dagbok, dag 3 och 4

Så bra gick det att blogga lite varje dag:-S Men det betyder ju att jag varit upptagen med annat.

Träningen i torsdags ja....Den glömmer vi alla tycker jag och tar nya friska tag på tisdag. Alla träningar kan inte vara bra. Det som var bra var att det var så många som faktiskt kom trots väder och vind. Minicrosser is teh shit.



En tränares dagbok, dag 2

Först en rättelse från gårdagens blogg. Vet inte alls vad jag fick det ifrån men det var ju inte alls Lisa som satt på läktaren som jag skrev igår(Men uppenbarligen en person som jag har stor respekt för också)

Tänkte idag bjuda på ett klipp idag som berättar om Göteborg open. En tävling där jag började min "karriär" inom idrotten. När jag var med var den inte alls så stor som den är idag och det är otroligt roligt att se att de växt och ger så många unga killar och tjejer en bra möjlighet att se och testa på olika idrotter.

Dags för träning ikväll igen killar OCH TJEJER;-) Hoppas ni är lika taggade som jag. Snön gör ju dock så att man inte hoppar högt av glädje direkt. Att ta sig ut är ännu mer krångligt nu än annars. Men vi med minicrosser/bil får åka lite skytteltrafik och hämta och lämna vissa spelare. Det stärker bara vår laganda att hjälpas åt. En annan gång är det vår tur att behöva hjälp.

Efter(och lite under) förra träningen hade vi riktigt bra snack alla spelare och "publik" om hur vi kan förbättra träningen. Vissa förändringar kommer det att bli för det vet ju alla att det som fungerar i teorin inte alltid fungerar i praktiken. Dessutom är vi ju alla människor och vi gör fel och har brister. Då är det en stor fördel att vara en del av ett lag, för dina brister är en annans styrka och tvärtom. På så vis försvinner i stort sett alla brister och vi har bara styrkorna kvar och kan se framåt om vi bara som sagt hjälps åt och pratar med varandra. Snacket PÅ planen mellan oss spelare under spelets gång börjar faktiskt UTANFÖR planen.


P.s. Del två kommer imorgon...

En tränares dagbok, dag 1

Tänkte börja skriva en ny blogg med inriktning rullstolsinnebandy. Har gjort ett försök tidigare som inte gick så bra men nu är det lite andra förutsättningar så jag tror och hoppas att det kommer att bli roligare att blogga om.

Det har varit en minst sagt omtumlande period inom laget och dess organisation. Ska inte gå in på det djupare med respekt för alla inblandade och då jag också främst skiljer på person och de roller man har inom denna organisation från oss spelare enda upp i ledningen.

Hur som helst så har jag tillfälligt tagit över tränarrollen. Får se hur länge det blir. I dagsläget är jag beredd att mantla den rollen helt och hållet men det ska absolut jobbas för att hitta en eller två tränare då flertalet av spelarna tydligen vill ha kvar mig på planen(jag är tydligen inte så gammal och sliten som jag känner mig)

Igår var den första riktiga träningen som jag höll i där ansvaret helt och hållet låg på mig. Det var verkligen roligt att se att så många kom(12 stycken om jag inte minns fel). Även en ny nyfiken tjej som vi hörde talas om redan för ett bra tag sedan dök upp.  Alltid roligt med nya spelare och speciellt med tjejer. Nu har vi två tjejer i laget så nu får vi väl tänka lite mer på vår "grabbiga" attityd som det lätt kan bli när "för många" killar samlas, ja samma fenomen när "för många" tjejer samlas också för den delen. En blandning är alltid bra.

Trots att det var första träningen för mig i skarpt läge så att säga var jag inte speciellt nervös. Endast den positiva nervositeten som bara höjer en prestation och fokus kände jag av.....Tills jag kom till träningen. Då höjdes pulsen ett par snäpp ska erkännas och det det var från oväntat håll. Sara, en kvinna som är/har varit tränare för innebandyn på riksgymnasiet var på plats. En kvinna vars ledarroll jag verkligen ser upp till och tänker ta efter till viss del(får ju inte tappa mig själv och min tanke på vad en bra tränare är helt och hållet).

Tankar inför framtiden: För att få en mer "proffsig" känsla över träningen. har jag inhandlat flaskställ och en vattendunk på 10 liter så att man slipper lämna hallen för att fylla på sina flaskor(spontant verkade det bara vara jag som tyckte det var coolt):-P

Jag funderar även på att "intervjua" er alla individuellt och fråga vad just ni vill ska hända på träningen för att den ska bli roligare och för att DU ska känna att DU utvecklas. Hur ska vi stärka lagkänslan ännu mer? Ska vi utse en "lagkapten"? Vad för roll/ansvar ska denna ha på träningarna? Vill DU ha en egen hemsida för laget?

Allt mellan himmel och jord vill jag veta vad ni har för tankar och idéer.

Vad är viktigt för dig för att du ska fortsätta att träna och att få mer glädje/gemenskap inom laget?

Vi ses på torsdag....Glöm inte att höra av dig till mig på något vis om du INTE kommer, annars räknar jag(och hela laget) med att du är på plats:-)

/En mycket taggad Johan

PS. Nu blir det snart andra bullar hemma hos Karlsson och Hanna...

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0